Kommunerna jagar lärare över hela Europa

”Är du lärare och söker ett nytt kapitel i ditt liv?”

Så stod det i den jobbannons som Skellefteå kommun publicerade i ”The Guardian”. Därefter följde en inbjudan till ett informationsmöte på svenska ambassaden i London för att träffa representanter från Skellefteå kommun. Ordförande för för- och grundskolenämnden var där, representanter från lärarfacken, en HR-expert, en exilbritt som flyttat till Västanträsk och han som kläckte idén, förvaltningschefen Anders Bergström. Svensk fika serverades. Målsättningen var att rekrytera tio engelska lärare.

– Jag var jätteorolig när vi for, att man far iväg och så blir det ett fiasko. Men jag har inte en massa arbetslösa lärare som står på arbetsförmedlingen och söker jobb. Det är ett jätteakut läge som vi måste jobba med hela tiden. Jag måste kunna säga att vi gör allt för att få tag på behöriga medarbetare och det här är ju en del i det, säger Anders Bergström.

Representanter från kommunen var ändå i London på BETT, en mässa om utbildning och digital teknik, så platsen för informationsmötet var given. Men hur funkar det med en engelskspråkig lärare i en norrländsk högstadieklass?

– Jag ser i ärlighetens namn inte engelska som något problemspråk för oss, våra elever är duktiga på engelska. De vi rekryterar är utbildade duktiga lärare i sitt hemland och då blir de duktiga här också. För mig är valet självklart när det står mellan en nittonårig outbildad och en engelskspråkig erfaren lärare. Sedan är det självklart att lärarna från England måste lära sig svenska, förklarar Anders Bergström.

Det är ganska resurskrävande att göra den typen av insatser för att rekrytera.

Och rekryteringsprojektet har varit fruktsamt. Totalt är det åtta utlands-lärare utplacerade på åtta olika högstadium i hela kommunen, som har rekryterats i satsningen som beräknas ha kostat 470 000 kronor. Då räknar kommunen också in de tre personer från Grekland, USA och Syd-korea som redan hade anknytning till Skellefteå och som anslöt på plats. Anders Bergström tror att förklaringen till rekry-teringarna ligger i att det är just Sverige som söker lärare.

– Vår kommun kan erbjuda en del av Sverige – det är inte svårare än så. Jag hävdar fortfarande att Sverige är ett fantastiskt land. Och därtill erbjuder vi ju också ett års anställning med viss undervisning i svenska och det svenska skolsystemet, säger Anders Bergström.

Förhoppningen är att lärarna snabbt ska lära sig språket tillräckligt bra för att kunna få sin lärarlegitimation översatt – och enligt kommunen går det enligt plan. Men varför är det så svårt att rekrytera svenska lärare till Skellefteå? En invändning skulle vara att det saknas tillräckligt med resurser till skolan. I Skellefteå har alla nämnder, inklusive för- och grundskolenämnden, effektiviseringskrav på sig.

– Gällande budget måste vi precis som alla andra försöka hålla de ramar som vi blir tilldelade från fullmäktige. Här i Skellefteå satsar man inte minst på vår nämnd men vi satsas inte mest på heller. Vi ligger runt standardkostnaderna. Jag tror inte att lärarbristen hos oss beror på brist på resurser, säger Anders Bergström.

– Sedan betyder det ju inte att vi inte har saker att jobba med vad gäller arbetsmiljön och organisationen, självklart finns det saker att göra där. För att lösa lärarbristen måste vi jobba med det, men också en massa andra saker. Vi ska få tillbaka lärare som lämnat yrket, vi satsar stenhårt för att få hit platsförlagd utbildning och vi jobbar med läraraspiranter som är personer som nyss tagit studenten. Dessutom har vi våra pensionärer som hjälper oss, säger Anders Bergström.

– Jag tror att vi i Västerbotten saknar 1 900 lärare till 2024. Det är ju inte så att våra rekryteringar från England löser dilemmat, säger Anders Bergström.

Men han ser ändå satsningen på Englandslärarna som lyckad och förhoppningen är att fortsätta, även om kommunen avvaktar i väntan på brexit.

– Om jag visste att jag fick åtta lärare varje gång jag for till England så skulle jag fara dit ofta.

Det är ganska resurskrävande att göra den typen av insatser för att rekrytera.

Men det är fler som farit och media har farit efter. En snabb sökning ger artiklar om satsningar från bland annat Borås, Örebro – och Eskilstuna.

Ulrika Orrblad är HR-konsult på Eskilstuna kommun och minns en akut lärarbrist inför läsårsstarten 2016.

– Då stod vi inför en helt ny situation än tidigare, det var en lärarbrist som inte alls var jämförbar med vad vi hade sett innan, berättar Ulrika Orrblad.

Under hösten 2016 och våren 2017 genomförde kommunen därför två resor till Åbo och Vasa i Finland, där arbetsmarknaden för lärarna har varit den omvända mot Sverige – det har funnits för många lärare.

– Vi samarbetade med arbetsförmedlingen i Finland som hade gjort ett rigoröst förarbete och kontaktat alla arbetslösa lärare. Sedan hade vi informationsträffar och snabbintervjuer på plats, berättar Ulrika Orrblad.

Totalt anställdes fyra personer men när Eskilstuna åkte tillbaka och siktade in sig mer mot elever från lärosätena fick de inte samma genomslag, därför har ingen ytterligare rekryteringssatsning via Finland gjorts.

