Förskolan där barnen programmerar robotar

Yes!!! Programmeringen lyckades! Den rullande roboten styr rätt mot kloss-tornet.
Foto: Ulf Lodin

– Den digitala tekniken använder vi också för att skapa egna filmer. På så sätt lär sig barnen hur det faktiskt går att förvränga eller förfalska verkligheten. De får göra film och pröva olika trick, och får därmed en förståelse för att allt man ser inte behöver vara sant, säger Isak Eriksson. I de övningarna tränas de att tänka källkritiskt, vilket också ingår i den nya läroplanen. Just källkritik har förskolan arbetat med tillsammans med barnen på flera olika sätt.

Digitala verktyg är i dag ett naturligt inslag i barns vardag.

– Det finns inte en ettåring som inte kan ”swipa”, när de börjar hos oss. Så är verkligheten. Om vi skulle undanhålla barnen den digitala verkligheten vore det att begränsa barnens värld. Vi är skyldiga att väva in digital kunskap enligt läroplanens intentioner och vi vill göra det på ett aktivt och lekfullt sätt, säger Anna Sylvendahl.

Hon vägrar att använda digitala hjälpmedel till passiv underhållning, eller barnpassning, så som annars lätt sker utanför skolan.

– På förskolan ska barnen använda digitala verktyg som läromedel för att aktivt producera saker. Inte till passiv konsumtion.

Hur är det då med ett- till treåringar som ska lära sig programmering? Enligt läroplanen ska förskolläraren ansvara för att varje barn får använda digitala verktyg på ett sätt som stimulerar utveckling och lärande. Förskolan ska också utveckla barnens intresse för berättelser.

– Programmering låter så dramatiskt. Vi använder digitala verktyg för att ta fasta på de sagoberättelser som barnen fantiserar fram. Sagor har ett givet berättarflöde, en tydlig dramaturgi. Vi sammanställer historien med barnets teckningar och skapar tillsammans med barnet en digital sagobok med hjälp av IT.