Wiman: Svensk skola kan inte utrota sexköp – men vi kan göra skillnad
Maria wiman Att köpa sex handlar om mycket mer än okunskap, jag vet. Men med en dåres optimism måste jag tro att skolan kan göra skillnad här.
Det har väl knappast undgått någon att Paolo Roberto togs av polisen efter att ha köpt sex. Inte heller att han ångrade sig rekordsnabbt. I en intervju ett halvt dygn senare konstaterar han att kvinnan vars kropp han köpte säkert inte tyckte att det var “jättetrevligt”.
I helgen nåddes vi av att en moderat toppolitiker i Kungsbacka ertappats på bar gärning vid köp av sexuella tjänster. Förbundsordförande i Halland beklagar det inträffade och beskriver det som “en olycklig grej”. Vi är många som slås av denna totala okunskap. Faktum är att enfalden skakar mina grundvalar.
Man kan inte skylla trafficking på skolan såklart. Ändå har jag grubblat mycket de senaste dagarna. Jag har skruvat mig i obekväma tankar och ju fler intervjuer jag läser desto mer skaver hela mitt väsen. Otäcka siffror basuneras ut. Det sägs att var tionde vuxen man har köpt sex. En anonym köpare berättar i Expressen att han aldrig riktigt har tänkt på hur det känns för kvinnan. Igen slår den mig som en hård örfil - den totala okunskapen. Hur är den ens möjlig i Sverige år 2020?
VI LÄRARE BESITTER EN OVÄRDERLIG MAKTPOSITION. Vi är inte bara förmedlare av kunskap – med lite tur och mycket skicklighet är vi också förebilder för nästa generation. Och jag tänker, i detta virrvarr av vuxna mäns okunskap, att här är vi lärare kanske extra viktiga. Här och nu måste vi göra en insats – för framtiden, för våra döttrar – och för våra söner.
Barn är i genomsnitt 12 år när de börjar konsumera porr på nätet. Ofta exponeras de första gången tidigare än så. Porr fungerar med andra ord som sexualupplysning för många unga. Här är maskulinitetsrollen destruktiv, våldsinslag mot kvinnor inte ovanliga och att fråga om samtycke finns inte på kartan. Och hur ska man som barn egentligen veta vad som är rätt? Att sålla i gränslandet mellan verklighet och fiktion blir mycket svårt för den som inte vågar fråga.
Svensk skola kan inte utrota trafficking. Men kanske har vi möjlighet att rädda några från den okunskap som Paolo och andra torskar uppenbarligen lider av. Vi måste låta arbetet med sex- och samlevnadsfrågor, normer och HBTQ ta tid. Vi måste våga ta de obekväma diskussionerna och jobba enträget för att etablera uppfattningar om frivillighet, ömsesidighet, respekt och rättigheter. Kanske behöver vi lärare också fortbildas i hur vi bäst ska gå tillväga?
Att köpa sex handlar om mycket mer än okunskap, jag vet. Men med en dåres optimism måste jag tro att skolan kan göra skillnad här.
Med vår starka värdegrund, med skollagens betoning av jämställdhet och lärarkårens bångstyriga järnvilja måste vi kunna förmedla en rimlig bild av sex och relationer till våra ungdomar. Jag drömmer om insatser på bred front från hela samhället. Och så drömmer jag om en framtid utan Paolos hisnande ignorans.
Lyssna på Maria Wimans podd Hamid & Maria på Spotify