Han kan ha lösningen för att täppa till kunskapsklyftan

Läskris, mattekris och betygsinflation. Det finns många krisstämplar på den svenska skolan just nu. Vi Lärare och Ämnesläraren har i flera granskningar visat att stora grupper av elever knappt kan läsa, skriva eller räkna.

Men allt är inte nattsvart.

”Mattelärare ska känna en stor stolthet.”

Skolverkets avdelningschef Anna Casteberg berömmer när hon presenterar de senaste Timss-resultaten vid en presskonferens den 4 december.

Resultaten i matematik har gått framåt i både årskurs 4 och 8 mot undersökningen fyra år tidigare.

”Glädjande”, fortsätter verkets generaldirektör Joakim Malmström.

Men det finns smolk i glädje­bägaren.

Skillnaden mellan låg- och ­högpresterande har ökat.

Gapet mellan de bästa och sämsta eleverna i matematik har ökat med 16 procent i årskurs 8 mellan 1995 och 2022, och 11 procent i årskurs fyra mellan 2007 och 2022.

Resultaten från Timss, den internationella undersökningen som undersöker kunskaperna i matematik och naturkunskap, är inget undantag. Det ser ungefär likadant ut i Pisa-undersökningarna och behörigheten till gymnasiet.

Kunskapsklyftan ökar

• Mellan 2018 och 2022 ökade andelen 15-åringar som inte klarade den grundläggande nivån i matematik med 42 procent, enligt Pisa. Visserligen gick toppresultaten också ned. Men inte alls i samma takt. 
• Andelen som inte klarade behörigheten till gymnasiet gick från 14,6 procent till 16,3 procent mellan 2023 och 2024. En ökning med nästan 12 procent (1,7 procentenheter).

Mest ökade det bland elever vars föräldrar har högst gymnasieutbildning eller liknande. 2024 saknade 27,4 av de eleverna gymnasiebehörighet. Motsvarande siffra för elever med föräldrar som har akademisk utbildning var 8,6 procent. Ökningar med 3 respektive 0,9 procentenheter.

• Skillnaden mellan de som klarar sig bäst och sämst ökade också innan det nya betygssystemet infördes 2011/2012. Mellan 1991 och 2011 ökade betygsskillnaderna med 30 procent, enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund gjorde tillsammans med SCB.

Klyftor som är ett bevis för att skolan inte lever upp till det kompensatoriska uppdraget som formuleras redan i skollagens första kapitel.

Något som till och med skolministern håller med om.

– Sverige är sämst på att kompensera för skillnader i hemförhållanden. Resultaten dras isär och det är väldigt oroväckande, säger skolminister Lotta Edholm (L).

Fler möjliga orsaker till klyftan

Varför det blivit så råder det delade meningar om.

Det brukar främst skyllas på marknadsskolan och nedskärningar. Men också på mer subtila saker som ändringar i läroplaner.

Pontus Bäckström, samhälls­politisk chef på Sveriges Lärare, lyfter fram läroplanerna som en orsak.

Det syns i den 358 sidor tjocka utredningen ”Förstärkningsundervisningen i skolan – en försöksverksamhet för fler behöriga lärare” som han presenterade dagarna före jul.

– Grundprincipen i förslaget har vi hämtat från Läroplanen för 1969, Lgr 69, säger Pontus Bäckström, som betonar att huvudsyftet med förslaget är att öka den kompensatoriska effekten.

I Lgr 69 fanns valmöjligheter för varje enskild lärare att ha halvklasser och/eller obligatorisk grupp­undervisning för elever som hade svårigheter att klara målen.

Något Pontus Bäckström vill återgå till.

– Då reglerades elevernas undervisningstid som veckoarbetstid per stadie och ämne. Alltså hur många lektioner per ämne och vecka de skulle få. Det styrde också hur många lärarveckotimmar som skulle finnas. I ett antal ämnen, främst svenska och matematiken i lågstadiet, fanns ett överskott av antalet lärarveckotimmar. Överskottet kallades resurstimmar och skulle främst användas för att dela gruppen i halvklass.

Tre års testverksamet

Förslaget i utredningen är att testa både halvklass och förstärkningsundervisning i små grupper, 3–6 elever i lågstadiet, 5–8 i mellanstadiet och 6–10 i högstadiet.

