Lärarnas vanligaste frågor till SPSM om betyg och särskilt stöd

Lennart Hansson är rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och en av dem som svarar på alla frågor från lärare, rektorer, anhöriga med flera. Han berättar att frågorna blir ännu fler runt betygsättningen, och att de ofta handlar om undantagsbestämmelsen, eller pysparagrafen som den ofta kallas.

– Jag kan förstå att det inte är lätt att göra den bedömningen. Dels ska lärarna avgöra om det är en funktionsnedsättning som gör att eleven inte kan nå vissa kunskapsresultat, och dels ska de avgöra om det de vill undanta är enstaka delar. Vi kan resonera tillsammans med dem, men i slutändan ska bestämmelsen tolkas av den betygsättande läraren. Vi säger aldrig ja eller nej, säger han.

SPSM får in ett hundratal frågor i veckan, och många handlar om bedömning. En hel del lärare undrar om de kan använda stöd och anpassningar vid bedömningstillfällen. Någonting som enligt Lennart Hansson tyder på en förståelig, men samtidigt onödig, osäkerhet hos lärarna.

– Grundprincipen är densamma både vid undervisning och bedömningssituationer. Elevens behov och förutsättningar ska ligga till grund för nivån av stöd och anpassningar. Och det är inga konstigheter. I Skolverkets skrift om att anpassa bedömningssituationer står att det är viktigt att läraren anpassar bedömningssituationen till varje elev, så att den kan visa vad den kan. Exakt hur de anpassningarna ser ut får den professionella läraren avgöra. Det går inte riktigt att prata om rätt och fel, utan läraren gör en bedömning i varje enskilt fall, möjligen i samråd med sina kollegor, och sedan är det så det blir.

Så lärarna skulle kunna ha större tilltro till sin egen förmåga och sitt eget mandat när det kommer till undantagsbestämmelsen och stöd vid bedömning?

– Jag tror man får leva med att det här är något som behöver diskuteras kontinuerligt. Grunden är ju att lärarna vill göra rätt. Det är naturligt, och då inträder en viss osäkerhet. Samtidigt är det svårt att tala om termer som rätt och fel. Det handlar om att göra en bedömning, säger Lennart Hansson.

Undantaget är de nationella proven, då användandet av olika hjälpmedel är reglerade med tydliga anvisningar från Skolverket.

– Det finns direktiv om vilka anpassningar som är tillåtna och vilka som inte är det. Skolverkets argument för det är att det som ska prövas inte blir det som prövas om man tillåter anpassningar. Något vi ser är att en del skolor väljer att inte följa anvisningarna och låter eleverna använda hjälpmedel ändå, men så väljer de att inte skicka in resultaten till SCB,om man ger anpassningar utöver de som är tillåtna.

Sedan höstterminen 2018 ska resultatet på de nationella proven ”särskilt beaktas” vid betygssättning. Många hör av sig till SPSM och frågar vad det egentligen innebär, och om man kan sätta ett helt annat betyg på en elev än det hen presterar på ett nationellt prov.

– Vi säger till lärarna att nej, de nationella proven är fortfarande inte betygsavgörande, de är vägledande. Så en elev som inte presterar på nationella provet men gör det i övrigt kan fortfarande få ett högre betyg. Du som lärare ska fortfarande utgå från allting du vet om eleven. Nationella prov utgör trots allt bara en viss del, säger Lennart Hansson.