Lotta Edholm får mig att känna både hopp och förtvivlan

När regeringen på en presskonferens under tisdagen tillkännagav sin nya utredning för att förbättra elevhälsan vägde jag fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan.

Det mest positiva är att nuvarande regering äntligen erkänner att ungas psykiska ohälsa är ett allvarligt problem som kräver åtgärder. Skolminister Lotta Edholm använder ordet “reglering” under presskonferensen och jag blir alldeles varm innanför skjortan. Ljuvligt!

Och samma glädje känner jag kring översynen av extra anpassningar. Dessa har ofta reducerats till en checklista som sällan ökar kvaliteten på undervisningen eller ger eleverna det stöd de behöver för att utvecklas. Undervisning ska planeras utifrån elevernas förkunskaper och behov, och kan ”extra anpassningar" handla om just det blir ingen gladare än jag om de förpassas till historieböckerna.

Missar kärnproblemet

Samtidigt känner jag en frustration för att diskussionen om elevhälsan tycks missa kärnproblemet. Självklart är en tydlig och stark elevhälsa en nyckel för att skapa ett mer likvärdigt skolsystem. Men Lotta Edholm borde ställa sig frågan: Vad är det som får unga att må sämre?

Svaret är inte att eleverna saknar en stark elevhälsa och därmed mår psykiskt dåligt. Svaret är att de hamnar i en situation där krav och förväntningar överstiger förmågan att hantera dem. Vi kan därför inte fortsätta öka både trycket på våra elever och samtidigt tänka att elevhälsa ska lösa problemet.

Det första steget till en förändring är en insikt om att man varit fel ute med nuvarande skolsystem. Jag undrar hur lång tid vi måste vänta innan våra politiker får denna insikt?

Mer fokus på tidiga insatser och god undervisning, mindre fokus på dokumentation.

Lotta Edholm sa under presskonferensen att de flesta åtgärdsprogram skrivs i årskurs 9 och menar att insatserna till eleverna kommer alldeles för sent. Jag håller delvis med. Men att åtgärdsprogram skrivs i årskurs 9 illustrerar snarare problemet med vårt nuvarande betygssystem. Skolor vill ”friskriva sig” från de elever som ska få betyget F, och i ivern att inte göra fel dokumenteras misslyckanden snarare än ges stöd när det verkligen behövs.

Här behövs tydligare reglering kring när, hur och varför åtgärdsprogram skrivs – och med tillit till professionen. Vi behöver mer fokus på tidiga insatser och god undervisning, mindre fokus på dokumentation.

Det vore en katastrof

Reglering och en garanti för elevhälsan kan vara ett steg i rätt riktning, förutsatt att det sker med förståelse för skolans syfte och behov. Men jag är samtidigt djupt oroad över tanken på att bryta ut den specialpedagogiska kompetensen från elevhälsan. Utan personal med pedagogisk kompetens förlorar elevhälsan ett enormt viktigt perspektiv som är avgörande för att rikta stöd där det behövs.

Om Lotta Edholm tror att detta automatiskt ska lösa den enorma brist som finns på utbildade speciallärare är hon och regeringen fel ute. Att elevhälsan skulle tappa den enda personalgrupp som har pedagogisk kompetens vore en katastrof för skolans förebyggande arbete. Jag hoppas att utredaren Åsa Lundkvist, som är barn- och utbildningsdirektör i Västerås, inser detta.

Får inte bli ett sjukhus

Också idén om att skolan ska ta över mer vårdande uppgifter känns riskfylld. Vi kan inte och bör inte göra skolan till ett sjukhus. Jag anser att politiker ska vara mycket försiktiga att bredda skolans uppdrag. När jag lyssnar på Lotta Edholm funderar jag på var skolans ansvar egentligen tar slut? Skolans uppdrag är och bör vara utbildning och lärande. Lika lite som skolan ska ta över föräldraansvaret bör den ta ett vårdande och behandlande ansvar för våra elever.

För det första finns inte den kompetensen inom nuvarande skolorganisation, för det andra finns det en överhängande risk att skolans uppdrag än mer än i dag blir att lösa samhällsproblem. Dagens skola är en tryckkokare – det krävs inte mycket för att den ska explodera – och jag skulle vara mycket försiktig med att tynga ner den med ännu större ansvar.

Det är en av anledningarna varför många av våra elever mår dåligt i skolan.

Om Lotta Edholm verkligen vill göra något stort för våra elevers hälsa så behövs en ordentlig översyn över vår läroplan och ett nytt och humant betygssystem. Skolan behöver bli mer hållbar för både lärare och elever där vi premierar ansträngning såväl som flexibilitet för elevernas olika behov.

Jag kan fortfarande inte förstå hur vi kan ha ett betygssystem som kan ge icke godkänt till en elev som varit i skolan i nio år, gjort alla uppgifter läraren bett om och varit på alla lektioner. Så borde det inte gå till. Här har vi en av anledningarna varför många av våra elever mår dåligt i skolan. Därför är det med sorg jag konstaterar att den nuvarande betygsutredningen med utredaren Magnus Henrekson inte ens får utreda om betyget F ska förändras.

Orolig för vad hon menar

Lotta Edholm sa också under presskonferensen att ”inkluderingen har gått för långt”. Jag blir orolig för vad hon verkligen menar. Inkludering handlar inte om att alla elever ska vara i samma klassrum, utan om att varje elev ska känna att de är en del av skolans gemenskap. Inkludering handlar också om att elever ska få möjligheten att skapa vänner för livet, och att alla elever ska känna att de har möjlighet att påverka sin skolmiljö.

Om särskilda undervisningsgrupper ska öka i antal bör regeringen se över hur beslut tas för de elever som av olika anledningar får en begränsad skolgång. Jag är orolig för att elever ska utestängas från skolgemenskapen på lösa grunder och att elever inte får vara delaktig i beslut som gäller dem själva. Det skulle öka risken för ensamhet och utsatthet för utsatt elevgrupp. Att arbeta inkluderande handlar om att ta ansvar för att detta inte sker.

Hur håller det budgeten?

Ett kritiskt problem som knappt nämns under presskonferensen är budgeten. Flera av de möjliga förslag som en utredning kommer att ta fram kräver betydande investeringar, något nuvarande regering inte verkar prioritera. Lotta Edholm pratar under presskonferensen om att ”omprioritera” skolans budget för att stärka elevhälsan. Det låter som ett fint ord för att effektivisera och öka antalet elever per klass.

Vi kan inte skapa en stark elevhälsa och samtidigt dränera skolan på fler resurser. Då kommer vi snarare att skapa fler problem än vi löser. Det hoppas jag att Lotta Edholm och regeringen inser – om inte nu så när utredningen är klar.

Niclas Fohlin, speciallärare

• LÄS MER: Regeringen vill slopa anpassningar för ökad elevhälsa