För och emot – därför strider de om skolpengen

Linnea Lindquist, biträdande rektor för kommunala Hammarkullsskolan och Nytorpsskolan i Göteborg, är av rakt motsatt uppfattning.

– System missgynnar kommunala skolor och överkompenserar friskolor. De som drabbas är bland annat elever i kommunala skolor som är i behov av extra stöd.

Två helt olika bilder av verkligheten och delar av dagens svenska skoldebatt i en blixtbelysning.

Sofia Larsen, som tidigare bland annat har varit riksdagsledamot för Centerpartiet och suttit i styrelsen för friskolekoncernen Academedia där hon även varit chef för koncernens för- och grundskolesegment, säger att den nuvarande lagstiftningen, som bland annat slår fast att skolpengen ska vara densamma oavsett om en elev går i en kommunal skola eller en friskola, är bra.

– Eleven sätts i fokus, inte vilken skola hen går i. Det som saknas är ett tydligt regelverk kring hur skolpengen ska räknas fram. I dag kan både skolpengens storlek och vad som ingår i den variera ganska mycket mellan olika kommuner. Det är dessutom svårt att få fram information om hur skolpengen egentligen räknas fram. Det behövs en ökad transparens.

– Det borde tas fram ett nationellt regelverk kring skolpengen och vad som ska ingå i beräkningarna, ungefär som den så kallade Skolkostnadsutredningen föreslog för några år sedan. I dag får friskolorna mindre pengar än kommunala skolor, säger Sofia Larsen och hänvisar till bland annat till forskning, SCB och undersökning av revisionsfirman Deloitte (som gjordes på uppdrag av Friskolornas riksförbund).

Hur får de mindre ersättning?

– Ett bra exempel är lokalkostnaderna. Många kommuner sätter de egna skolornas lokalkostnader (som utgör en del av skolpengen, reds anm.) lågt, medan friskolorna får betala marknadsmässig hyra på sina lokaler. Ett annat gäller den så kallade overheadersättningen som är högre för kommuner än för friskolor.

Är det rimligt att det är samma skolpeng till kommunala och fristående skolor?

– Det tycker jag absolut. Vi måste ha ett elevperspektiv på de här frågorna. Att en kommun har ett övergripande ansvar kring skolplikt och annat är självklart, och det ska finnas medel för det, men den kostnaden tas redan bort innan man räknar ut storleken på den skolpeng som följer eleverna.

”Kommunala skolor dräneras på resurser”

Linnea Lindquist har inför arbetet med sin bok ”En negativ spiral – kampen om den kommunala skolans resurser” bland annat studerat samtliga kommunala skolbudgetar för 2021 och 2020. Hennes slutsats är att den så kallade likabehandlingsprincipen – att skolpengen är densamma för kommunala och fristående skolor – är det största problemet med det nuvarande systemet.

– Kommunala och enskilda huvudmän har olika uppdrag. De kommunala huvudmännen har ett lagstadgat utbudsansvar som de i dag inte får ersättning för. Kommunerna måste alltid kunna ta emot elever om en friskola stänger, om elever byter skola eller flyttar in i kommunen. Skolpengen behöver differentieras så att kommunerna får betalt för det ansvar som de har. I dag dränerar likabehandlingsprincipen kommunala skolor på resurser.

Hur då?

– Om det till exempel öppnar en ny stor koncernskola – mindre friskolor är sällan något problem i det här sammanhanget – i en kommun eller område, slutar det kanske några elever i varje klass i de kommunala skolorna i närheten för att börja i friskolan.

Det leder ofta, enligt Linnea Lindquist, till att genomsnittskostnaden per elev i den kommunala skolan ökar med resultat att den kommunala skolverksamheten inte kan hålla sin budget, vilket friskolorna ska kompenseras för.

– De behöver inte göra någonting. Pengarna kommer in på kontot varje vår som grädde på moset. Däremot måste de kommunala skolor som blir av med exempelvis ett par elever i varje klass spara. Ofta går det inte att minska antalet lärartjänster eller krympa skollokalerna. Det första som händer är i stället att rektor tvingas dra ner på bibliotek, speciallärare, särskilt stöd, elevhälsa och liknande. Kalle blir kanske av med sin lästräning för att tre klasskompisar har börjat på Internationella engelska skolan.

– Jag tycker att vi bör fundera över om det rimliga i att elever i den kommunala skolan betalar för friskolornas expansion i form av sämre utbildning.

”Jag är väldigt förvånad över den här diskussionen”

I Regeringskansliet arbetas det just nu med att ta fram ett lagförslag som går ut på att skolpengen ska differentieras mellan kommunala och privata skolor i de kommunalas favör, i enlighet med Björn Åstrands utredningsförslag från i fjol.

– Det skulle innebära ett avsteg från principen om likvärdighet och att sätta eleven i centrum, förutom att man går emot tydliga fakta som visar att friskolorna redan är underkompenserade, säger Sofia Larsen.

– Det kommer också att leda till att man sätter valfriheten, som så många i dag tar som given, ur spel, vilket man också vill. De absolut flesta fristående huvudmännen har bara en eller två skolor. En sänkt skolpeng skulle äventyra skolans framtid och slå hårt mot både elever och kommuner. Jag är väldigt förvånad över den här diskussionen.

Är det rimligt att skolpengen är densamma oavsett andelen behöriga lärare i en skola?

– Absolut. Den ska vara lika och utgå ifrån eleven. Alla huvudmän strävar efter att ha behöriga lärare. Att ha obehöriga blir dessutom dyrare på sikt för skolorna. Däremot bör kvaliteten på skolorna bli än mer transparent och vi borde följa skolans förmåga att höja elevernas kunskapsnivå, säger Sofia Larsen.

Linnea Lindquist menar att kommunerna borde övergå till en mer klassbaserad skolpeng.

– I allmänhet undervisar vi ju inte eleverna enskilt utan i grupp. Merparten av en skolas kostnader är heller inte relaterade till antalet elever, utan antalet klasser. Det vore rimligt att kostnader och intäkter gick mer i takt än vad de gör i dag.

– I lagstiftningen står det dessutom inte att kommunen ska ersätta sin verksamhet per elev. Det är bara de fristående huvudmännen som ska ha ersättning utifrån kommunens genomsnittskostnad per elev.