Elfsberg: "Gunnels visdom gjorde mig rörd"

”Vi hade Gunnel som lärare i bara ett år och några veckor innan hon lämnade Stockholm för Kalmar. Jag var bara sju år då men jag minns att hon lärde mig läsa och var en snäll fröken som vi inte var rädda för. Vi var otroligt ledsna när hon skulle flytta. Vi fick kontakt igen efter många, många år, när jag skulle gå i pension, och beklagade mig över det i några intervjuer. Jag fick då ett större vykort med en lång text skickad av Gunnel Berg. Hon tröstade mig och skrev att livet kan vara väldigt roligt ändå som pensionär. Hon delade med sig av sin visdom som jag blev rörd av. Jag skrev ett svar, men vi hade inte mer kontakt förrän nu, en helg i mars när jag och min fru Monica var i Kalmar och firade en släkting. Jag tänkte ’vad sjutton, jag kollar om min gamla fröken är kvar’. Och det var hon – så vi möttes och det var jätteroligt. Jag frågade henne hur det kommer sig att hon döpte sin son efter mig. ’Du var väl en favoritunge’, svarade hon. Jag var ett litet mähä till barn som gjorde som vuxna sa. Jag har i alla fall haft turen att ha många lärare som betytt mycket för mig och vet att bra lärare är otroligt viktiga för växande barn och ungdomar.”