320 skolor med 16 000 elever väljs ut slumpmässigt för försöket som ska vara i tre år.

Efter det ska man ta reda på vilken metod som är effektivast.

– Vi vet inte vilket som är bäst. Det är skälet till försöksverksamheten. Halvklass är mer inkluderande, inte stigmatiserande. Och du kan dra nytta av positiva kamrateffekter.

– Elevurval i små grupper har en mycket starkare kompensatorisk effekt än halvklass. Men du får å andra sidan inte den draghjälp som de duktiga eleverna kan ge.

Efter Lgr 69 fanns det också allmän och särskild kurs i språk och matematik. Vill ni testa det igen?

– Nej, men vi för ett resonemang om nivågruppering. På ett sätt är ju elevurval en form av nivågruppering. Det är viktigt att det är lärarna som avgör vem som ska ha förstärkningsundervisning, säger Pontus Bäckström.

En förklaring till kunskapsraset, menar Pontus Bäckström och flera med honom, är att läroplanerna som följde Lgr 69, succesivt plockade bort halvklasser och resurstimmar.

Helt borta var de 1994.

Samtidigt riktades ett allt större fokus på att eleverna själva skulle ta ett större ansvar för sina studier.

Ett ansvar som främst gick ut över de elever som hade svårast, menar Monika Vinterek, professor vid Institutionen för lärarutbildning vid Högskolan Dalarna.

– Att låta eleverna ta ett ökat ansvar för sina studier sågs som ett sätt att ge elever mer inflytande och som en väg att lära sig ta ansvar. Den tanken låter ju bra men med facit i hand kan vi nog säga att det blev för mycket av detta. Man gav elever ansvar över något som många inte hade kunskap och motivation att hantera på egen hand.

Total individualisering – varken möjligt eller önskvärt

I takt med det egna ansvaret ökade också kraven på att individanpassa undervisningen. Inte minst när NPF-diagnoserna exploderade.

Något som, enligt Monika Vinterek, både har försvårat för lärarna och urholkat likvärdigheten.

– Om det finns ett uttryckligt krav på att läraren ska individualisera undervisningen för var och en av eleverna hela tiden i varje ämne och vid varje lektionstimme inser man ganska snart att det är en omöjlighet.

– Frågan är också om det ens är önskvärt. Det skulle innebära att undervisningen inte skulle hållas samman och gemensamma samtal mellan läraren och eleverna skulle försvåras då eleverna kanske inte håller på med samma sak, säger Monika Vinterek.

En annan förklaring till den ökade kunskapsklyftan är förändringen av elevernas bakgrund. Inte minst när det gäller ökningen av antalet elever som inte når behörighet till gymnasiet. Det menar Björn Öckert, professor i utbildningsekonomi vid IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

– Förändringen drivs av en ökad andel elever med utländsk bakgrund.

Något som också syns mycket tydligt i den sedan flera år uppmärksammade läskrisen.

Utrikesfödda kan behöva andra insatser

Vid den senaste Pisa-undersökningen nådde 24,3 procent av eleverna inte upp till en läsförståelse som anses nödvändig för fortsatt lärande. Bryter man ned i mindre grupper var siffran för elever med inhemsk bakgrund 16,7 procent, elever med invandrarbakgrund 44,6 procent och elever födda utomlands 54,8 procent.

Men minst lika stor betydelse har föräldrarnas utbildning. Familjebakgrunden ökar i betydelse visar flera studier.

– När du studerar enskilda indikatorer på elevernas bakgrund, som föräldrarnas utbildningslängd, stämmer det. Men inte när man studerar bredare mått på familjebakgrund, som hur lika betygen är för syskon, säger Björn Öckert.

Och fortsätter:

– Att jämföra syskons betyg fångar in fler faktorer. Tittar man på svenskfödda elever har det egentligen inte hänt någonting. Men det har det gjort för utrikesfödda. Det kan bero på att sammansättningen av utrikesfödda elever har ändrats under tid. De kanske kommer från andra länder eller vid olika tidpunkter. Sådant kan spela stor roll. Det påverkar också på vilket sätt man bäst kompenserar de här grupperna. Det kan behövas andra insatser än för 20–25 år sedan.

Alla ämnen behöver bidra till läskompetensen

Att problem i skolan uppmärksammas kan också vara en faktor som ökar kunskapsklyftan. Det menar Monika Vinterek och lyfter fram läskrisen.

