Slagsmål var vardag – så lyckades lärarna stoppa våldet
Hoten mot lärarna Elever kastade sprängladdningar och slogs. Till slut fick skyddsombudet akut stänga skolan. I dag är Seminarieskolan i Landskrona en arbetsplats som lärarna trivs på och är stolta över.
På den tiden var det vi mot dem, konstaterar Lars Sander.
Han är lärare i fysik och teknik för årskurs sju till nio på det som i dag heter Seminarieskolan i Landskrona. Det har han varit i 28 år.
Skolan ligger i ett socioekonomiskt utsatt område och oroligheterna växte sig allt starkare under den senare delen av 2010-talet. Slagsmål mellan elever, grova ord, vattenkrig samt stök och bråk i klassrum blev vardag.
– Vi hade fått en stor grupp elever där föräldrarna saknade förankring i samhället. De ville vara överhuvuden även på skolan, säger han.
Det är så lätt att man enbart kontaktar föräldrar när någon ställt till med något, detta ville vi förändra.
I början av vårterminen 2007 exploderade en nyårsraket intill en lokalvårdare. Dagen efter kastades en hemgjord sprängladdning ned i trapphuset. Dåvarande skyddsombud Leif Paulsson valde att stängda skolan omedelbart genom skyddsstopp. Den akuta åtgärden blev att sex elever flyttades till andra skolor och 22 elever fick stanna hemma i tre veckor. Efter det kunde skolan öppna igen.
Ett stort arbete låg dock framför skolan. Ann-Charlott Larsson, som undervisar i svenska, sva samt franska, var föräldraledig under själva skyddsstoppet, men följde allt på håll.
– Det var fortfarande oroligt när jag kom tillbaka, om än inte hotfullt. Jag upplevde att vi i personalen var delade i två lag. De som ansåg att stöket skulle mötas med hårdare tag, och vi som ville jobba med att stärka relationerna, säger hon.
Lars Sander delar hennes bild och menar att relationerna, även till vårdnadshavare, är A och O: har inte föräldrarna respekt för skolan har inte eleverna det heller.
– Vi började därför där, med att ta kontakt. Inte minst när det gällde positiva saker. Det är så lätt att man enbart kontaktar föräldrar när någon ställt till med något, detta ville vi förändra.
10 åtgärder som vände situationen
- Tydlighet, struktur och trygghet i klassrummet.
- Ha förväntningar på eleverna och sänk aldrig kraven på kunskapsutveckling.
- Bygg relation till vårdnadshavare.
- Bygg relation till eleverna.
- Ha tydliga rutiner och en struktur för organisation och verksamhet.
- Se över möblering och rumsfördelning.
- All personal ska jobba relationsfrämjande, inte enbart lärare. Var tydlig med att lokalvårdare ska respekteras och placera gärna administratörer så att de har elevkontakt.
- Involvera elevhälsan och koppla inte enbart in teamet först när problem uppstår.
- Involvera gärna fler vuxna som kan bygga relationer till eleverna. Fritidsledare leder rastaktiviter på skolan tre dagar i veckan.
- Arbetet har inte något slutdatum. Att bygga förtroende och respekt är en ständigt pågående process.
Man började också ordna öppet hus där eleverna fick visa saker de hade gjort och var stolta över. Parallellt jobbade kollegiet med relationerna till eleverna: vilka var de, bakom sina hårda rustningar?
– De behövde dessutom börja se oss som människor, inte enbart lärare. Jag började därför medvetet bjuda mer på mig själv, berätta anekdoter ur mitt liv och så, säger Lars Sander.
Ett par år senare blev det flytt till tillfälliga lokaler och en hopslagning med Dammhagsskolan. Där jobbade Anette Larsson, lärare i svenska, sva samt spanska.
– I början märktes det väldigt tydligt vilka lärare som kom från vilken skola.
Även om Seminarieskolan, som på den tiden hette Gustav Adolfskolan, hade kommit en bra bit på väg så var kollegiet fortfarande splittrat. Men nu var det tydligt vilket förhållningssätt som majoriteten trodde på och ledningen valde också riktning för åt vilket håll skolan skulle gå. Nuvarande rektor Annacarin Jendland kom till Seminarieskolan för tre år sedan. Då hade relationerna till elever och vårdnadshavare stärkts och det hade byggts en kultur där personal rörde sig bland elever även utanför lektionstid.
– Det har varit jätteviktigt att eleverna känner sig sedda och att det inte är ”vi mot dem”, säger hon.
Det var dock fortfarande stökigt under lektionerna. Annacarin Jendland betonar att det krävs en hårfin balans när man jobbar relationsinriktat.
– En lärare ska inte vara kompis med elever, men bry sig. Kunskapskravet, som är vårt huvuduppdrag, får inte tappas bort. Vi behövde jobba med tydlighet, struktur och trygghet i klassrummet.
Det innebar även satsning på systematik i allt runtomkring. Innan hade var och en ofta agerat utifrån ”känsla”, nu sattes tydliga riktlinjer och rutiner upp för olika scenarier.
Annacarin Jendland gjorde även andra förändringar. Elevskåpen fanns tidigare inne i klassrummen. Det ledde till att eleverna hängde där under raster och många var redan på plats när läraren anlände.
Har du hotats?
Berätta din historia via Lärarens sociala kanaler eller i mejl till redaktionen@lararen.se
Tjafs och konflikter hann därmed uppstå innan en vuxen var närvarande, det tog lektionstid och det blev också oklart för eleverna när lektionen egentligen började. Genom att flytta ut elevskåpen i korridoren, låsa klassrummen och låta lärarna ta över agendan vände vi det, säger Annacarin Jendland.
Ytterligare förändringar var att skolan blev först i kommunen med att samla in mobiler under lektionstid och att skapa närmre samarbete med elevhälsan.
– Tidigare kunde lärare ursäkta en elevs otillräckliga prestationer med att ”eleven mår dåligt”. I dag har vi vänt på steken: att lyckas i skolan hjälper en elev att må bättre.
LÄS MER FRÅN SAMMA TEMA
