Anmälde läraren: "Alla i stan vet vem jag är"
Anmälningar
Läraren Johan Svensson väntar på besked från Högsta domstolen – avgörandet om barn- elevombudet får fallet där han lyfte en elev ur en soffa prövat.
– Jag vill ju säga att jag skulle göra samma sak igen – men jag vet inte, säger han.
”Soffincidenten” är väldokumenterad. Dels i media, dels rent konkret. Det var en elev som filmade hela händelsen, då för två år sedan. Filmen då Johan lyfter en elev ur en soffa bidrog till att fria honom i tings- och hovrätt. Men Barn- och elevombudet ansöker om att Högsta domstolen ska ta upp fallet, och HD:s beslut väntas i dagarna.
BEO menar att eleven kände sig kränkt av Johans behandling, och att kommunen där han jobbar ska betala skadeståndet på 10 000 kronor.
Myndighetens skäl är bland annat att skolans handlingsplan för eleven, som har en neuropsykiatrisk funktionsvariation, inkluderar lågaffektivt bemötande. Något som Johan inte kände till.
– Jag tycker mindre bra om BEO. Jag förstår väl att de gör sin nytta, men man får inte vara verklighetsfrämmande. Jag vill inte gå tillbaka till att aga eleverna, men de måste börja lyssna, säger han till Lärarnas tidning.
Han vet att det inte är honom personligen det gäller – utan kommunen som stäms på pengar om Högsta domstolen väljer att pröva fallet.
– Men alla i stan vet vem jag är. De står på min sida. Skolledningen, kolleger, skolförvaltningen. Men det är ändå småjobbigt, särskilt innan rättegång. Och nu är det kanske dags igen, säger han.
Han beskriver skolan där han jobbar som ”skolor är mest”. Eleven som stämningen rör hade inte gjort sig känd som bråkstake tidigare. Efteråt valde Johan att titta åt ett annat håll i korridoren.
– Jag försökte att inte bry mig om honom när jag såg honom. Det har funkat rätt bra, säger han.
Skulle du göra samma sak idag?
– Det har jag tänkt på många gånger. De jag pratat med i skolledningen och kommunen säger att jag gjorde helt rätt. Eleverna ska inte ha all makt i skolan. Man blockerar inte en väg där alla behöver gå. Jag skulle vilja säga att jag skulle göra samma sak – men jag vet inte. Och flera kollegor säger att de inte vågar säga ifrån längre, de ser åt annat håll. De vill inte ha all skiten efter sig, säger Johan Svensson.
Vad skulle du säga till andra lärare i samma situation?
– Att vi måste stå på oss som yrkeskår. Vi får inte backa. Släpper vi på gränserna blir det ännu stökigare än det är idag. Jag kanske är gammal när jag säger detta men det funkade bättre när vi hade obs-klasser. När man inte funkar i ett klassrum behöver man vara på ett annat ställe ett tag, med extra personal som är experter. Vi som är i skolans värld – ibland känns det som man gör saker för att spara pengar. Men det kostar i längden.
Ändå kan han se en eventuell dom från Högsta domstolen som ett tillskott:
– Jag tycker att de är fel ute. Men förhoppningsvis skulle det leda till att vi får lite tydligare regler för vad vi får göra och inte, säger han.
Johan Svensson heter egentligen något annat.