– Den allt större uppmärksamheten om elevers bristande kunskaper i exempelvis läsning kan ha drivit på kunskapsklyftorna, då man kan förmoda att socioekonomiskt starka föräldrar tagit detta till sig och intensifierat sitt stöd till sina barn. Det kan ha stärkt den gruppen samtidigt som de som klarar skolan sämst inte kommer från sådana hem och fortsätter tappa.

För att motverka det menar Monika Vinterek att alla lärare inom alla ämnen måste bidra till elevers utveckling och läskompetens.

– För att bli en god läsare behöver man läsa någonstans mellan 5 000 och 6 000 timmar. Det är nästan hela den obligatoriska skoltiden. Då förstår var och en att det inte fungerar att det bara är svenskämnet som kan ansvara för att eleverna blir goda läsare.

Språkstärkande sommarlovsskola för svaga läsare

Ett sätt att hjälpa svaga läsare är att införa en sommarskolvskola. Också det något som Pontus Bäckström föreslår i utredningen.

– Färdighetstränande och språkstärkande sommarlovsskola har testats i Göteborg med lyckat resultat. Det är ett helhetsgrepp med skolskjuts, skolmåltid och fritids i alla årskurser. 4–6 veckor och minst 25 timmar i veckan.

Kostnad?

Någonstans mellan 332 och 389 miljoner kronor för 24 000 elever per år beroende på utformning av sommarlovskolan.

Men den stora kostnaden i Pontus Bäckströms förslag är förstärkningsundervisningen i halvklass eller så kallat elevurval i små grupper.

Halvklasser i grundskolan skulle kosta fem miljarder per år att genomföra. Elevurval i små grupper, 1,6 miljarder kronor. Och en variant där man har halvklass i lågstadiet och elevurval i årskurs 4–9, 3 miljarder.

Väl använda pengar, menar flera lärare.

”Ger tillbaka initiativet till lärarna”

Ulrica Björklbom Agah, engelsklärare i södra Stockholm, är en av dem. Speciellt nöjd är hon med förslaget att det är lärarna som ska avgöra vilka elever som ska få obligatorisk undervisning i små grupper.

– Det låter otroligt bra. Ett paradigmskifte som ger tillbaka initiativet till lärarna. Vi vet ju vilka elever som behöver extra stöd men i dag är det eleverna med resursstarka och högljudda föräldrar som kan skollagen som får det extra stödet, säger hon.

Ulrika Björkblom Agah är också positiv till förslaget att elever kan behöva gå om en årskurs i högre utsträckning än i dag.

– Att gå om en årskurs är mycket bättre för eleverna än att flyttas vidare mellan årskurserna tills de försvinner från skolan utan kunskap. Äntligen kan vi ge dem det stöd och den utbildning de har rätt till.

Även Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare, välkomnar flera av utredningsförslagen.

– En nationell reglering av halvklasser och förstärkningsundervisning i mindre grupper är viktigt för att verkligen kunna möta elevernas behov på riktigt.

Men räcker antalet behöriga lärare?

– Nej. Men vi ser ju att barnkullarna går ner. Vi har drivit vikten av behöriga lärare i flera år. Även där kan regeringen och arbetsgivare agera och gå i rätt riktning och förvalta lägen genom att se de minskade barnkullarna som ett utrymme och möjlighet för att öka personaltätheten, minska gruppstorleken och öka lärarbehörigheten.

Enligt Pontus Bäckström kan utredningens förslag bli verklighet tidigast höstterminen 2026.

– Och efter försöksverksamheten kan en permanent förändring genomföras i början av 2030-talet.

Bra, menar både Ulrika Björkblom Agah och Anna Olskog, som ändå är oroliga att förslagen inte förverkligas.

– Jag tror det när jag ser det, säger Ulrika Björkblom Agah.

Anna Olskog:

– Vi kan inte bara ha en massa utredningar som presenteras och så blir det inget av. Nu måste regeringen gå från ord till handling och sjösätta en reform som verkligen gör skillnad.

LÄS MER:

Så får Ingrid fler elever att bli godkända

Skarpa förslagen: Så ska fler elever klara målen

Hon ger tummen upp för utredningen: ”Efterfrågat”

Läraren hyllar förslagen: ”Jag får gåshud”