Nyexade ”Daniel” fick ingen introduktion alls

”Daniel”, som egentligen heter någonting annat men vill vara anonym, har jobbat en termin på sitt första lärarjobb efter examen, och saker och ting har inte riktigt blivit som han hoppades. Vissa frågetecken han hade när han kom dit har fortfarande inte rätats ut, och andra saker har han fått lära sig genom sina misstag, då ingen funnits där och förvarnat.

– Mycket har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag känner att jag har lämnats ensam. Det är mycket man inte får på utbildningen. Det kan handla om hur man kan tänka kring bedömningar eller prata om motivation med eleverna. Men också sådant som handlar om hur arbetsplatsen fungerar. Hur fungerar lärplattformen? Vilka rättigheter och skyldigheter har jag? Vilken kultur är det som gäller? Det finns så många lager som gör att du kan hamna på efterkälken redan från start, säger han.

När han behöver hjälp så frågar han oftast någon kollega. Han tycker att den psykosociala arbetsmiljön är bra på arbetsplatsen och hans kollegor har ingenting emot att hjälpa till när de har tid. Men det var ju just det.

– Kollegorna hjälper mig om jag ber om det, men det hade varit skönare att ha en person att vända mig till utan att känna att jag stör. En mentor ska ju ha tiden avsatt för att sitta med mig och prata, det ska inte handla om att hoppas att tiden finns.

Och sen var det den där andra detaljen. Att en av lärarna är obehörig.

– Den personen har absolut mer erfarenhet av skolan än jag har, men jag är formellt mer behörig. Det känns ju lite snett att jag ska be en sådan person om råd, säger Daniel.

En mentor ska ju ha tiden avsatt för att sitta med mig och prata, det ska inte handla om att hoppas att tiden finns.

Han är övertygad om att bristen på stöd påverkat hans prestation den första terminen, och därmed också påverkat eleverna.

– Jag känner att jag hade kunnat ge eleverna mer om jag hade fått mer stöttning i början. Till exempel i hur man planerar. Och om jag hade fått mer tid till att planera i stället för att lägga tid på att ta reda på saker och jaga personer som kan svara på frågor. På så sätt har det påverkat undervisningen. Men jag känner mig trygg i klassrummet, det är framför allt i den organisatoriska planeringen jag känner att jag hade behövt stöd.

Han klandrar sig själv lite grann för att han inte tog upp introduktionsåret och mentorskap vid anställningsintervjun, även om han egentligen inte tycker att det borde vara upp till honom.

– På sätt och vis har man ett eget ansvar att förhandla sig till bra villkor. Men samtidigt tycker jag väl att det ligger i arbetsgivarens intresse att de anställda ska komma in bra på arbetsplatsen. Under min anställningsintervju var jag framför allt fokuserad på att få rätt lön. I efterhand har jag tänkt att jag borde ha efterfrågat eller krävt en dedikerad mentor. Men jag tänkte att det skulle ske automatiskt. Arbetsgivaren kan inte svära sig fri från det bara för att inte jag nämnde det vid intervjun, säger han.