Bokrecension: Åtta steg till bättre undervisning
Eva Lanteli är utbildad lärare och har i olika roller arbetat med utbildning och kvalitetsutveckling sedan 80-talet.
Recensioner Eva Lantelis nya handbok för lärare är oväntat lättläst, och trots bitvis tunna teoretiska resonemang är det rekommenderad läsning. Det skriver pedagogik- och didaktikexperten Åsa Morberg i sin recension.
Åsa Morberg.
Med sin nya bok bjuder Eva Lanteli in ”alla lärare” att läsa om hur man systematiskt kan utveckla sin undervisning – och därmed lyckas som lärare. Lockande! Vilken lärare vill inte göra det?
Eva Lanteli är utbildad lärare och har i olika roller arbetat med utbildning och kvalitetsutveckling sedan 80-talet, bland annat inom skolinspektion och lärarutbildning. Själv kallar hon sig praktiker med 40 års erfarenhet, och hon kallar också följaktligen boken för handbok.
Läs Vi Lärares intervju med Eva Lanteli här.
Boken är inte helt teoribefriad utan innehåller en del vetenskapliga perspektiv och även en referenslista. Den är dock framför allt yrkespraktisk och erbjuder såväl praktiska och konkreta exempel som övningsuppgifter, komplett med tydliga studieanvisningar.
Åtta grundläggande principer
I åtta lättlästa kapitel presenteras lika många så kallade ”förändringssteg”, grundläggande pedagogiska principer som författaren sammanställt och strukturerat.
Dessa principer är: Behov, trygghet, aktivitet, uppmuntran, tillit, bearbetning, variation och samarbete. Dessa principer skapar en grund för hur lärare kan planera och genomföra sin undervisning. Principerna är Eva Lantelis egna, men är ändå tydligt igenkännbara från andra pedagoger och didaktiker.
Boken är upplagd för att kunna fungera i studiecirkelform, med insprängda anvisningar om hur författaren tänker att texten skall användas.
Innehållet är stadieövergripande, det vill säga lärare i hela skolväsendet ska kunna ha glädje av boken. Som läsare tänker man ändå i första hand på grundskolans högstadium och gymnasieskolan.
Rekommenderas – med brasklapp
Jag kan rekommendera den här boken, men är något kritisk till de teoretiska resonemangen som bitvis är tunna. Det gäller exempelvis avsnittet om hjärnforskning och vilken betydelse kunskaper om hjärnan har för undervisande personal. Många menar att hjärnforskningen har potential att i grunden förändra vårt sätt att förstå utveckling och lärande, medan andra hyser skepsis. Jag tillhör gruppen skeptiker.
LÄS MER:
Boktips: Starta särskild undervisningsgrupp
