Levengoods hjärtgripande ord till läraren Ulla-Maj
Porträtt Mark Levengood glömmer aldrig sin folkskollärare Ulla-Maj. Efter 40 år möttes de igen och då fick Mark en kommentar han aldrig heller glömmer.
”Jag gick i folkskola som vi hade i Finland fram till 1975. Under mina första två år fick vi en alldeles ryslig hagga, ett ondsint gammalt troll som hatade barn. Men så i tredje klass fick vi Ulla-Maj Julin. Jag var en glad unge, säkert med någon bokstavskombination. Jag satt inte stilla och höll mig längst bak och orkestrerade, planterade bus hos klasskompisarna. Ulla-Maj genomskådade detta och satte mig på första raden i stället. ’Nu vet jag var jag har dig’, sa hon.
I fjärde klass ringde det ut en dag och fröken sa: ’Mark, du kan stanna en stund’. Vad har jag gjort nu då? tänkte jag. Hon tittade vänligt på mig och sa: ’Allt det roliga som bubblar i dig – det är en väldigt bra sak. Det kallas för kreativitet och du kommer att ha nytta av det i ditt liv.’ Det betydde jättemycket för mig. Allt hade varit problem hela tiden innan. Hon var min första riktigt, riktigt bra lärare.
Till min kära fröken Julin med ändlös tacksamhet
För tolv år sedan uppträdde jag i Österbotten, på Wasa Teater. Efter föreställningen såg jag henne. ’Är det inte fröken Julin?’ frågade jag. ’Jo, det är det.’ Jag ville ge henne min bok och skrev i den: ’Till min kära fröken Julin med ändlös tacksamhet’. Hon tittade på vad jag skrivit och sa: ’Din handstil är fortfarande fruktansvärd.’
För tre år sedan var jag åter på turné i Finland, jag hittade hennes grav, köpte en blomma och klappade på graven. ’Nu vet jag var jag har dig också’, sa jag.”
