Beppe Singer: ”Matteläraren Mats blev min vändpunkt”

Lärare jag minns: Mats. Mattelärare på Komvux. Han la mer tid på mitt självförtroende än mina ämneskunskaper. Det blev en livsavgörande vändpunkt för mig.

Första dagen i skolan: Jag var osäker och otrygg. Dåligt självförtroende. Försökte passa in. Klump i magen som satt i många år framöver (inte blivit av med den helt än).

Sista dagen i skolan: Med kassa betyg i nästan alla ämnen kände jag mig misslyckad. Att det aldrig skulle bli något av mig.

Lektionen jag aldrig glömmer: Mattelektion i högstadiet. Mitt huvud var fyllt av tankar och oro (fick vid 40 års ålder veta att detta inre stök beror på adhd). Jag kunde inte svara på lärarens fråga, hade inte lyssnat på ett ord han sagt. Då såg han på mig med vad som kändes som avsky. Där och då kände jag att jag var värdelös och att det aldrig skulle bli något av mig.

Då kände jag mig missförstådd: Nästan varje dag. Hamnade ofta i tråkiga situationer. Lärarna såg en bråkstake och inte ett barn som inte hade det så himla bra och behövde en bra och närvarande vuxen.

Vad jag önskar att mina lärare gjort annorlunda: Att de börjat dagarna med att fråga hur jag mår.

Tre saker jag kommit på mig själv att tänka om yrkesgruppen lärare:

1. Vi pedagoger är barnens barndom. Barnen träffar ofta oss mer än de träffar sina egna föräldrar. De behöver trygga, empatiska och inkännande vuxna. Lätt att glömma när man försöker stressa sig igenom sina vecko-planeringar och bedömningsmatriser.
2. Tänk om vi fick betalt för hur viktiga vi är. Då skulle lärarna vara miljonärer.
3. Jag blir SÅ glad när jag ser alla lärare som vänder ut och in på sig själva för att göra skolan en trygg, rolig och utvecklande miljö. STORT tack till alla er.