13 frågor och svar om när en elev dör

En svår tid väntar för klasskamrater och lärare när en elev dör. Här svarar experterna Hans Flygare och Frida Kristina Nilsson på frågor om hur man kan agera i skolan när en elev går bort.

Vilken krisberedskap bör en arbetsgivare ha?

– Under ett lärarliv kommer det någon gång uppstå en krissituation. Alla dessa situationer är olika och måste behandlas olika. Har man en beredskap klarar man en kris mycket bättre. Det ska finnas en aktuell krisplan på plats som täcker alla dessa situationer och det är viktigt att den är förankrad bland skolans personal, säger Hans Flygare och fortsätter:

– Krisplanen bör innehålla allt från vem som ansvarar för vad, behovet av stödpersonal, när det ska flaggas på halv stång och hur elever samt föräldrar ska informeras. Det ska även finnas en krisgrupp som kan aktiveras för att hantera händelsen. Krisgruppen kan bestå av rektorer, lärare, skolkurator och representant från skolhälsovården. Vill man ha hjälp på vad man ska tänka på när man gör en krisplan finns det bra checklistor hos organisationen Prevent. Skolverket har även tagit fram en publikation som heter ”När det värsta händer” som tar upp dessa frågor.

Vilket ansvar har man själv för eleverna?

Hans Flygare: Det faller väldigt mycket på läraren som finns nära eleverna. Dels har man sina egna känslor och sen har man gruppen av elever att ta hand om. Det måste få vara som vanligt i skolan där man får skratta och leka, men även ge utrymme för tankar, sorg och gråt när det kommer upp. Barn behöver det. Man får inte glömma att skolan är en plats som ger trygghet och normalitet till eleverna. Vi är väldigt olika och självklart ska man få stöd från sin arbetsgivare i det här.

Hur förväntas man samarbeta med skolhälsan?

Hans Flygare: Skolhälsovården är en jättestor resurs och det ska finnas ett bra samarbete. Utifrån ens egna läge och situationen kan skolhälsan gå in och backa upp. Det första mötet med eleverna är väldigt speciellt och man är själv ofta väldigt knäckt. Då är det bra att ta hjälp av varandra. Även här är det viktigt att redan innan planera hur det ska gå till i en krissituation.

Vilket stöd har lärare själva rätt att få av en arbetsgivare?

Hans Flygare: Din arbetsgivare ska tillhandhålla hjälp och du ska aldrig behöva vara ensam i situationen. Man ska få stöd av varandra, av sin chef och företagshälsovården. Sedan beror stödet på vilken sorts stöd just du behöver. Vanligast är samtalsstöd och det kan man få via företagshälsovården.

Vad gör jag om en journalist ringer?

Hans Flygare: Ofta har man en plan i krisplanen för vem i organisationen som ska prata med journalister. Man ska inte som enskild lärare behöva uttala sig i ett sånt här läge när det finns mycket känslor inblandade. Det kan ofta finnas ett stort medialt intresse och då är det bra att kunna hänvisa till den man har bestämt ska ta mediekontakter.

Hur informeras föräldrarna på bästa sätt?

Hans Flygare: Hur och vem som ska informera elevernas föräldrar kan också finnas med i skolans krisplan. Det är viktigt att man även berättar för den berörda familjen hur man tänker göra det. Det cirkulerar ofta rykten och man bör tänka på vad man säger. Minsta detalj kan vara känslig, säger Hans Flygare.

Hur pratar jag med barnen?

Frida Kristina Nilsson: Man kan prata om att sorgen är något fint. Den visar att vi verkligen tyckte om den som gått bort. Förklara att sorgen kommer i vågor: ibland känner man sig ledsen, i nästa stund vill man leka och sedan kanske man kommer att tänka på personen igen och bli ledsen. Det är helt naturligt. Du kan också prata om att människor i alla tider funderat på vad man tror händer efter döden, att olika personer har olika övertygelser, och att det är fint och ger hopp och tröst på olika sätt. Vissa vill prata när de är ledsna och vissa vill inte det, och båda sätten är OK.

Vilka sorgereaktioner hos elever bör man vara observant på?

Frida Kristina Nilsson: Till en början är de flesta reaktioner normala. Om du ser ett nytt beteende som dröjer sig kvar efter en tid hos ett barn, exempelvis om ett barn är extra argt, har svårt att koncentrera sig eller drar sig undan andra barn, kan man prata med barnet om att sorg ibland kan "gömma sig” bakom andra känslor som ilska eller oro. Om en grupp med barn verkar ”trigga varandra” i starka pågående sorgeuttryck, kan man behöva hjälpa barnen att våga ”ta paus” och fokusera på andra saker. Man kan uppmuntra till att minnas personen på positiva sätt genom att leka hens favoritlek eller ägna sig åt hens favoritämne i skolan.

Hur kan man hjälpa eleverna i sorgearbetet?

Frida Kristina Nilsson: Beroende på ålder, kan man hitta olika sätt att bearbeta sorgen. Är man ledsen i skolan kan man ta med sig sitt favoritgosedjur och krama det om man vill. Är barnen äldre kan man ha ett minnesrum, där skolkurator finns första skoldagen efter dödsfallet, eller där man bara kan sitta en stund för att stilla sig. Du kan beskriva att när man är ledsen över att någon gått bort är man ju samtidigt tacksam över att man har fått lära känna personen. Ett bra sätt är att inbjuda till att visa sin tacksamhet för personen genom att skapa något konkret till minne av hen. Ceremonier som dessa hjälper oss att bearbeta sorg. En tyst minut kan även hållas på hela skolan så att man känner att alla står tillsammans. 

Hur lång tid kan sorgearbetet ta?

Frida Kristina Nilsson: Sorgearbete är en lång process, men den går som sagt i vågor. Efter en tid kommer vågorna mer sällan. Men på årsdagen eller på personens födelsedag brukar en sorgevåg komma, och då kan det vara bra att sätta ord på det på något sätt. Det kan vara bra att uppmärksamma årsdagen då man har ett kollektivt minne av det som hänt på skolan. Ett sätt kan vara att fira vänskap eller liknande till personens ära på årsdagen. 

Hur hanterar jag min egen sorg?

Frida Kristina Nilsson: Vi hanterar sorg väldigt olika. Ta tid att släppa fram den på det sätt som är bäst för dig. Prata med någon du är nära, gråta ut, bearbeta det under löprundan eller skriva ett brev till den som gått bort. Har du en religiös tro kan du kanske vända dig till den för att få stöd i din sorgebearbetning. När du tillåter sorgen att komma fram utanför arbetet, har du lättare att vara samlad i din roll på skolan. 

Hur kan jag stötta en kollega?

Frida Kristina Nilsson: Du kan finnas där för att lyssna om kollegan vill det. Du bör också respektera den som inte vill tala om sin personliga bearbetning med kollegor, och bejaka att olika personer har olika sätt att bearbeta sorg. Kanske kan ni prata om hur ni kan stötta varandra kollegialt med samtal i klassen om någon upplever det svårare och någon annan upplever det mer naturligt. 

Hur vet jag när det är dags att gå tillbaka till normal undervisning?

Frida Kristina Nilsson: Det är bra att hela tiden ha undervisning för klassen, men att kanske på morgonen börja med en samling där man pratar om det som hänt, visar minnesrummet eller ritar en teckning. Sedan kan man berätta om sorgens vågor och säga att nu ska vi efter rasten fokusera på skolarbetet igen, säger Frida Kristina Nilsson.