Krönika
Sommaren är kort. Det mesta regnar bort. I framtiden riskerar sommaren till råga på allt att bli kortare än någonsin, åtminstone om socialdemokraterna får sin vilja igenom. Nu vill de se över längden på sommarlovet för att, som Anna Ekström uttrycker det, “undvika kunskapstapp” hos de arma skolbarnen.
Ack och ve tänker jag stilla. Hur i hela fridens namn ska det gå till? För det är ju inte sant att vi lärare i sakta mak glider oss igenom terminerna för att sedan njuta av åtta veckors sommarvila. Inte ska vi väl behöva påminna utbildningsministern om att detta är inarbetad arbetstid? Det är väl allmänt känt nu att lärares årsarbetstid är precis samma som en genomsnittig kommunanställd? Vi gör det bara mer komprimerat. För att tala i klarspråk: vi jobbar som galningar, vi sliter och släpar i våra anletens svett, för att göra skäl för sommarens långa ledighet.
Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge. Krönikör i Läraren.
Men låt säga att Ekström har rätt. Låt oss låtsas för en minut att det blir ett så ohjälpligt kunskapstapp under sommarmånaderna att vi helt enkelt måste skära i ledigheten. Då hopar sig problemen lik förbannat! För då måste jag ställa den högst obekväma frågan: Vad ska plockas bort?
Vi lärare hinner ju inte med våra arbetsuppgifter trots att vi i veckorna jobbar fler timmar än gemene man? Så om vi skulle nöja oss med trivsamma 40-timmarsveckor plötsligt skulle det bli himla mycket tummande på arbetsuppgifter. Jag skulle vilja ha tydliga riktlinjer för vad jag i så fall ska stryka? Är det tiden för planeringsarbetet som ska slimmas?
Eller är det relationsbygget jag ska plocka bort? Är det bedömningsarbetet, föräldrakontakten, fortbildningen, mötena med elevhälsan, rastvärderiet, pedagogiska lunchen, raster överhuvudtaget? Vad vad vad? Vad ska plockas bort? Det är en högst relevant fråga. Om sommarlovet ska kortas behöver också mina arbetsuppgifter bantas. Vad leder detta till i långa loppet? Kanske rent av otrygg skola och kunskapsglapp? Vad vet jag?
LÄSTIPS Sanningen om lärares ”långa sommarlov”
För många lärare är sommarlovet en snuttefilt att trösta sig med. För egen del är det enda gången på året som jag känner mig ledig på riktigt. Efter några veckor slutar hjärnan automatplanera lektioner och jag kan koppla av. Ett system med mer uppstyckade terminer kommer att ställa till det. Dessutom är faktiskt inte forskningen helt överens om att detta är det bästa för våra barn.
Rapporten “Fördelar och nackdelar med treterminssystem” menar att det i dagsläget inte finns några entydiga studier som visar att ett system med tre terminer skulle vara bättre för elevernas lärande. Hur skolåret är uppbyggt verkar - hör och häpna - ha mininal betydelse för hur mycket elever lär sig. Däremot tycks mycket tid med läraren göra stor skillnad. Kors i taket.
Att korta sommarlovet är ett alldeles urbota ogenomtänkt förslag och sannerligen ingen klok väg att bota lärarbristen. Om det är så tragiskt att många barn far illa under långa lov bör man nog åtgärda problemen där de uppstår, inte låta skolan ännu en gång agera räddare i nöden.
Detta förslag är pest och kolera. Punkt slut från mig. Tack och hej leverpastej.
LÄS ÄVEN
S-förslag: Förbjud vinstuttag i skolan
Debatt: ”Vi lärare måste hjälpas åt att rädda skolan”
Kravet i riksdagen – efter Lärarens simgranskning: ”Jag är förvånad”