– Slutsatsen var väl att det är ganska resurskrävande att göra den typen av insatser för att rekrytera. Vi var nöjda och tycker att det var en bra utdelning, men det har ändå gjort att vi har inte tagit det här vidare och fortsatt, förklarar Ulrika Orrblad.

Hon menar att den stora insatsen sker efter att anställningskontrakten är skrivna och personerna är på plats.

– För att det här ska bli lyckat och bra måste man ha ett omhändertagande och en introduktion av livet som helhet på ett bättre sätt. Om man ska lyckas så att det ska få en ringar på vattnet-effekt så måste man lägga mer krut där.

I dag finns bara en av de fyra lärarna, Riina Riihiniitty, som anställdes kvar i Eskilstuna. Men enligt Riina Riihiniitty själv så var det inte genom Eskilstunas Finlandssatsning hon rekryterades – och att det blev Eskilstuna var en slump.

– Jag såg att det hade varit rekryteringsmöte i ett inslag på tv-nyheterna, men jag var inte själv med. Jag sökte flera jobb i olika svenska städer genom finska arbetsförmedlingens hemsida, sedan blev det Eskilstuna i slutändan eftersom jobbet verkade intressant och för att de har en fäktningsklubb, berättar Riina Riihiniitty.

Hon trivs bra i svenska skolan och tror att hennes utlandsbakgrund passar i arbetet som lärare i en förberedelseklass:

– Jag tror att jag förstår eleverna till viss del eftersom jag också har flyttat till ett nytt land och inte har svenska som mitt förstaspråk.

För vår del har vi sagt att det är språket som är centralt.

Även Malmö har gjort utlandssatsningar i Finland, just i samma områden kring Vasa och Åbo på grund av den övertalighet av lärare som finns där.

– Men vi vet ju att det har varit ett stort intresse från svenska kommuner där och Sverige kan ju inte bara fyllas upp av enbart finska lärare. Därför har vi också tittat på andra lösningar, berättar Daniel Lindbladh som arbetar på kompetensförsörjningsenheten i Malmö stad.

Lösningen stavas Danmark, Holland och Italien som alla är länder med en övertalighet av lärare. Tanken är att de som är intresserade först ska lära sig språket på hemmaplan och sedan få sin lärarlegitimation översatt.

– Jag vet att till exempel Skellefteå jobbar med att locka till sig lärare snabbt, men då har de ju inte språket med sig utan flyttar hit och börjar jobba direkt. För vår del har vi sagt att det är språket som är centralt. Genom att visa att vi har ett intresse av att anställa folk från andra länder så finns det också incitament för dem att lära sig mer svenska vilket gör att de blir anställningsbara, förklarar Daniel Lindbladh.

Under 2018 la Malmö stad drygt 50 000 kronor på resor till Finland, Holland, Danmark och Italien och varje land kräver sin egen strategi, menar Daniel Lindbladh. I Danmark ligger fokus på att framhålla hur enkelt det kan vara att dagspendla och att man slipper slita upp familjen. På resorna till Milano, Turin och Venedig i Italien har man i stället riktat in sig på informationsmöten på de nordiska fakulteterna på universiteten och tryckt på den stora tillgången på fasta lärartjänster i Sverige. Medan man i Holland har märkt att det som lockar med Sverige är möjligheterna att bo större och ägna mindre tid åt transport, därför har man tryckt på det när man ställt ut på den jättelika mässan Emigration expo i Utrecht.

– Nu ska jag till Holland igen om en månad och då kommer jag att göra gemensam sak med en skola ifrån Mora som jag har träffat i Finland. Samarbete är enda möjligheten nu, säger Daniel Lindbladh.

Vi tror att det här kommer att bära frukt.

Nu har utlandssatsningen pågått i två år men ännu har ingen lärare rekryterats.

– Vi har tyvärr inte anställt någon än så länge, men det har varit väldigt stort intresse med över hundra ansökningar och vi har också intervjuat folk på hemmaplan som har tagit sig till Malmö.

Daniel Lindbladh är ändå positiv:

– Jag har personer som jag för ett år sedan började mejla med på italienska. I dag rings och skriver vi på svenska – vilket är en jätteutveckling. Så vi tror att det här kommer att bära frukt.

En av dem som Daniel Lindbladh har kontakt med är 23-åriga Danila Marcone som studerar på nordiska fakulteten i Milano och träffade Malmö stad på ett av informationsmötena i Italien.

– Lärare i Italien har inte ett bra liv. Det är väldigt dåligt betalt, svårt att få fasta tjänster och man saknar rättigheter. Båda mina föräldrar är lärare här, så jag vet, berättar Danila Marcone.

Ändå vill hon bli lärare – om hon kan bli det i Sverige.

– Det är svårt att beskriva det, men Sverige är en plats där jag känner mig hemma. Jag har läst svenska och besökt Sverige många gånger. Det är rätt ställe för mig.

Hon saknar dock lärarexamen. Målsättningen är därför att göra en kompletterande pedagogisk utbildning i Sverige så fort hon avslutat sina studier i Milano. Men att det blir just Malmö är inte självklart.

– Malmö vore inte fel, men jag tror kanske ändå att det blir Stockholmsområdet eftersom alla mina vänner bor där, säger Danila Marcone.