4 rektorer: Därför är vi tatuerade

Debatten om hur lärare, rektorer och elever får se ut på sin arbetsplats – skolan – har florerat i många år. Det har handlat om shorts, kepsar och mössor, korta kjolar, färgglada hår, mjukisbyxor, magväskor, piercing, tatueringar och mycket annat som vissa inte ansett vara okej och andra inte haft några problem med. Före sommaren florerade en het debatt på twitter om:

Hur tatuerad får en skolledare vara – och var? Fråga ledde till många olika trådar om tatueringar och klädkoder.

Vi tog det ett steg vidare och frågade 4 rektorer hur deras tatueringar påverkar yrkesrollen.

Läs också: Kläder, smycken och tatueringar – vad gäller för lärare?

Läs också: ”Jag är galet impulsiv med mina tatueringar”

Sofia Blomqvist, biträdande rektor på Engelbrektsskolan i Stockholm, var den som ställde frågan om tatuerade rektorer i en lite skämtsamt ton på Twitter genom att ”fråga åt en kompis”. Hon har själv aldrig blivit negativt bemött i sin skolledarroll på grund av sina tatueringar men efter Twitterstormen som uppstod insåg hon att frågan kanske var mer kontroversiell än vad hon hade anat.

– Min tweet har valsat runt i många trådar och åsikterna har verkligen gått isär. Många kollegor, med hög profil på Twitter, har haft tydliga åsikter om att rektorer helst inte ska vara tatuerade alls – eller möjligen sparsamt, säger hon.

Diskussionerna stannade inte vid tatueringar utan byggdes på med en debatt om alltifrån shorts och t-shirts med kontroversiella budskap på jobbet till var gränserna går för tatueringar. Kan man ha tatueringar i ansiktet, på halsen? Vilka motiv är okej?

Ingen av de kritiska rösterna som framträder i tråden, vill uttala sig i Läraren.

Men några av åsikterna löd: ”En rektor som leder en skola för barn och unga ska vara sparsamt tatuerad. Helst inte alls.” och ”Inte en millimeter. Föregångsmannaskap. Alltid korrekt klädd i kostym, vit skjorta och slips”.

En av de som står upp för rätten att bära tatueringar är årets rektor Semira Vikström på Visättraskolan i Huddinge kommun.

Hon gjorde sin första tatuering på sin 18-årsdag den 3 juli 1991 och den senaste den 17 april i år. För henne är tatueringarna något som de anställda och eleverna på hennes skola oftast bara kan skymta under långärmade tröjor eller blusar. De betyder mycket för henne som person, men är inget hon brukar visa upp, däremot har hon inget problem med att andra kollegor gör det. Hon blev förvånad över åsikterna och tyckte att det påminde lite om keps- och mössdiskussionerna för elever.

– Man fokuserar lite på fel saker tycker jag. Självklart får alla ha olika åsikter men jag ville ändå lyfta att jag tyckte att det är konstigt att vi år 2020 diskuterar att bara för att jag har tatueringar så ska jag inte kunna vara skolledare och att jag på något sätt skulle föra över dåliga värderingar på våra elever. I det läget blir det personligt för mig, förklarar hon.

På Nygårdsskolan f-6 och Skäggetorpsskolan 7-9 utanför Linköping har samtliga fyra rektorer och biträdande rektorer tatueringar.

– Jag har en hel ”sleeve”, det vill säga en hel arm som är tatuerad och på ankeln har jag Harry Potters glasögon och den lilla blixten. Jag döljer inga av mina tatueringar medvetet. Och har aldrig stött på någon som reagerat negativt, varken föräldrar eller elever – snarare tvärt om – och barnen har mycket funderingar över tatueringarna vilket skapar kontakt. En del har sagt att jag inte ser ut som en rektor men det har inte varit negativt laddat. Jag funderar lite över vad man har för bild av rektorer om man tänker att de ska se ut på ett visst sätt. Har det med frågan om auktoritet att göra? För det påverkar ju inte kompetensen om jag har tatueringar eller inte, säger Sara Skagerström, rektor på Nygårdsskolan.

Läsning, dataspel och musik är de intressen som Sofia Hård, biträdande rektor Arenaskolan Timrå, säger format hennes personlighet. Det är också det hon visar upp i sina tatueringar. Sofia Hård gör inga tatueringar av en slump utan tänker noga ut vad hon vill skapa. I höst planerar hon kommande tatueringar på armarna med symboler från Vilhelm Mobergs utvandrarepos ”Kristina från Duvemåla” på den ena armen och Harry Martinssons rymdepos ”Aniara” på den andra.

– Tatueringar är en bra icebreaker som blir mer av en intresseväckare bland personal och elever. Jag tror aldrig jag missat ett jobb på grund av mina tatueringar. Det borde inte stå och falla med det. Och om det skulle ha betydelse så är det nog inte är en arbetsplats där jag skulle vilja jobba i alla fall, säger hon.

Sofia Hård tycker att diskussionen om tatuerade rektorer blev väldigt svart eller vit och signalerade att bara för att man hade tatueringar så skulle det ge en vissa bestämda egenskaper.

– I dag är det mer vanligt att folk har tatueringar än att man inte har det. Normen har förskjutits rejält från tider då tatueringar hade kopplingar till sjömän och fängelse, säger hon.

Däremot anser hon att det kan ha en betydelse vad en tatuering eller en text på en t-shirt förmedlar för budskap. Om det exempelvis är rasistiska eller politiska budskap.

– Självklart måste man göra en helhetsbedömning av en person som ska arbeta med elever i en skola ifall hen har en tatuering som inte speglar den värdegrund som skolan ska förmedla, säger Sofia Hård.

Sofia Blomqvist, som skrev inledningstweeten, håller med om att det kan finnas gränser för vilka symboler eller budskap man kan ha som rektor.

– Ja, någon gräns finns det säkert. Jag har valt det här yrket och står för alla människors lika värde och värdegrunden är A och O. Det gäller såväl mot mina elever, medmänniskor såväl som mot min personal. Jag skulle ju aldrig behandla min personal annorlunda på grund av en tatuering. Själv är jag den jag är bland annat tack vare mina tatueringar. Jag skulle inte vilja vara utan dem. Och det är inte så att jag varit och tatuerat mig och på vägen därifrån tappat min kompetens, säger Sofia Blomqvist.

Läs också: Kläder, smycken och tatueringar – vad gäller för lärare?

Läs också: ”Jag är galet impulsiv med mina tatueringar”