Wiman: Förlust för svensk skola om elevens val tas bort
Krönika
Det är tisdag eftermiddag, sista lektionen på dagen. I ett hörn sitter fyra killar och pärlar armband för glatta livet. I ett annat hörn skrivs det debattartiklar. Fyra tjejer spelar in podd en trappa ner. En lång drasut med luva ända ner till ögonen har just mailat Stefan Löfven. På golvet ligger fyra elever utspridda och målar på en stor affisch. I ett grupprum rings det nervösa telefonsamtal. Jag springer som ett jehu från grupp till grupp, försöker peppa och pusha, vrida och vända. Det är elevens val och det är vild aktivitet.
Min klass jobbar för att rädda världens hav och de jobbar på bred front minst sagt. De vill prata med media, skriva brännande debattinlägg, sprida information på sociala medier, dra in pengar till WWF och gud vet vad. Fantasin tycks inte ha några gränser. Jag låter dem hållas med ett överseende som inte ryms inom många av skolans ämnen. De får testa idéer vilt, misslyckas hundra gånger om, med lite tur göra om och göra rätt. Men jag är slug som få. All den kreativitet som frodas under elevens val samlar jag på mig och bygger vidare på när jag sedan har SO. Där pratar vi om hållbarhetsfrågor, växthuseffekt, agenda 2030, globalisering och våra demokratiska rättigheter. Jag kopplar det hela tiden till vad vi gör på elevens val. På SO:n blir all vild aktivitet på tisdagens eftermiddag konkretiserad och mätbar.
”Ett tidstypiskt drag som oroar mig”
Men elevens val tillåts vara kravfritt. Här får man göra efter dagsform, lust och god vilja. Här finns ingen press på att ens kunskaper ska fogas in i en stolpig matris. Här måste inte nödvändigtvis det man gör kokas ner i en simpel bokstav på ett papper. Här tornar inga tunga kunskapskrav upp sig. Här får man testa och skoja och komma på knäppa saker, leka sig fram till kunskap och lust att lära.
Jag blir orolig när jag ser att elevens val kanske ska plockas bort. Jag tänker att det är ett ämne som har missförståtts, som har behandlats styvmoderligt, urvattnats och bortprioriterats. Det är inte lärarnas fel. Jag förstår att tidsbrist, dokumentationsbörda och klena resurser bidragit till att elevens val blivit en dödtid som ingen riktigt tar ansvar för. Men det är beklagligt att det som skulle kunna vara skolans mest lustfyllda, värdeskapande, glädjerika ämne riskerar att förintas för att lämna plats åt ännu mer gravallvar, kravtyngdhet, och stress.
Det är en enkel lösning förstås. Om valet är att plocka bort antingen antiken eller elevens val väljer Skolverket den enkla vägen när sanningen är att eleverna behöver både och. Men det är en förlust för svensk skola. Det är ett tidstypiskt drag som oroar mig. Det sänder ut en signal om att allt i skolan ska vara mätbart, stiliserat och lätt att infoga i matris. Elevernas kreativitet, vilja och fantasi får stryka på foten. I en skolvärld där lärarbristen tornar upp sig i förgrunden, där allt ska sparas på och effektiviseringskraven sakta stryper syret så tvingas vi ge upp själva grundbulten för svensk skola - kunskapstörsten, glädjen och elevernas lust att lära.
Jag ställer inte upp på det. Vi kan bättre än så. Vi är skyldiga eleverna mer.
