Hårt drabbat av varsel – läraren skriver själv

På uppdrag av Vi Lärare har Kommunal tagit fram unik statistik som visar att 2 000 av förbundets medlemmar, verksamma i skolan, har blivit av med jobbet hittills i år.
Det är lärarassistenter, elevassistenter och barnskötare.

I undersökningen stack tre kommuner ut: I Malmö, Eskilstuna och Sollentuna rapporterades fler varsel och försvunna tjänster.

Så här beskriver högstadieläraren Malin Lundquistsin vardag:

Här skriver Malin själv

”Jag trivs jättebra med kollegor och elever på min skola, det är en trevlig stämning.
Men jag känner mig ofta otillräcklig för att vi är för få vuxna.

Jag är, i likhet med många andra lärare i kommunen, ofta ensam lärare på lektioner i stora klasser.

I de klasser jag undervisar är det 31 elever. 

Jag hinner inte ge eleverna det stöd, uppmuntran och utmaningar som jag ser att de borde få, det gör mig uppgiven, ledsen och förbannad. 

Stora klasser gör det också betydligt svårare att som lärare upprätthålla en god studiero på lektionerna, det är både min och elevernas arbetsmiljö som drabbas.

Hur situationen har förändrats över tid

Jag har jobbat på Sofielundsskolans högstadie i cirka tio år.
Kommunen höjer skolbudgeten varje år, men tyvärr inte tillräckligt för att helt täcka skolornas kostnadsökningar.
Det gör att de kommunala skolorna behöver skära ner lite i taget, år för år.
På min skola har jag märkt av det på följande sätt:

En del tvålärarsystem har tagits bort, en del halvklassundervisning har blivit helklass, klasserna har blivit större, budgeten till läromedel och materiel har blivit mindre.

Det har blivit svårare att åka på skolutflykter, både för att entré till till exempel museer kostar pengar och för att det ofta kräver lite extra personal.

Det har blivit trångt i klassrummen, vi möblerar i mindre utsträckning utifrån pedagogiska aspekter och i större utsträckning för att bara få plats med alla elever i klassrummet.

Nu finns inte den tiden, för en del elever gör det stor skillnad.

En kollega till mig har reflekterat över förändringen över tid, att när hen började på skolan så var det möjligt att strosa runt i korridoren och prata med eleverna då och då. Nu finns inte den tiden, för en del elever gör det stor skillnad.

Detta urklipp från artikeln ”Oro i skolorna när personal sägs upp” för ca ett år sedan i tidningen Mitt i Sollentuna, tycker jag tydligt visar förändringen över tid: 

"När Pia Westergren (rektor Helenelundsskolan min anm.) började arbeta i skolan för drygt 20 år sedan brukade 22 elever per klass bära alla kostnader, berättar hon. Så är det inte längre.

– Nu tangerar vi 28 elever, i alla fall på Helenelundsskolan."

Om kommunpolitikerna

Sollentuna är en rik kommun, med en kommunstyrelse (M, L, C, KD) som har ambitionen att vara Sveriges bästa skolkommun.

Kombinationen rik och höga ambitioner borde innebära små klasser/undervisningsgrupper, och en lärartäthet som åtminstone ligger över rikssnittet. Så är det tyvärr inte.

I kommunstyrelsens (främst Moderaternas) kommunikation i media upplever jag att de är stolta över Sollentuna skolkommun och anser sig vara nära sitt mål ”Sveriges bästa skolkommun”, för att Sollentuna har höga meritvärden och en stor andel av eleverna trivs i skolan.

Jag tycker det är en alldeles för snäv definition av ”bästa skolkommun”, det borde rimligen även innefatta aspekter som till exempel lärartäthet och pengar till läromedel per elev. Där ligger Sollentuna anmärkningsvärt nog i bottenskiktet bland Sveriges kommuner.

Sollentunas höga meritvärden säger väldigt lite om skolverksamheternas kvalité, eftersom kommunen också ligger högt  vad gäller andelen högutbildade vuxna. Då kommer höga meritvärden till stor del "av sig själv" eftersom vårdnadshavarna har stora möjligheter att stötta sina barn med skolarbetet hemifrån.

Om friskolor

Friskolornas etableringsrätt förstör kommunens möjlighet att dimensionera antalet skolplatser efter antalet elever.

Det gör de kommunala skolplatserna dyrare per elev och leder till nedskärningar i de kommunala skolorna.

Alternativt höjer kommunen skolpengen för att undvika nedskärningar, den högre skolpengen ökar incitamentet för friskolor

att etablera sig i kommunen, vilket då gör de kommunala skolplatserna ännu dyrare...

Kommuner borde ha rätt att säga nej till friskolor som vill öppna i kommunen.

Illojalt att säga något negativt

Vi skolpersonal behöver sluta skönmåla skolverksamheterna vi jobbar i.

Lärare och annan skolpersonal är, i likhet med de flesta andra yrkesgrupper, lojala med vår arbetsplats och arbetsgivare. 

Det anses illojalt att säga något negativt om sin arbetsplats.

Istället för att fokusera på det positiva i vår kommunikation med vårdnadshavare, behöver vi ge en allsidig bild. 

Det är jättesvårt och vi behöver hjälpas åt, för det är viktigt.

Så länge elever säger hemma att det är bra i skolan (och det tycker elever i allmänhet att det är om de har kompisar och personalen är någorlunda vettig), och skolpersonalen framställer verksamheten från sin bästa sida, så tror vårdnadshavare såklart att allt är frid och fröjd. Vårdnadshavarna tror att deras barn får högkvalitativ utbildning, god studiero, stöd och utmaningar.

Så länge vi skolpersonal medverkar till att vårdnadshavare har den bilden, så tror jag inte att något kommer att förbättras.

Malin Lundquist, högstadielärare i Sollentuna

LÄS MER:

2 000 har tvingats sluta: ”Arbetsmiljön ohållbar”

Ny rapport: Värsta nedskärningarna på 30 år

Här går facken ihop i protest mot nedskärningar

Lärarnas vittnesmål om stora skolslakten