Forskning: Praktik med låtsaselever stärkte lärarstudenter

Steget från utbildning till yrkesutövning är svår för många lärarstudenter. Många upplever ett stort glapp mellan vad de har fått läsa på universitetet och vad de får göra ute i skolan, menar Marcus Samuelsson som är biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet.

Det faktumet fick Samuelsson och hans kollegor att söka en lösning som skulle ge studenterna färdighetsträning. Så småningom mynnade det ut i ett unikt projekt och en studie där 72 studenter som går näst sista terminen vid universitetets lärarprogram fick praktisera undervisning inför virtuella elever. Metoden används såvitt känt inte i något annat europeiskt land men förekommer i USA.

Skolvärlden skrev om den virtuella VFU:n när projektet var nystartat.

Marcus Samuelsson är biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet och en av personerna bakom projektet.

Resultatet visar att övning med virtuella elever är betydligt effektivare än övning med verkliga elever. På bara tre timmars övning i en simulering ökade lärarstudenternas tilltro till sin förmåga lika mycket som motsvarande tre veckors övning med riktiga elever under VFU:n. Även i jämförelse med träning på studiekompisar ökade studenternas tilltro till sin undervisningsförmåga inför virtuella elever.

Vad är styrkan med virtuell praktik?

– Att alla får göra likvärdiga erfarenheter. När vi skickar ut våra studenter på VFU kan vi inte påverka vilka erfarenheter de får möjlighet att göra. VFU:n kan se så olika ut beroende på skillnader mellan skolor och handledare. En del får med sig mer och andra mindre från sin praktik, säger Marcus Samuelsson.

I den virtuella praktiken, som forskarna designar, möjliggör man för alla studenter att möta elevers forskningsbaserade svårigheter med matematikundervisning och anpassa sin undervisning efter det.

– På så sätt kan vi i högre grad påverka vad de får uppleva och erfara. Dessutom får studenterna direkt återkoppling från oss, från mig som är specialist i ledarskap och från min kollega som är specialist i matematikdidaktik.

Han framhåller att en VFU-handledare naturligtvis också kan uppmärksamma lärarstudenten på olika moment en elev inte förstår.

– Men en skoldag är ofta så tät, i värsta fall utan raster, med ”nollbyten” vilket gör det svårt för handledare och studenter att hinna sätta sig ned direkt efter lektionen och resonera om det som hänt och vad det var som eleven x inte förstod.

Hur upplevde studenterna den simulerade undervisningen?

– Att den var värdefull och rolig. Det senare tror jag beror på att det var något annorlunda och ett nytt moment. Högre utbildning är väldigt fokuserad på seminarier och föreläsningar, och för en lärarstudent även VFU. Mötet med de virtuella eleverna gav studenterna ytterligare en möjlighet att träna sig på att undervisa. Men också en möjlighet att kunna koppla ihop undervisningen med det de just nu läser i sin kurs.

Lärarstudenten Adam Nordström-Andersson leder en virtuell klass framför Marcus Samuelssons och Cecilia Sveiders granskande ögon.

Kommer vi få se fler simuleringar framöver?

– Ja. Såvitt vi vet är vi fortfarande det enda landet i Europa som har den här licensen. Exempelvis pågår en stor satsning på Linköpings universitet som handlar om hur vi ska få in mer AI (artificiell intelligens) i skola och utbildning. Många externa intressenter förstår att det finns någonting i högre utbildning och visar intresse för oss. Vi kommer att se olika slags simuleringar i utbildningssammanhang.

Behövs mer forskning på området?

– Vår forskningsstudie är ett litet bidrag. Det är en liten grupp studenter, det är bara i ämnet matematik och bara i bråkräkning. Vi kan resonera: skulle inte det här resultatet, studenternas erfarenheter, vara möjligt också i en kurs i svenska eller engelska? Jo troligtvis, men vi vet ingenting om det ännu. Det här är den första studien, vi skulle behöva fler.

Under våren har man följt upp studenternas erfarenheter för att söka svar på frågan ”gör det här nytta över tid”? Intervjuerna är genomförda men inte analyserade ännu.

Bör virtuell undervisning på sikt ingå i lärarutbildningen?

– Mitt korta svar är ja. Samtidigt är jag medveten om att den här typen av simuleringsträning kostar en del. Det behövs teknik, ett program eller en licens och det behövs en simuleringsspecialist och i vårt forskningsprojekt två specialister som ger studenterna återkoppling.

Marcus Samuelsson konstaterar att det kan bli en resursfråga. Hur mycket pengar ska och bör skolorna lägga på utbildningskompletteringar?

– Våra resultat visar att studenternas upplevelse och erfarenhet av sin undervisningseffektivitet blev högre genom tre timmars träning i simuleringen än tre veckors VFU. Virtuell praktik verkar vara ett värdefullt komplement som kan användas som ett sätt att brygga över teori och praktik, samt ett bra sätt att förbereda lärarstudenter inför VFU.