Sex av tio föräldrar: Ge lärarna makten

På uppdrag av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund intervjuade Kantar/Sifo i maj 1 142 vårdnadshavare med barn i förskoleklass, grundskola och gymnasieskola.

Av enkäten, som presenteras på Skolans Dag, framkommer svidande kritik mot svensk skolpolitik. På frågan om ”i vilken utsträckning anser du att politikerna satsar tillräckligt mycket för att förbättra skolan”, svarar 81 procent i ganska låg eller mycket låg utsträckning.

– Det är uppenbart att föräldrar anser att det inte satsas tillräckligt med resurser, trots att både nationalekonomer och Nobelpristagare vittnar om att den politiska investering man gör i barn och unga i förskola och skola fås mångfalt igen.

”Skolan måste bli rättvis"

Med adress till kommande regering efterlyser lärarfacken stora reformer. Johanna Jaara Åstrand nämner en riktning där staten tar över huvudansvaret för finansieringen, resursfördelningen och likvärdigheten i hela skolväsendet.

– Samtliga andra utbildningsfrågor grundar sig i ett sådant beslut. I dag är inte livet rättvist, men skolan måste bli. Den här undersökningen – och vi – menar att skoldebatten handlar om fel saker. Det är tillräckliga resurser som är helt avgörande för en kvalitativ undervisning.

Vad ska en ny regering prioritera?

– Det går inte att runda det faktum att vi i dag har en skola som drar isär. Det drabbar så klart eleverna men får också stora allvarliga konsekvenser för samhället. I dag handlar debatten om hur vi ska klara kriminaliteten, få fler ungdomar i jobb och hur fler ska klara sin skolgång. Det kommer vi inte åt med mindre än att vi skapar likvärdiga förutsättningar. Man måste börja där. Det är helt nödvändigt för dagens elever men också Sveriges framtid.

Hon hoppas på en bred och långsiktig politisk överenskommelse efter valet, och säger att en del av problematiken är den ryckighet och dragkamp inom skolpolitiken som partier och politiker ägnar sig åt.

”I grunden feltänkt”

– Alla framgångsrika länder driver en långsiktig skolpolitik och har partier som bemödar sig om att komma överens. Det behöver vi också. Sedan är det i grunden feltänkt att kommunerna ska ansvara för en så nationellt angelägen fråga som skolan. De resurserna finns inte och därför måste staten kliva fram och ta sitt ansvar.

Undersökningen visar också att de nära sju av tio vårdnadshavare vill sätta stopp för vinstutdelning inom skattefinansierad skola. Förslaget anses ganska eller mycket bra.

– En övervägande majoritet av vårdnadshavarna vill att skattepengar avsedda för skola och elevers behov ska gå till det och ingenting annat. Jag konstaterar att det är väldigt få som inte håller med (omkring 15 procent, red:s anm.), och att det bland samtliga partisympatisörer finns många som ser vinstutdelning som ett problem.

”Färgar samhällsdebatten”

På frågan om vem som ska ha störst bestämmanderätt över hur undervisningen bedrivs svarar drygt sex av tio: lärarna. Hur tolkar du det?

– Som att föräldrar har ett stort förtroende för lärares arbete och yrkeskunnighet, vilket naturligtvis är både glädjande och viktigt. Siffran hade kunnat vara ännu högre om vi haft en större tillit och förtroende för lärarkåren bland politiker, för det färgar samhällsdebatten och det i sin tur vårdnadshavares referensramar. Jag gissar att siffran hade varit betydligt högre i exempelvis Finland som uttalat styr skolan med tillit.

…och att alternativet rikspolitiker placerar sig strax före rektorer?

– Det kan man förstås fundera kring. Men det finns nog en stor medvetenhet om att det är rikspolitiker som beslutar om läroplan och därmed målsättningen för svensk skola.

En liten andel (7–8 procent) vårdnadshavare svarar ”kommunala politiker”.

– Vi har ett stort arbetsmiljö- och kvalitetsproblem gällande bestämmanderätten över undervisningen med alldeles för många klåfingriga politiker, både i kommunerna och nationellt som gärna är inne och petar i själva undervisningen. Där krävs en skarpare gräns och vi brukar efterlysa ett samhällskontrakt där förtroendet och tilliten för personen står i centrum.

”Ser konsekvenserna”

Undersökningen omfattar också frågan om vad respondenterna tror är viktigast för att förbättra skolan. I topp hamnar ”lärare behöver få tid för sitt kärnuppdrag”.

– Här är det övertydligt att vårdnadshavare håller med lärarprofessionen om vad som faktiskt har störst betydelse för vilken skolgång deras barn får, lärares förutsättningar att kunna göra ett bra jobb. Att det finns tillräckligt med resurser för att skapa mindre grupper vid behov, att sätta in stöd i tid. Vårdnadshavare ser också vilka förödande konsekvenser det kan få – och får – när de här delarna brister. När man år efter år får stångas för att sitt barn ska få den hjälp och stöd eller utmaning barnet har behov av.

Johanna Jaara Åstrand säger att vårdnadshavarna verkligen ringar in det som lärare och företrädare för lärarkåren efterfrågar.

–Det här är vad den politiska skoldebatten behöver handla om, dvs vilka förutsättningar ges lärare att göra sitt jobb? Då handlar det om resurser, att lärare får ägna sin tid åt det som spelar roll för elevers lärande och inte en massa annat, möjligheten att kunna anpassa gruppstorlekar, att få in extra stöd, ha tillgång till speciallärare, specialpedagog och en utbyggd elevhälsa.

”Nya vikarier flera gånger”

Tre av tio tror att fler behöriga lärare är viktigast för en bättre skola…

– Vårdnadshavarna märker av lärarbristen. Det är mycket allvarligt att vi har skolor där inte ens en majoritet av de anställda har en adekvat lärarutbildning. Det påverkar direkt vilken undervisning eleverna får, chans till stöd, samt kontinuitet. Många föräldrar upplever att deras barn får nya vikarier flera gånger per termin. Det påverkar både undervisning, trygghet och studiero.

…och några få procent svarar ”att eleverna får välja skola”.

– Vad som är anmärkningsvärt här är signalen om att den skolpolitiska debatten handlar om fel saker, åtminstone om man frågar vårdnadshavare och lärare.