Så kan du hantera relationen med eleverna
Relationer
Han vill till att börja med slå fast vad det inte är: ledarskap, och det är inte en relation som vilken som helst.
– Ledarskap handlar främst om att leda grupper. Det är också viktigt för lärare. Men relationskompetens handlar i första hand om hur du bygger relationer med elever en åt gången, ansikte mot ansikte. Det är inte heller en relation i största allmänhet, det är en pedagogisk relation. Den är knuten till våra syften som pedagoger.
Det finns forskning som visar att relationen mellan lärare och elev påverkar elevernas intresse, motivation, allmänna trivsel och akademiska prestation.
Men vad är det som gör att vissa lärare lyckas ”klicka” med eleverna, och hur kan fler bli bättre på det?
– Relationskompetens kan verka svårgripbart. Till viss del kan man använda metoder och tekniker, men sen finns också något mer svårfångat, ett omdöme man har i situationen gentemot den unika individen. Hur man förhåller sig till den andra här och nu. Det handlar mer om omdöme och förhållningssätt, säger Jonas Aspelin.
Jonas Aspelin är professor i pedagogik vid Högskolan Kristianstad, och utbildar lärare från förskola upp till gymnasiet.
– När vi diskuterar det här i lärarutbildningen brukar många studenter uttrycka att de minns sina lärare som väldigt distanserade, de kände sig inte riktigt sedda. Sen menar vissa studenter att deras lärare snarare har haft för lite distans till dem. Jag tänker att det inte behöver vara riktigt så.
Den som vill träna upp sin relationskompetens gör det bäst i en grupp där man känner sig trygg, menar Jonas Aspelin. Sitt med på varandras lektioner eller filma lektionerna, och samtala öppet och konstruktivt efteråt.
– Då kan man prata om ”när du sade si och så, och eleven svarade såhär, tänkte du på det?” eller ”märkte du vad den och den eleven gjorde där, hur du svarade och vad som hände sen?”.
Den typen av insatser kanske behövs först när det är problem med en klass. Men att åtminstone prata om relationerna är något Jonas Aspelin önskar att fler gjorde på ett strukturerat sätt.
– Man kan ha det som ett ämne för samtal i arbetslag och kollegiet. Det är nog inte så vanligt att man lyfter fram den här kompetensen, även om den är så grundläggande. Man kan ha problematiska relationer till elever, men sakna ett forum för att diskutera det på ett respektfullt sätt. Det är inte heller så att det finns ett facit som är rätt för alla. Varje elev är en unik individ.
Relationskompetensens tre delar
Kommunikativ kompetens
- Förmågan att kommunicera med elever så att man förstår och respekterar varandra.
”Det handlar om hur man lyckas göra sig förstådd och förstå eleverna. Hur man uttrycker sig med ord, gester och mimik. Och vice versa – att man kan förstå och läsa av elevernas verbala och ickeverbala kommunikation.”
Differentieringskompetens
- Förmågan att reglera graden av närhet och distans i relation till eleven.
”Det finns en relation mellan lärare och elev, och därmed finns en grad av närhet och distans mellan dem. Den här kompetensen handlar om lärarens förmåga att känna av och anpassa den nivån så att man inte kommer för nära eller blir för distanserad till eleven. Det finns två dikesrenar att falla ner i, och i mitten har man en optimal väg.”
Socio-emotionell kompetens
- Förmågan att uppfatta och hantera känslomässiga signaler.
”Läraren behöver förstå hur eleven känner sig i situationen för att kunna hantera det på ett bra sätt. Men också kunna hantera sina egna känslor, att undvika att dras med av känslor hur som helst. Ett uppenbart exempel på socio-emotionell inkompetens är att utsätta en elev för en övning som får eleven att skämmas inför klassen. Den kompetenta läraren lyckas i stället få en elev som känner sig osäker och nervös att känna stolthet.”
