Lärare hotad av skolans ledning efter protester

Läraren protesterade mot hur en kollega behandlades – och hotades med uppsägning. Personen på bilden har inget direkt samband med artikeln.

Ett protestmejl räckte för att läraren Agneta Lidén skulle bli hotad med uppsägning.
Kollegan Annelie Svensson blev straffad med tystnad när hon ifrågasatte skolledningen.
Det handlar om tystnadskulturen i skolan.

LÄS ÄVEN: Granskning: Lärare vågar inte vara öppet kritiska

Från början var allt så bra. Friskolan betalade bättre än kommunen och sammanhållningen var god i kollegiet.

De trivdes, både Agneta Lidén och Annelie Svensson. Båda kom att stanna ett drygt decennium på friskolan i Mellansverige.

Då ändrades stämningen

Men med tiden ändrades stämningen. Ägaren hade funderingar på att ombilda företaget till en stiftelse och lärarlaget delades i två grupper.

Kritik straffades hårt. Samtidigt upptäckte lärarna att lönerna släpade efter och kollegorna började säga upp sig.
En av Agnetas kollegor hade varnat i god tid inför terminsavslutningen, han skulle börja på en annan skola. En fredagseftermiddag dök rektor och en representant för styrelsen upp och krävde dator och nyckelbricka tillbaka. Han skulle gå på dagen.

Chockad skrev Agneta ett protestmejl till samtliga anställda och till styrelsen.

– Jag kallades till möte med vd och min rektor. Jag hade två fackrepresentanter med mig. Skolchefen hotade mig och sa att jag skulle skriva under min avskedsansökan eftersom jag skapat miljonförluster för skolan. Det var både skrattretande och så chockerande, säger hon.

Men Agneta Lidén vägrade. Hon började undervisa en ny klass. Tiden gick och hon hörde inget mer om anställningen. Däremot blev hon av med sin förstelärartjänst.

Nu har hon gått vidare till en annan skola.

– Det var hemskt i matsalen. Hemskt i personalrummet. Om skolchefen var i personalrummet gick jag inte dit. Men det hände att vi satt i samma möten och det var väldigt obehagligt, säger hon.

Utbildningen drogs in

Annelie Svensson har liknande erfarenheter.

– Jag hade jobbat fackligt och vår chef var bra på att prata. Han hade kunnat prata omkull vem som helst. Men ibland var han ute och cyklade, till exempel när det gällde regler. Vid något tillfälle rättade jag honom offentligt och det jag inte förstod var att han var långsint och tyckte att det var en oförrätt. Och han fick lite svårt för mig, säger hon.

Plötsligt hade rektorn inte längre sökt bidrag för hennes vidareutbildning.

Själv tolkar hon det som en bestraffning.

– Det fanns en tystnadskultur där man borde gjort mer. Vi borde ha protesterat. Men jag vägde allt för och emot. Det är alltid en balansgång mellan den man vill vara och om det är värt att stöta sig med rektor, säger hon.

Både Agneta Lidén och Annelie Svensson heter egentligen något annat.

LÄS ÄVEN: 

Misshandlad av elev – ledningen krävde att hon höll tyst

Facket: Så ska vi få stopp på tystnadskulturen

Experten: Så hanterar du tystnadskulturen

Yttrandefrihet – det här gäller för dig som lärare

Många lärare skräms av lojalitetsplikten