Var tredje i utsatta områden klarar inte grundskolan
Likvärdighet
Trots miljardstöd blir skolresultaten inte bättre i utsatta områden. Det visar tidningen Grundskolans granskning av slutbetygen i samtliga 60 utsatta områden.
I snitt går var tredje elev ut nian utan gymnasiebehörighet och i många skolor inte ens varannan.
Här är skolan med sämst resultat i landet. På Värner Rydénskolan i Malmö, klarade två av tre elever inte av att nå gymnasiebehörighet i våras. En rejäl ökning från cirka hälften av eleverna för fem år sedan. Foto: Patrik Renmark
Tidningen Grundskolan har granskat resultaten de senaste fem åren för avgångseleverna i 59 skolor i de 60 områden som polisen klassar som utsatta.
I avgångklasserna, våren 2019, klarade inte 35,4 procent av eleverna att få gymnasiebehörighet. Exakt samma andel som fem år tidigare, läsåret 2014/2015.
Bryter man ned siffrorna i de tre kategorierna – särskilt utsatt område, riskområde och utsatt område – är siffrorna än mer alarmerande.
I de 22 särskilt utsatta områdena gick 40,5 procent ut högstadiet utan gymnasiebehörighet i våras. Fem år tidigare var siffran 38,1 procent, visar Grundskolans granskning.
Skolan med sämst resultat i landet
Även i riskområden har resultaten försämrats. Från 37,6 procent obehöriga läsåret 2014/2015 till 38,6 procent det senaste läsåret.
I den mildaste kategorin – utsatt område – har resultatet gått motsatt riktning. I våras gick 30,1 procent ut nian utan behörighet mot 31,2 procent, fem år tidigare.
Genomsnittet för Sverige låg på 15,7 procent i våras. Värst av alla? Värner Rydénskolan i Rosengård, Malmö, där så mycket som 66,7 procent av eleverna inte klarade att nå gymnasiebehörighet i våras.
Allt färre i utsatta områden går ut nian med gymnasiebehörighet, visar tidningen Grundskolans granskning. Foto: TT
Så många går ut nian utan gymnasiebehörighet
Under de fem år som resultaten försämrats i många utsatta områden har staten och kommuner satsat miljarder för att få det att vända. Utan att lyckas.
Nu satsar regeringen ännu mer för att stärka likvärdigheten, främst i utsatta områden.
2020 satsas 4,9 miljarder kronor. Dessutom dubblerades förstelärarnas ersättning i utsatta områden i höstas. Från 5 000 kronor till 10 000 kronor i månaden.
– Nu tar regeringen nästa steg i arbetet för en jämlik kunskapsskola och förstärker det statliga stödet, sade skolminister Anna Ekström(S), när hon presenterade budgeten i höstas.
Enligt flera av de experter som Grundskolan talat finns det ingen automatik mellan mer pengar och bättre resultat.
– Pengar är en förutsättning. Men om de bara pumpas ut i ett system som inte fungerar eller tar hand om dem så är det bara konstgjord andning. Som första steg behöver vi ha en tydlig statlig finansiering och mer kontrollerat skolval, säger Per Kornhall, skoldebattör och fd undervisningsråd på Skolverket till Grundskolan.
De svaga resultaten i de utsatta områdena har fått OECD:s experter att reagera. Det hjälper inte att Sveriges Pisaresultat ökar, samtidigt som skillnaderna mellan eleverna ökar, menar OECD.
”Om ni inte tar tag i det här är ni illa ute”, larmar OECD.
Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand instämmer i OECD:s varning:
– Att likvärdigheten försämrats är förödande för elever, samhället och drabbar även lärarkåren. Bristande förutsättningar och avsaknad av utbildade kollegor leder till sämre resultat, sjukskrivningar, samvetsstress och lärarflykt. Det är kostnadsdrivande att förändra. Men att låta bli kostar ännu mer.
En av de skolor som lyckats förbättra resultaten är Sjumilaskolan i Bergsjön, Göteborg. Hamid Zafar, i dag barn- och utbildningschef i Mullsjö, var rektor där i många år.
Mobilförbud, välkomsthandslag till varje lektion och betalningskrav till föräldrar vars barn förstört något eller tappat bort låneböcker var några åtgärder som gav resultat.
Hamid Zafar vände trenden som rektor på Sjumilaskolan.
– Men det viktigaste var intensivundervisning till alla elever som inte klarade de grundläggande kraven. Det skedde efter skoltid och var obligatoriskt, säger Hamid Zafar.
Han tror att det går att vända utvecklingen, men är bekymrad eftersom han tycker att den politiska viljan saknas. Många är positiva till mångkultur, men bara på avstånd.
– De vill inte ha det på sina barns skolor. Helt ärligt vill de inte ha invandrarbarn i sina skolor, säger Hamid Zafar, till Grundskolan.
