Caroline ströps av elev: ”Kände att snart slutar jag andas”

LÄS ÄVEN: Hon startar upprop mot lärarvåldet

Det har gått snart fyra veckor sedan mellanstadieläraren Caroline Andersson attackerades av en elev i den mellanstadieklass hon just undervisade i en skola i Stockholm. Vi sitter vid Caroline Anderssons köksbord. Hon har drabbats av flera panikångestattacker efter händelsen men ger ändå ett mycket samlat intryck. Det ligger prov på bordet som hon håller på och rättar. Den senaste veckan har hon arbetat hemifrån eftersom hennes arbetsgivare inte kunnat garantera en säker arbetsmiljö.

– Det har varit en svår och lite absurd situation eftersom jag företrätt mig själv som skyddsombud även om jag har tagit hjälp av min kollega från Lärarnas Riksförbund, säger hon.

Det har inte varit ett lätt beslut att bestämma sig för att gå ut och berätta om händelsen men hon tänker om inte hon vågar göra det, som är skyddsombud på skolan, vem vågar då?

Jag ber henne gå tillbaka till måndagen den 5 september.

– Dagen startade väldigt bra. På förmiddagen hade jag eleven i klassen och det var nog en av elevens bästa lektioner. Men efter lunch var skrivbordsstolen sönderskruvad i klassrummet efter att eleven satt sig vid lärarskrivbordet, säger hon.

Eleven var färdig med de uppgifter den skulle göra på lektionen innan och Caroline Andersson sade då att eleven skulle rätta uppgifterna och göra en sak till.

– Men han vägrade. Jag sa att om han inte ville göra någonting så ville jag inte att han skulle störa klassen utan jag kunde prata med hans mentor och fråga ifall han fick vara med på den lektionen i stället. Då svarade han: Jag tänker inte vara med på någon djävla SO-lektion, säger hon.

Pojken går ut från klassrummet och hänger sig i händerna ovanför dörren. Caroline Andersson tänker att det är bäst att avväpna situationen genom att skoja med honom och säger: ”Är du kittlig?” och sätter pekfingret i hans sida.

Jag var helt oförberedd på det som hände och hinner bara tänka: Det gör inte ont men snart kommer jag sluta andas.

Då hoppar han ned, vänder sig blixtsnabbt om och tar strypgrepp runt hennes hals.

– Allt hade gått ganska lugnt till fram till det ögonblicket. Jag hade försökt att ha ett lågaffektivt bemötande eftersom jag vet att det är det som behövs. Jag var helt oförberedd på det som hände och hinner bara tänka: Det gör inte ont men snart kommer jag sluta andas, säger hon.

LÄS ÄVEN: Varannan lärare har utsatts för våld

LÄS ÄVEN: Huvudskyddsombudet: "Ingrip i tidig ålder"

"Kollegan ser livrädd ut" 

Caroline Andersson tror att hon lyckades komma loss för att hon för länge sedan tränat självförsvar och lärt sig hur man tar sig loss från ett strypgrepp. Men hur det gick till har hon inget minne av. Det är helt borta.

– Jag fick lära mig självförsvar när jag arbetade på ett ungdomshem med barn som var dömda till ungdomsvård. Jag har också arbetat inom psykiatrin innan så jag är ändå ganska van att arbeta med barn som kan vara utåtagerande. Så kanske var det ”tur” att detta hände mig och ingen av mina kollegor. Då vet jag inte hur det hade slutat, säger hon och tystnar.

Caroline tar sig tillbaka in i klassrummet för att hon får för sig att hon ska fortsätta lektionen. Men när eleven ropar: "Fan vad svag du är. Du borde träna mer". Då brast det för henne.

– Jag bara lämnade klassrummet med hans mening som upprepade sig i mitt huvud och gick upp på mitt arbetsrum. Där satt en kollega. Och när hon tittade upp på mig så ser jag i hennes ansikte hur livrädd hon blir. Hon ser hur jag ser ut på halsen, vilket jag inte har sett, säger hon.

När hon tittade upp på mig så ser jag i hennes ansikte hur livrädd hon blir.

Kollegan säger att skadorna måste dokumenteras och hjälper henne att fotografera märkena på halsen. Skolledningen svarar inte i telefonen. Till slut ringer en av rektorerna upp men Caroline Andersson var då så chockad att hon senare inte minns vem hon hade pratat med. Biträdande rektorn kommer och skriver ned allt som hon berättar. En annan lärare hjälper henne sedan att åka till närakuten.

– Mina händer var kritvita och mitt blodtryck var högre än normalt. Jag frös och hade knappt ätit någonting. Jag hade så ont i halsen. Både sjuksyster och läkare frågade om jag hade pratat med skyddsombudet och då svarade jag: ”Ja det är jag själv”, säger hon.

Hon polisanmälde händelsen på kvällen men den skrevs av direkt dagen efter eftersom pojken var så ung. Om sociala myndigheter har agerat vet hon inte.

Panikångestattacker

Dagen efter händelsen tar hon sig till skolan. Hon får hjälp av sin fackliga kollega från LR och den administrativa chefen på skolan att skriva arbetsskadeanmälan till Arbetsmiljöverket och anmäla skadan till Försäkringskassan och AFA Försäkring.

Caroline Andersson vet som skyddsombud för Lärarförbundet i teorin alla steg man ska göra när något sådan här allvarligt händer. Hon har gått kurs i exempelvis arbetsrätt och PDV (pågående dödligt våld).

– Det är svårt att sätta sig in i hur något sådant här känns om man inte upplevt det. Mest ledsen är jag över hur det har påverkat mina egna barn som har känt av hur kraftigt det har påverkat mig, säger hon.

Både kollegor och hennes familj har fått uppleva när hon fått panikångestattack med en puls som rusat, en kropp som skakat och en hals som blivit blossande röd.

Caroline beslöt redan på akuten att hon ville fortsätta arbeta men med stöd och tror att det är lättast att ta sig igenom traumat genom att arbeta. Men det har inte varit lätt. Framför allt inte eftersom eleven som attackerat henne går kvar på skolan och hon möter honom i korridor, trapphus och matsal även om hon inte undervisar honom längre.

"Ledningen rädd för vårdnadshavare"

– Vi har normalt en bra skolledning men de har haft svårt att hantera detta och säger att de aldrig varit med om något liknande tidigare. Ledningen har gjort mycket som är bra men mycket har också strulat kring stödet i mitt arbete på skolan. Jag har fått hjälp av företagshälsovården. Men jag upplever att ledningen också är rädd för vårdnadshavare. De har inte velat att jag ska gå ut och prata om detta. Jag upplever att det finns en rädsla att skolan ska få dåligt rykte, säger hon.

Caroline Andersson känner dock att om inte hon inte kan tiga. Som lärare och skyddsombud måste hon våga lyfta hur vardagen kan se ut för en lärare.

På sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram och Linkedin uppmanar hon nu till att  fler människor, både kollegor och andra, ska våga berätta och samlas i arbetet mot våldet på skolorna. Läs mer om uppropet här. 

LÄS ÄVEN:

Hon startar upprop mot lärarvåldet

Hoten mot lärarna: Lärarna som är värst utsatta

Elev döms för mordhot mot lärare