Krönika Vilka är lärarna som efter att ha arbetat ett år i denna dubbla budskapens knasbolliga pandemismittade skolvärld förväntas offra sommarlovet?, frågar sig Maria Wiman.
VI LÄRARE BÖRJAR ju bli vana vid att det är lite allmänt kollrigt när det kommer till råd från Skolverket. Vi vet nu att vi genom en enkel handvändning förväntas vädra ut viruset genom våra fönster. Vi känner till att vi ska sprida ut 30 elever luftigt i våra små gulliga klassrum. Vi kan det där med att sprita loss varje tänkbar yta. Vi vet att vi i möjligaste mån ska undvika större folksamlingar vilket är en spännande utmaning vid genomgångar, i kapprumsträngseln och på myllrande skolgårdar. Smäckert och smidigt förväntas vi också kasta om matsalstiderna så att alla kan sitta utspridda på minimala ytor. Som sagt: verklighetsfrånvända förslag är liksom ingen nyhet. Vi har lärt oss att det är så man hanterar skolan i denna nippriga pandemi.
LÄSTIPS: Experten: ”Här smittar lärare elever, inte tvärt om”
Vi har också lärt oss att det är lite allmänt svårt med klara besked. Det är lite hipp som happ hur skolan sköts. Det är ju upp till huvudmannen att besluta om eventuell distansundervsning och då kan det ju bli lite hur som helst. I samma kommun kan ena skolan ha distans på heltid medan grannskolan kör distans på halvtid och skolan på andra sidan järnvägen kör närundervisning hundra procent. Vi är liksom vana vid att alltihopa är lite high chaparall..
Ja, det gäller att hänga med i svängarna. Ena sekunden smittas inte lärare överhuvudtaget och nästa sekund tycks högstadiet vara en av de mest utsatta ställena att befinna sig på. Barn som inte anses vara smittspridare får ändå specialskrivna affischer skickade till sig där det står hur de gör för att inte smitta andra. Detta är ju alldeles upp - och ner och bakfram kan man ju tycka men vi lärare börjar liksom bli härdade. Knappt ens att vi rycker på axlarna längre.
LÄSTIPS: Tegnell: ”Snar återgång till vanlig grundskola”
Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge och Lärarens krönikör.
Så när Skolverkets Peter Fredriksson igår uttalade sig i media om det här med sommarskola var det knappt ens att jag höjde på ögonbrynet. Såklart att han säger så, tänkte jag förstrött. För att kompensera för de kunskapsluckor som distansundervisningen medfört måste helt enkelt åtgärder vidtas. Skola på kvällar, helger och lov är därför inte alls otänkbart, menar Fredriksson. För några månader sedan hade jag nog sagt kaffet i vrångstrupen. Jag vill nämligen minnas att Anna Ekström i egen hög person gick ut och lovordade vårens höjda kunskapsresultat, distansundervisningen till trots. Detta stämmer ju inte alls överens med de kunskapsluckor som Fredriksson oroar sig över. Men vem är jag att hålla på och ifrågasätta? Dubbla budskap och omöjliga krusidullresonemang är ju vardag nuförtiden.
Nu återstår dock den lilla frågan - vilka är lärarna som efter att ha arbetat ett år i denna dubbla budskapens knasbolliga pandemismittade skolvärld förväntas ställa in fredagsmys och balkonghäng för att göra ytterligare en insats i skolans värld? Hör jag någon frivillig anmäla sig? Någon som vill offra kvällar, helger och sommarlov? Hallå? Är det någon där?
