Experten avråder från krisgrupper efter trauma

Kronan i Trollhättan blev ökänd 2015, när en 21-årig man med rasistiska motiv gick in på skolan och mördade tre personer med ett svärd – innan han själv blev skjuten av polis.

Frida Kristina Nilsson är organisationspsykologen och författaren som stöttade ledningen under flera år efter händelsen. Hon har också varit inkopplad vid flera andra traumatiska händelser som drabbat Skolsverige, till exempel den bussolycka i Sveg där skolbarn förolyckades.

Lärarnas tidning har intervjuat henne efter det att en pojke i Göteborg knivskurit en annan minderårig, i nära anslutning till en skola. Både elever och lärare blev vittnen till händelsen.

Frida Kristina Nilsson förklarar att direkt debriefing i grupp kan vara skadligt, och att det finns forskningsstudier som visar det.

– Det är viktigt att inte göra en krissamtalsgrupp direkt, och tvinga människor att prata.

Man har sett att det kan vara kontraproduktivt – deltagarna  kan få mer trauma av att tvingas att tänka på det som hänt. Det kan vara bättre att tänka på något annat, om det går, till en början. Om och när behovet kommer, då behöver det finnas möjlighet att få individuellt stöd, säger hon.

Däremot är det bra att ordna en minnesceremoni i snar anslutning till händelsen, kanske följd av en tyst minut, säger hon.

– Det hjälper människor i sorgearbetet. Det kan även vara fint att tala om medmänsklighet och om att sorg är en reaktion på de varma känslor man haft för den som drabbats. Hur vackert det är att vi människor tycker om varandra och bryr sig om varandra, speciellt i svåra tider, säger Frida Kristina Nilsson.

Hon säger också att det är viktigt att tänka på att reaktioner på ett trauma kan se väldigt olika ut, och att de ibland dröjer.

– Alla hanterar kriser olika. Som lärare kan instinkten vara att ta hand om eleverna i första hand. Så är det ofta med rektorer också, man är stark och tar hand om allt som behövs i stunden. När det lugnar ner sig kan man behöva ta hand om sina egna upplevelser säger Frida Kristina Nilsson.

Därför är det viktigt att se till att det finns psykologiskt stöd inplanerat för en tid framöver, inte bara direkt efter händelsen. Att det finns en vardag är också en hjälp för många.

– Det är viktigt att ha en fungerande arbetsplats att gå tillbaka till för både barn och vuxna och att verksamheten fortsätter – även om sorgen också får finnas där. Klarar någon inte av att arbeta, behöver de stöd i traumabearbetningen och en plan för när de kan återvända. Att bara gå hemma utan stöd, det är inte det bästa, säger hon.

När det gått en tid rekommenderar Frida Kristina Nilsson att skolan samlar erfarenheter från händelsen och tiden efteråt.

– Man kan se hur de kan hjälpa verksamheten framåt. Ofta finns goda erfarenheter av samarbetet i krisen, det är också bra för bearbetningen av traumat att ta vara på lärdomar - det skapar mening ur det totalt meningslösa.