Annica undervisar Sveriges farligaste män

Det är samma människor som på gymnasiet, men äldre och med mer skit i ryggsäcken. De har bara vuxit och gått fel väg i livet.

Orden kommer från Annica Bolin Hagsten, lärare sedan sex år på ett av Sveriges säkraste fängelser. Vi sitter vid hennes arbetsplats och känslan är att du skulle kunna befinna dig vid vilken lärares skrivbord som helst. Skillnaden är att du inte kan komma och gå som du vill och att dina personliga tillhörigheter röntgats och du själv passerat genom en metalldetektor innan du blir insläppt.

Fem lärare delar på det lilla arbetsutrymmet. Det är böcker högt och lågt, anteckningar på hög, prov som ska rättas och flera personliga lappar som vittnar om en skön gemenskap kollegorna emellan. Annica trivs bra på sin arbetsplats.

Min enda uppgift är att vara lärare. Jag kan inte hela tiden tänka på vad de har gjort. Då fungerar det inte.

– Jag lägger upp mitt arbete som det fungerar bäst för mig och mina studerande. Dessutom har jag bra kollegor, det är viktigt.

Annica utbildade sig ganska sent, något hon enbart ser som en fördel. Livserfarenheten från tiden som bussförare och vårdbiträde har gett henne tjockare skinn. Innan hon påbörjade sin tjänst inom Kriminalvården arbetade hon åtta år på en av Örebros gymnasieskolor.

– Jag hade faktiskt tröttnat på gymnasieungdomarna. Genom en tidigare kollega visste jag att möjligheten att arbeta som lärare på Kumlaanstalten fanns. När det dök upp en ledig tjänst sökte jag.

Inom kriminalvården bedrivs vuxenutbildning, som Komvux fast innanför murarna. Annica är handledare till cirka 20 studerande oavsett vad de läser.

– Då handleder jag det pedagogiska arbetet och finns där som stöd. Mina klienter bor nära det lärcenter jag är med och servar.

Som handledare har Annica ansvar för hela spannet från SFI till gymnasienivå.

– Det är spannet och individanpassningen som triggar och gör det så intressant. Även om vi har en kursplan att följa är det mer fritt här än på exempelvis gymnasiet. Alla studier är individuella och det är enklare att individanpassa.

Utöver klienterna på Kumla har hon även sin ämneslärarroll på halvtid på distans. Annica är ämneslärare i engelska och svenska och i dessa driver hon kurser och ser till att hennes studerande går framåt.

– Vi är anställda nationellt och servar hela Sverige via ett intranät och telefonkontakt.

Det är på grund av detta som Annica och alla andra lärare på anstalten har dubbla roller.

– Jag kan ha ämnesansvar för studerande i till exempel Ystad, på Hinseberg och på Hall.

Det är dags att ta trapporna ner till Lärcentrum där undervisningen sker. Flertalet låsta dörrar, vaktkurer och utöver Annica är även en kriminalvårdare närvarande.

När arbetsdagen är slut passerar Annica ut genom grindarna som en fri människa. Att arbeta bakom galler på Kumlaanstalten är något speciellt.
Foto: Per Knutsson

– Jag tror att det är för att jag i min yrkesroll är jäkligt rak. De vet var de har mig. De vet var gränsen går och de går inte över den. Jag tror att det uppskattas att jag inte hymlar med något.

För att vara lärare i ett fängelse tror Annica att du måste vara grundad i dig själv, att det är en fördel att vara lite äldre med livserfarenhet.

– Jag undervisar vuxna män. De har levt ett liv. Det gäller att hitta vad som motiverar och du måste ha i bakhuvudet att du inte kan sätta dig på dem. Ger jag respekt får jag det tillbaka. Jag behöver inte ta bagatellkonflikterna som jag behövde ta som lärare på gymnasiet.

Visst fanns det tankar innan hon började hur hon skulle kunna sitta bredvid en person som kanske har mördat hela sin familj.

– Min enda uppgift är att vara lärare. Jag kan inte hela tiden tänka på vad de har gjort. Då fungerar det inte. Jag har aldrig varit rädd, det kan du inte vara. Men du ska heller aldrig glömma var du befinner dig. Du måste alltid vara alert och på din vakt. Men jag är mer säker på Kumla än vad jag är när jag cyklar hem en fredagskväll.

Fotnot: Jovan, Fredrik och Dion heter egentligen något annat.