Christine Sjögren, Annakarin Thorn , Omar Noman och närmast kameran Nicklas Hjelm på Hulebäcksgymnasiet. Foto: Jonas Lindstedt
Prisas för resor till förintelselägret: ”Det gör något med en”
Porträtt
När Annakarin Thorn gick i nian hemma i Forshaga i Värmland 1995, fick hennes klass besöka Auschwitz.
26 år senare prisas hon av Hédi Fried-stiftelsen för sin egen undervisning om Förintelsen.
– Jag var 15 år och det besöket har väglett mig. Att göra den resan, besöka den platsen, det gör något med en som människa, säger hon.
Det har gått 26 år sedan den värmländska klassens utbyte med Polen, där Annakarin Thorn som en av flera elever fick bo hemma hos polska familjer i tio dagar. I utbytet ingick även ett besök i förintelselägret Auschwitz, ett besök som satte spår.
I dag arbetar Annakarin Thorn själv som lärare i svenska och samhällskunskap på Introduktionsprogrammen på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. Här är varje år ett femtiotal elever inskrivna och alla möts av en pedagogik som lika mycket rör relationsbygge som teoretiska kunskaper.
Resorna har bidragit till att eleverna känner att de är utvalda.
Att bidra till att alla elever kan få den utbildning de har rätt till, oavsett förutsättningar, ser Annakarin Thorn som ett hedersuppdrag och en demokratifråga.
– Alla elever har en individuell studieplan, eftersom de just har så olika bakgrund, behov och mål. Det är ett komplext och flexibelt gymnasieprogram. Jag trivs fantastiskt bra! Det är väldigt roligt att jobba i de här elevgrupperna, säger Annakarin Thorn.
När Annakarin Thorn kom till skolan 2012 insåg hon att man inte hade för vana att uppmärksamma Förintelsens minnesdag, som infaller 27 januari varje år. Därför bestämde sig hon och hennes kollegor för att inleda ett arbete. Inte bara genom att se Förintelsen som en händelse i historien utan också som en plattform för att ta upp svåra, aktuella frågorna med eleverna.
Fick lärarstipendium i januari
Annakarin Thorn.
Yrke: Lärare på Introduktionsprogrammen på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke, Härryda kommun.
Utbildning: Gymnasielärare i svenska och samhällskunskap.
Ålder: 40 år.
Familj: Ja.
Aktuell: Annakarin Thorn tilldelades Hédi Frieds lärarstipendium 2021 för sitt arbete för att inkludera alla elever i undervisningen kring Förintelsen med ett kreativt arbetssätt och starkt engagemang. Priset delas ut av Michael A. Frieds Stiftelse. Övriga pristagare var Heléne Nyrén, Oxievångsskolan och Konstantinos Gountas, Kärrtorps gymnasium.
Annakarin Thorns lektionstips: ”Besöket i Birkenau brukar avslutas på den plats som i lägret kallades för ”saunan”. Där finns en hel vägg full av fotografier som människorna som togs till Birkenau hade med sig. Eleverna har tidigare fått varsin bild och fått i uppgift att fundera över vem personen på bilden är. På plats i saunan får de leta efter ”sin” bild på väggen. Det brukar bli ett fint sätt att avsluta besöket på. Förintelsen är ett så stort, närmast ogripbart ämne. Det kan vara svårt för de enskilda eleverna att relatera till en siffra som sex miljoner judar. Men när de berättar om ”sina” personer utifrån ett fotografi blir det levande människor, inte bara en siffra. De skriver om de hade en familj, vad de hade för drömmar, vilka de var. Det kan bli ganska känslosamt för eleverna.”
– Vi jobbar med att skapa relationer för att mota utanförskap. Då arbetar vi med de där känslorna som motsvarar exempelvis rasism och antisemitism. Vi kan till exempel utgå från Förintelsen när vi pratar om likabehandlingsplanen. Ett sätt är att använda sig av triangeln offer/förövare/åskådare och reflektera över; när har jag varit åskådare? Då får Förintelsen en koppling till i dag, till elevernas eget liv, säger AnnakarinThorn.
Och det är just det som är den svåra utmaningen, menar Annakarin Thorn.
Hur får man kunskap om Förintelsen att kännas relevant för en ung människa som kanske själv har flytt från krigsdrabbade områden eller som brottas med känsla av utanförskap på grund av sin NPF-diagnos?
Kanske genom att låta dem få uppleva det som Annakarin Thorn själv fick vara med om som 15-åring: Den omvälvande resan till Polen med besök på förintelselägren Auschwitz-Birkenau.
Den tanken fick henne att söka pengar från diverse fonder och gjorde att den första resan blev verklighet 2013. Fyra elever och en kollega följde med. Tack vare lyckosamma ansökningar har resorna kunnat upprepas fem gånger sedan dess.
– De här resorna har varit otroligt lyckade för att bland annat hjälpa eleverna att se de bakomliggande mekanismerna. Mekanismerna är ju ganska generella. Förintelsen är relevant för alla som utgångspunkt för en mängd samtal, säger hon.
