Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Drömmar om skolbibliotek på fyra våningar – det vackraste en lärare kan tänka sig, skriver Maria Wiman.

Jag minns skolbibblan på min skola i åttiotalets Sverige. Vi hade en bibliotekarie med långa bruna flätor som brukade samla klassen i en ring runt sig. Hon hade en hel hög med böcker som hon läste stycken ur. Jag ville sluka varenda en. Jag räckte upp handen så att axeln nästan vreds ur led när hon undrade om någon var intresserad av ett lån. 

I 2020-talets Sverige går läslusten stadigt nedåt. I hård konkurrens med gulliga valpar, svindlande make up-tips och koreograferade Tiktok-danser tycks de analoga bokhögarna tappa sin charm. Att det står en entusiastisk lärare i ett hörn och gastar om ordförråd och böckernas förtrollade värld tycks hjälpa föga, när man är en tonårshjärna på jakt efter snabba kickar. Statens medieråds senaste rapport är oerhört dyster och dystopisk. Läsningen dippar i alla åldrar.

Tacka fan för att läsningen går ner när det sparas in på skolbiblioteken.

Gustav Fridolins skolbiblioteksutredning från tidigare i år konstaterar dock hur oerhört viktiga skolbiblioteken är för att främja elevernas läsande. Vi vet också att när skolbibliotekarier och lärare samarbetar stärks undervisningen i alla ämnen. Ändå står hälften av Sveriges skolbibliotek obemannade. Och man behöver inte vara välsignad med JK Rowlings fantasi för att tänka sig hur det ser ut lite varstans i våra skolbyggnader. Styvmoderligt behandlade bokhyllor med lite dammiga verk här och där. Några böcker huller om buller för syns skull kanske. Med lite tur finns det någon stressad förstelärare i bygget som på 10 procent av sin tjänst får ansvara för utlåning. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Tacka fan för att läsningen går ner när det sparas in på skolbiblioteken. 86 procent av våra 12-15-åringar kollar dagligen på Youtube men endast 11 procent läser bok varje dag. Man behöver inte vara raketforskare för att ana ett samband här. Låt gå att det inte är den enda förklaringen men en viss korrelation går ej att förneka.

Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge. Krönikör i Läraren.

Hur kunde vi ens hamna här från första början? Jag blir alldeles skogstokig på att saker som borde vara så himla enkla är så förbaskat svåra. Ni fattar hur himla bäng det här är, va? Tänk om varje unge fick tillgång till ett levande skolbibliotek med pålästa och engagerade bibliotekarier, mysiga läshörnor och intresseväckande boktitlar. Tänk vilken skillnad det skulle göra! Jag är inte född i går och vet förstås att detta blir kostsamt. Men för gud och alla himlars skull – låt det kosta! Det här är ju viktigt på riktigt! Låt skolbiblioteksutredningens förslag bli verklighet. Ropen skalla – bemannade bibliotek till alla. Helst redan i går.

Jag är svensklärare och, tro mig, ambitionen är hög men tiden är knapp. Jag kan inte göra skolbibliotekariens jobb om jag så slår knut på mig själv fyra gånger om. Anledningen till att jag ens skriver en krönika om detta är att jag drömde att jag befann mig på en skola med ett fyra våningar högt bibliotek. Jag var så lycklig att jag bokstavligen dansade piruetter mellan hyllorna. Det kan låta som att jag överdriver men det är faktiskt sant. Och sådan är den enkla lärarinnans vardag, att drömmen om ett stort och yvigt skolbibliotek är bland det vackraste man kan tänka sig.

LÄS ÄVEN

Wiman: Detta krävs för att vända negativa lästrenden

Wiman: Det jag ser i Bonusfamiljen är en vuxen som kränker ett barn

Rektorn som säger nej till kaffe

Fyra skolprofiler: Så väcker vi elevernas läslust