Wiman: Gasta och demonstrera – för snart välter korthuset

Låt oss prata om konstruktionen på ett korthus. Korthus är nämligen jäkligt skakiga i grunden men med lite finess kan man ändå bygga flera lager. Är man riktigt skicklig kan man få till tre hela våningar och den verkligt djärve brukar försöka med ännu fler. 

Ibland blir huset imponerande högt trots att förutsättningarna är så sabla usla. Men vi vet alla hur det till sist slutar. Man har drivit bygget för hårt, man har pressat gränserna för mycket och när ett kort väl välter så rasar resten snabbt. Sedan är det bara spillror kvar.

Ett avmagrat bygge ska slimmas ytterligare

Det är lite det som håller på att hända nu. Det blåser i korthusets topp, det svajar oroväckande. Vi har tappat balansen och vilken minut som helst kommer hela huset att falla ihop framför våra ögon.

Många av oss har rumsterat många år inuti det där korthuset. Vi har noterat hur tunna väggarna är, hur svårt det är att röra sig, hur förtvivlat trötta vi blir av att befinna oss på de skakiga golven. Nu ska det tydligen sparas in ännu mer, ett redan avmagrat och utsvultet bygge ska slimmas ytterligare ett varv.

Och jag tänker att nu får det för höge farao räcka. Nu är måttet rågat, samtliga bägare har runnit över och kvar finns bara ett redigt och avgrundsdjupt ursinne.

Låt oss gasta

Så låt oss demonstrera! Låt oss gasta för kung och fosterland, för fan och hans moster men kanske framför allt för vår självbevarelsedrift, våra ungas hälsa och för Sveriges framtid.

Sveriges lärare planerar demonstrationer i Stockholm 6 maj och i Göteborg 25 maj. Jag hoppas att det eldar och pyr också på andra ställen i landet. Jag hoppas att vi är många som sluter upp. Vi ska markera att snart välter korthuset för den som är frestad att pusha gränserna.

Det kommer att bli oerhört kostsamt på alla plan att städa upp efter fallet, att ta hand om de irreparabla skadorna och att plåstra om de blödande såren. Vi som redan idag får hantera konsekvenserna av besparingar måste markera att nog är nog. Det räcker nu. Hit men inte längre.

De leker med elden

Vi ska demonstrera mot rasterna vi aldrig fick, mot alla helger vi har jobbat gratis, mot de sömnlösa nätterna, mot mentorsuppdraget som aldrig tar slut, mot att jobba fast man är sjuk, mot att undervisningstiden inte är reglerad och mot samvetsstressen som ligger som en våt filt över vad som kunde vara världens bästa yrke.

Och vi ska höja våra röster för eleverna. Vi ska demonstrera för deras rätt till trygga lugna vuxna, för lagom stora klasser, genomtänkt och strukturerad undervisning och det självklara i att en skoltid ska vara likvärdig och kompensatorisk.

Vi ska gasta så högt att det når ända från golvet till politikerna ovan molnen. Vi ska få dem att förstå att de leker med elden, att minsta korvöre man tar från skolan riskerar att välta hela korthuset.

Se inte bara på – säg ifrån

Jag tänker ibland i mina svagaste stunder att det inte spelar någon roll, att beslutsfattarna inte vill förstå och att allt är förgäves. Men lik förbannat ska jag stå där. Om inte annat för min egen värdighets skull. För att jag i framtiden ska kunna säga att jag gjorde allt i min makt.

Jag stod inte bara och såg på när korthuset plötsligt välte.