Anette tog ledigt för att jobba som lärare i Thailand

Anette Söderberg uppskattar sammanhållningen kolleger emellan. – De blir som en andra familj, säger hon.
Foto: Annette U Wallqvist

Sen kände hon att utvecklingsmöjligheterna tog stopp. När hon hörde talas att skolan på Koh Lanta sökte lärare såg hon chansen att prova något nytt.

Att jobba i Thailand är eftertraktat. Runt 350–400 lärare brukar konkurrera om de tjugotal tjänster som finns på Svenska skolan i Thailand. Ungefär 15 av tjänsterna är placerade på skolan på Koh Lanta och resten i Phuket, Hua Hin och Huay Yang.

– Jag hade hört att de lärare som jobbar här är välmeriterade. Så en stor grej för mig när jag sökte jobbet var att få samarbeta med ett proffsigt kollegium. Att få lära mig och utvecklas tillsammans med dem. Så har det verkligen blivit. Kollegerna är nästan som en andra familj, säger Anette.

Första gången Anette jobbade på Koh Lanta var höstterminen 2018. Det var som att öppna Pandoras ask, berättar hon. Det var så roligt och utvecklande att hon bestämde sig för att komma tillbaka för ett helt läsår. Och så blev det.

Det här läsåret är hon huvudlärare för de mellanstadiebarn som har Sanuk Svenska skolan i Thailand som sin hemmaskola, men hon är också ansvarig för de barn som kommer för kortare perioder och har med sig uppgifter från sina skolor i Sverige.

– Det betyder att jag har både min egen planering och andra lärares hemmaplanering att förhålla mig till. Ibland kan vi till exempel ha så många som fyra olika böcker i engelska igång samtidigt. Då gäller det att tänka kreativt för att det ska bli bra undervisning. Samtidigt är det spännande, jag får en otroligt inblick i hur olika lärare i landet jobbar och tänker kring läroplanen, säger Anette.

Hemma i Sverige arbetar hon på Magitaskolan i Stockholm, en resursskola för barn med autismspektrumstörningar. Rektorn där var förstående när hon sökte tjänstledigt och Anette uppskattar möjligheten att få undervisa i en helt ny miljö, där det är svårare att falla tillbaka i gamla rutiner.

– När vi pratar livets kretslopp till exempel. Då kan vi inte gå ut och titta på grodyngel som jag är van vid. Här får man tänka om och kanske gå ut i mangroveträsket och titta på slamkryparna. Jag måste hela tiden anpassa mig till den tropiska miljön.

Och det är här tryggheten kommer in. Anette tycker om att vara välplanerad och ha en tydlig ram, men hon har också lärt sig att när det inte blir som hon tänkt, så blir det bra undervisning ändå till slut.

Nu funderar hon på vad som skulle krävas hemma för att få till samma respekt för varandra och den personliga utvecklingen som eleverna upplever, på en vanlig skola hemma i Sverige.

– Efter det här tänker jag att jag ska vara hemma några år och försöka dela med mig av allt jag lärt mig här. Jag längtar trots allt efter mina elever och kolleger hemma.