Hon minns till exempel den 18-årige pojken som kommit från Iran ett år innan han fick följa med till Polen. Han trivdes inte så bra i Sverige och ville helst flytta tillbaka till Iran, där han kände sig mer hemma.
Introduktionsprogrammen består av fyra program
- Programinriktat val som direkt ska leda till gymnasiestudier på ett nationellt program.
- Individuellt alternativ som framför allt riktar sig mot fortsatta studier på ett av gymnasieskolans yrkesprogram.
- Yrkesintroduktion som syftar till att eleven ska få en mer yrkesinriktad utbildning och gå vidare mot ett arbete.
- Språkintroduktion för nyanlända elever, där fokus ligger på studier i svenska för att sedan söka vidare till gymnasiet.
– Efter resan började han lägga märke till att en del av det som hans vänner i Iran skrev på Facebook om staten Israels politik i själva verket var antisemitism, säger Annakarin Thorn. Det här är vad som händer när man tar ner det på ett mänskligt plan. Det är också den stora utmaningen. Hur gör vi det här relaterbart? Varför ska Förintelsen vara intressant för en kille från flytt från Afghanistan?
Resorna arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och har ett genomarbetat program med en pedagog från SKMA som leder resan på plats. Under åren har fler kollegor följt med och kunskapen därmed breddats i kollegiet. Hulebäcksgymnasiet har gott rykte och eftertraktade program, så intagningspoängen är höga på de övriga programmen. Det kan göra att eleverna på de Introduktionsprogrammen känner sig lite i underläge. Det är också ett starkt skäl till att resorna är viktiga för Annakarin Thorns elever.
Annakarin och hennes elever på Introduktionsprogrammen brukar göra en resa till Auschwitz-Birkenau. Ett arbete som hon nu prisats för. Här är bilder från några av resorna.
– Jag tror att det är naturligt att man kan känna sig utanför i samhället. Skolan kan vara den plats där man känner sig inkluderad eller exkluderad. Läsåret 2019/2020 gick nästan 45 000 elever på Introduktionsprogrammen. Är det ett systemfel? Alla ska klara skolan, men våra elever har ofta fått stå tillbaka, säger hon och berättar att resorna har bidragit till att ge eleverna en känsla av att de är utvalda.
Hittills har resorna varit beroende av att Annakarin Thorn sökt och fått pengar. Hon drömmer om att budgeten skulle tillåta resorna att permantentas.
– Det här är inga vana resenärer. En del har aldrig flugit förut. Vi bor på hotell, äter på restaurang, bor i Krakow, det är så många delar som är viktiga för våra elever. Vi lärare bor med eleverna, delar upplevelserna och blir som en familj, säger hon, men betonar att det är studieresor och att stoj och stim inte accepteras, något som aldrig heller varit ett problem.
– Vi har ett uppdrag att vi ska fostra eleverna i demokratisk anda, att vi ska jobba med läroplansmålen, fortsätter hon. De goda relationerna är en grund för goda studieresultat. Vårt mål är att eleverna ska klara sina betyg och kunna gå vidare.
Tre andra lärare om hur de hanterar antisemitism
Gymnasieläraren Olle Linton, Lärarförbundet Stockholm, grundare av Facebook-gruppen Lärare mot rasism:
– Antisemiternas åsikter bygger inte på fakta utan är emotionella. Om någon har ett känslomässigt hat mot judar, och jag kommer och säger ”dina känslor är fel”, det går inte. Det är inte förnuftsbaserat. Det man kan göra är att förklara den jargongen de har i sitt kompisgäng, den är inte okej i skolsammanhang. Man kan väcka andra intressen, och få elever att bredda sin världsbild och kanske så småningom förstå att det inte är svartvitt.
Heléne Svensson, högstadielärare på Mellersta Förstadsskolan, Malmö:
– Använd nätverket. Jag har ändå jobbat som lärare i 28 år, men nätverket har jättestor betydelse. Vi lyfter upp ny forskning och pedagogiska tips. Och jag känner att jag inte är ensam. Om jag hamnar i situationer där jag inte vet hur jag ska göra, kan jag få hjälp och stöd. SO-lärare är generellt ensamma.
Heléne Nyrén, högstadielärare Oxievångsskolan, Malmö och mottagare av Hédi Frieds lärarstipendium 2021:
– Vi och eleverna kommer inte längre från samma medielandskap. De får sina nyheter via sociala medier, och som SO-lärare måste vi vara beredda på att det vi pratar om ifrågasätts. Man kan inte bara stå framme i klassrummet med en power-point – jag får lägga upp undervisningen på ett annat sätt. På min skola tränar vi eleverna i att diskutera.
– Man tar en kontroversiell fråga, eller händelse. Sen får fyra stycken diskutera tillsammans, lyssna in och ifrågasätta varandra. Så undviker vi polarisering. Jag slipper de höga rösterna och det blir en trevligare ton, mer sakligt och eleverna själva kommer fram till hur de ska tänka kring källkritik.