”Jag rymde och fick bo hos min lärare”

Lärare jag minns: Min fransklärare i Indien. Han pratade uteslutande franska. Det var obegripligt och frustrerande för alla, men vi vande oss och det blev utmanande på ett kul sätt. Språket blev som en gåta vi var tvungna att lösa.

Läraren som förändrade mitt liv: Min engelskalärare på internatskolan i Indien var speciell. På grund av att jag rymde från skolan så tvingades jag bo halva höstterminen hemma hos henne. Jag tyckte hon var en grå, tråkig tant. Men hon hade stort tålamod med mig och fick mig att verkligen börja läsa, allt från Emily Dickinson till Anita Desai och Salman Rushdie.

Det här drömde jag om då: Som barn drömde jag om att livet skulle vara mer magiskt och spännande än det var. Jag fantiserade mycket och hittade på vilda historier. Min bästis från mellanstadiet har i dag berättat att hon länge förstod att jag ljög om det övergivna huset på min väg i skogen och alla mystiska saker jag hittade där, men att hon inte sa nåt då, för hon tyckte också det var spännande.

Då kände jag mig missförstådd: Jag har känt mig missförstådd många gånger under min skoltid. Jag opponerade mig mot sånt jag tyckte var orättvist och onödigt. Det har oftast bara uppfattats som uppkäftighet och flera gånger slutat med att jag fått lämna klassrummet.

Om jag var lärare: Då skulle jag vilja vara inspirerande och stärka alla elever i tron på sin egen potential, få varje barn att förstå att de kan mycket mer än de föreställer sig.

Det här önskar jag att jag hade lärt mig mer om: Historia! När jag gick på universitetet i Prag träffade jag för första gången en överlevare från Auschwitz. Det drabbade mig och förändrade min syn på historia för alltid. Den fick mening och blev viktig. Jag minns mina historielektioner från skoltiden innan som årtal som skulle nötas in, sällan berättelser av kött och blod.

Tre saker jag kommit på mig själv att tänka om yrkesgruppen lärare: Slitvargar, tålmodiga och beundransvärda.