Guldäpplevinnaren som undervisar på distans

Det började med schemaproblem.

– Modersmålsundervisning brukar ligga efter skoltid, eleverna är hungriga och trötta. Så jag måste hitta något som är roligt. Och jag har tre barn, jag vet vad de gillar. Så jag börjar med saker som de gillar först. Och digitala verktyg fungerar jättebra, säger hon.

Napat Khiyapat flyttade från Bangkok till Skellefteå för tio år sedan. Det var mars. Mörkt och lite snö på marken.

– Jag visste ingenting om Skellefteå. Jag visste inte var det ligger. Jag visste bara ”Sweden, Stockholm”. Det var ganska tufft i början, men nu trivs jag, säger hon till Lärarnas tidning.

Hon är utbildad konstlärare i Thailand. Mamma är också lärare. Och efter flera års kompletterande studier är Napat Khiyapat utbildad bildlärare i Sverige. Snart även legitimerad modersmålslärare. – ansökan är precis postad.

–. Jag håller tummarna, skrattar hon.

Napat Khiyapat har utvecklat sin digitala pedagogik inom fjärrundervisningen, hon har precis avslutat en ettårig tjänst som förstelärare.

Skellefteå ligger långt fram. Det är ett måste på en ort med stora avstånd mellan de 18 skolorna, och relativt få elever.

Inom projektet har hon arbetat som förstelärare och utvecklat fjärrundervisningen. Hon undervisar elever på alla nivåer, från lågstadiet till gymnasiet.

– Det gäller att hitta digitala verktyg som går att anpassa till alla, inte bara en enda elev, säger hon.

Napat Khiyapat skapar eget material, ofta med hjälp av Powerpoint. Det gör det lätt för hennes kollegor att gå in och ändra språket till sina klasser i dari, ryska och spanska. Eget material gör att Skellefteå-lärarna inte behöver oroa sig för upphovsrättsliga regler.

Det krävs mer planering att undervisa på distans. Och med få elever i varje skola blir språkutvecklingen en utmaning. Då blir de digitala verktygen en superkraft.

– Ska man utveckla språket måste man använda det, inte bara på skoltid. Nu håller de kontakten utanför skolan och vissa träffas i verkligheten också. Det är roligt att se, säger hon.

Men tekniken kan också vara en utmaning.

– Det är många lärare som hoppar av. Många som är rädda för tekniken. Vi behöver utveckla oss, känna oss trygga med tekniken innan vi undervisar eleverna. Om vi inte är trygga blir det svårt. Vi måste använda nya program hela tiden för att undervisa, säger hon.

Och vägen dit? Att försöka och försöka igen.

– Först, man måste våga. Det kan uppstå problem. Sen blir man bättre och bättre. Man lär sig, säger Napat Khiyapat.

Och hur var det att vinna?

– Det känns fantastiskt att någon uppmärksammar mitt arbete. Fantastiskt.