”Peka med hela handen är pedagogiskt flum”

Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet i Göteborg.har arbetat mot extremism i skolor i mer än 20 år.

Christer Mattsson har arbetat och utvecklat preventionsarbete mot extremism i skolor sedan mer än 20 år tillbaka och startade Toleransprojektet i Kungälv 1995. Arbetssättet är idag spritt över hela Sverige.

Lärare som deltar i Segerstedtsinstitutets kurser arbetar långsiktigt och förebyggande tillsammans med sina elever utifrån Toleransprojektets pedagogik. Elever med olika bakgrund får lära sig samarbeta och lösa problem tillsammans, ta eget ansvar och reflektera över etiska dilemman i en historisk kontext.

– Eleverna börjar fundera över ”vem är jag i detta sammanhang” och ”vem vill jag vara”. I arbetet mot rasism handlar det väldigt mycket om att få eleverna att blicka tillbaka och reflektera över sig själv.

Det är inte samtalet i stunden som ger resultat utan elevens reflektioner mellan samtalen.

Eleverna får ofta skrivuppgifter eller olika frågor att fundera över mellan lektionerna.

– Det är inte samtalet i stunden som ger resultat utan elevens reflektioner mellan samtalen.

Christer Mattsson får olika tankar när han tar del av lärarnas berättelser. Han ser historien om Elias och Hasan som en framgångshistoria.

– Det är ingen liten sak när läraren får de här killarna att dela rum och till och med manifestera det genom att slå ihop knytnävarna med varandra. Det har tagit lång tid att nå dit. Eleverna har gradvis fått lära känna varandra och vara sig själva utifrån ett genomtänkt sammanhang med undervisning och samarbetsövningar, säger Christer Mattsson.

Samtidigt tror han att många lärare känner igen sig i den andra lärarens berättelse där han valt att sätta hårt mot hårt och allt bara blivit värre.

– Jag tycker det är modigt och generöst av den läraren att dela med sig av sina erfarenheter som han själv insåg inte var någon framkomlig väg.

När man arbetar med en heterogen grupp elever är det viktigt, enligt Christer Mattsson, att bygga upp övningarna med progression från korta icebreakövningar till allt mer komplicerade och kontaktsökande övningar. Han poängterar att övningarna inte får uppfattas som hotande utan något som är roligt och ger energi.

– Man kan exempelvis låta eleverna stå på ett lakan som de ska vända utan att nudda golvet. Det kan låta banalt men kräver att man pratar med varandra, lyssnar och hjälper varandra.

Christer Mattsson är kritisk mot den värdegrundspedagogik som används på många skolor för att arbeta med elevers värderingar. Han menar att många värderingsövningarna snarare skapar och befäster identiteter hos eleverna som homofoba eller rasistiska genom de övningar de förväntas delta i.

– Identiteten finns ju inte i eleven utan är något som skapas mellan individer. Och de här värderingsövningarna skapar mycket mer identitet än reflektion för dessa elever.

Han anser att pedagogiken är konfrontativ i den mening att frågorna inte är neutrala. Det finns ett socialt accepterat svar på varje värderingsfråga som eleverna förväntas besvara. Läraren får en roll, enligt honom, att företräda samhällets accepterade syn på vad eleven ska svara.

En elev som Elias, som fått sina värderingar och språk från sin hemmiljö, hamnar lätt i en situation då han främst funderar över hur han kommer att framstå, hur han vill framstå och vad hans svar innebär för honom i gruppen. Ska han ta striden för det han tror på eller inte.

– Om en elev får frågan ifall hbtq-personer ska få adoptera barn så kommer han garanterat inte tänka på hbtq-människors rättigheter när han svarar utan vara mer upptagen av sin egen positionering i gruppen.