”Man glömmer aldrig sin uppväxt, eller sina lärare”

Lärare jag minns: Min allra första lärare Eva-Kristina. Hon gjorde så att jag fick hoppa över en klass och gå med -86:orna, trots att vi var nya i Sverige.

Läraren som förändrade mitt liv: En vikarie i åttan, Stefan Palm, som vågade stå upp för mig mot mobbarna.

Lektionen jag aldrig glömmer: När jag gick i trean. Vi satt på våra bänkar och utmanade varandra på gångertabellen i matten. Förloraren fick sätta sig ner. Jag blev utmanad ganska tidigt och den sista att sätta sig. Tävlingsmänniska sedan dag ett.

Det här drömde jag om då: Att flytta till huvudstaden och jobba som journalist och programledare.

Det här hade jag aldrig lärt mig om det inte vore för min lärare: Sexualundervisning. Det var tabu att prata om hemma.

Så skulle jag vara som lärare: Peppig, stöttande och lyfta in ”good to know”-kunskap om livet som kanske inte står i läroplanen.

Vad jag önskar att mina lärare gjort annorlunda: Varit mer uppmärksamma på det som händer i korridorerna och på rasterna.

Favoritämnen: Svenska och engelska.

Mina betyg: Blandat med VG och MVG. G i naturämnen.

Det värsta med skolan var, enligt mig: Att skolan inte hade nolltolerans mot mobbing och rasism.

Det här önskar jag att jag hade lärt mig mer om: Hedersnormer och förtryck, samt hur viktigt rörelse är, kändes som att gympan mest var på skoj.

Om jag vore skolminister skulle jag: Ta bort privatiseringen av skolor och stänga alla friskolor.

Tre saker jag kommit på mig själv att tänka om yrkesgruppen lärare: Lärare har sådan makt och är med och formar nästa generation. Man glömmer aldrig sin uppväxt, eller sina lärare.