Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Det finns väl inte en enda lärare som inte började hyperventilera och andas i påse efter att ha tagit del av Statens medieråds senaste rapport om barns läsvanor, och Ämneslärarens stora granskning av läslustraset. Våra barn läser rekordlite och trenden går åt helt fel håll.

Nöden är uppfinningarnas moder sägs det ju och när paniken är stor börjar tankarna vandra. Den senaste tiden har barns läsning med rätta skärskådats och i svallvågorna av vilda stormar blir känslorna ibland heta. I lärargrupper på sociala medier har man vänt och vridit. Ibland har man försökt hitta syndabockar. Det är lågstadielärarnas fel, nej det beror på mellanstadiets låga undervisningsnivå, nej högstadiets inkompetens, nej hela förbannade grundskolan bär ansvaret. Eller specialpedagogerna eller lärarutbildningen eller INTERNET eller fan och hans moster.

Lärare i svenska och SO på Skapaskolan (F-9), Huddinge. Krönikör i Läraren.

LÄSTIPS Läslarmet: Historiskt ras för Sverige

Som bokslukare och svensklärare försöker jag andas i fyrkant och hålla mig rationell. Jag tänker på mig själv och min egen situation. Jag funderar på varför inte den tryckta boken varje lektion är mitt enda och självklara läromedel. Beror det på nonchalans och inkompetens? Beror det på att jag vill framtida generationer illa och drömmer om en värld av analfabeter? Icke. Den nedåtgående lästrenden har väldigt många orsaker men min egen eller andra lärares oduglighet anser jag inte vara en av dem.

Problemet är naturligtvis oerhört komplext. För det första tror jag att det blir skevt att jämföra dagens skola med den jag själv gick i. På 80-talet fanns inget internet, inga digitala hjälpmedel eller snofsiga projektorer. Där blev man hänförd när fröken Barbro rullade in tjock-teven på hjul eller festade till det med diabilds-maraton. Valmöjligheterna var minst sagt begränsade. På gott och ont förstås. På 80-talet var också klasserna mindre och resurserna fler. 

LÄSTIPS 7 tips som stärker elevernas motivation att läsa

I dag kan vi mixtra och trixa med undervisningen. Vi kan läsa digitala böcker, spela in boksamtal, titta på film och jobba i appar. Hela världen är ett klick bort och kunskapsbanken i datorn är gigantisk. Klasserna är dessutom stora och resurserna få. Den ensamma läraren ska nå fram till hela jätteklassen med allt vad det innebär. Med brist på läromedel, speciallärare och elevassistenter i klassrummet ska kunskapen lik förbannat hitta varenda unge.

Jag tror att denna teori är mycket närmare sanningen än att Sveriges samlade lärarkår drabbats av masspsykos och glömt bort vikten av att läsa. 

Så vad gör då dessa välmenande individer vars jobb det är att lära ut? Jo, vi blir kreativa! För att ge varje brokig unge i jätteklassen vad läroplanen har ålagt oss, i en labyrint av stoffträngsel och höga förväntningar, blir vi uppfinningsrika. Vi bestämmer oss för att lyssna på ett spännande radioprogram, vi ber eleverna göra filmer eller diskutera i grupp. Vi glömmer inte läsandets ädla konst men vi ger också plats åt annat. Vi gör det för att världen 2021 inte ser likadan ut som världen 1981 och vi gör det för att på alla upptänkliga sätt, utifrån de förutsättningar vi har, ge våra elever all den motivation och kunskap vi kan. Jag tror att denna teori är mycket närmare sanningen än att Sveriges samlade lärarkår drabbats av masspsykos och glömt bort vikten av att läsa. 

I en modern tid där digitaliseringen letar sig in i varje vrå av vår vardag har vi lärare det delikata uppdraget att bilda våra barn enligt konstens alla regler med penna och papper, men också med tangentbord och multimodala verktyg. När dessutom de bemannade skolbiblioteken ofta lyser med sin frånvaro, det centrala innehållet i läroplanen är fullspäckat till bristningsgränsen och föräldrar läser allt mindre för sina barn antar vårt uppdrag nästintill omöjliga proportioner.

Nya tider formar nya mönster. Det kan man tycka vad man vill om men sådan är den värld vi har skapat. Om man på riktigt vill få fart på läsningen igen krävs sålunda en gigantisk kraftansträngning på systemnivå, inte ett skuldbeläggande av en redan hårt ansträngd lärarkår.

LÄS ÄVEN

Fyra skolprofiler: Så väcker vi elevernas läslust

Lönetoppen: Här har lärarna mest betalt

De är Sveriges bästa skolkommun – för andra året i rad