Tidigare skolministern pressas om 90-talets skolreformer

Riksdagsledamoten Beatrice Ask, som i dag är Moderaternas försvarspolitiska talesperson, började sin politiska karriär som skolborgarråd i Stockholm 1988.

Det arbetet lade grunden för hennes nationella genombrott tre år senare då hon blev utsedd till skolminister i regeringen med Carl Bildt som statsminister.

Under hennes tre år som minister i början av 90-talet genomfördes flera stora reformer på skolområdet. Den kanske mest inflytelserika åtgärden Beatrice Ask genomförde var friskolereformen som hon lade fram tillsammans med dåvarande utbildningsminister Per Unckel (M).

Målet med reformen var bland annat att skapa konkurrens mellan skolor, öka variationen av skolor och att ge elever och föräldrar möjlighet att välja skola och parallellt ge friskolorna likadana resurser per elev som i de kommunala skolorna.

1992 kritiserade OECD friskolereformen

Friskolereformen är än i dag ett av de allra hetaste diskussionsämnena i svensk skoldebatt. Kritikerna pekar på att reformen har bidragit stort till att segregationen ökar i skolan och att resultatskillnaderna mellan skolor blivit större.

I april 2019 uppmärksammade LO-utredaren Mattias Samuelsson att OECD redan 1992 kritiserade Bildt-regeringens tillvägagångssätt för genomförandet av sina utbildningspolitiska reformer – och varningsflaggade för att konsekvenserna av dem kunde innebära skolsegregation och minskad likvärdighet.

I en intervju i podcasten ”Kornhall & Skogstad”, som görs av skoldebattörerna Isak Skogstad och Per Kornhall, ställs Beatrice Ask till svars för sitt arbete som skolminister i början av 90-talet.

– Det var internationellt ganska radikala reformer som vi genomförde, men till skillnad från andra länder så tog vi bort skillnaden i att bara rika kunde välja ett alternativ. Avgifterna sjönk dramatiskt och försvann, och vi fick också fler skolor med olika inriktning, och det var ambitionen. Men jag tror inte att vi ens i vår fantasi förväntade oss det uppdämda behov som fanns och att det skulle startas så många olika skolor.

– Det fanns inte heller då den här typen av stora företag som driver många skolor, utan det var ju lärare som ville starta, säger Beatrice Ask i podcasten.

”Har inte framtidens förutsättningar klart för sig”

Per Kornhall: Det som du värnar om är valfriheten och kreativiteten, men det har det ju inte blivit.

– Jag ser det inte som ett problem eftersom jag tror på mångfald och konkurrens. Men det finns avarter i detta och jag tror om man hade tänkt på det från början hade man kanske varit tydligare på vissa krav om vad som ska gälla för att få tillstånd och annat. När man reformerar någonting har man inte hela framtidens förutsättningar klart för sig.

Per Kornhall: Men det är någonting som OECD skrev om 1992.

– De var ju emot allt. Alla var emot allting, för det var väldigt radikalt att säga så här: ”det är elever och föräldrar som ska en möjlighet att välja och utbildade lärare och andra som kan driva en skola ska ha möjlighet att öppna en skola…”.

Per Kornhall: Sedan ifrågasätter de kanske inte så mycket reformernas innehåll eller er ambition – utan ert sätt att genomföra dem. Det vill säga att ni inte hade någon typ av kontrollåtgärder eller riktning i det hela. Varför satte ni inte igång med någon typ av försöksverksamhet för att se ”får vi de effekter vi har tänkt oss” eller ”uppstår de här redan då kända bieffekterna som ökad segregation”?

– För det första fanns det friskolor innan och vi hade också fått, exempelvis i Stockholm, en ökad frihet att välja, så visst underlag för vad som kunde hända hade man sett. Men vi hade också begränsat med tid. Ska du genomföra förändringar så behöver du göra det. Det fanns en väldig uppslutning kring de här reformerna. Det var mycket ideologisk debatt och strid, men det var ju en uppslutning kring det hela.

Hon lyfter att det också finns positiva aspekter

Beatrice Ask menar att ingen hittills har sagt att man vill backa bandet och ta bort möjligheten till fristående skolor och inte låta elever och föräldrar välja.

– Det är ingen som har vågat lyfta det och det förstår jag. Däremot har det dykt upp problem som man måste hantera, det har jag all respekt för. Vi har några skolor som har varit ganska misskötta och det är väl uppenbart att uppföljningen och verktygen för att ta itu med det har varit för dåliga. Det är ett problem, säger hon och utvecklar resonemanget:

– Ett annat problem är naturligtvis att man på en del håll kan få en väldig utarmning av vissa skolor när det gäller elevunderlag och lärartillgång. Jag håller ju inte på med de här frågorna i detalj i dag, men jag ser ju i debatten att det finns frågetecken. Jag ser också alla fördelarna med att det finns alternativ. Just det här att man inte är prisgiven eller står med mössan i hand och ska be om lov. Det tror jag ändå är bra.