”Remarkabelt att Sverige fortfarande presterar över medel i Pisa”

Så är dagen kommen när PISA-resultatet ska presenteras. Det tycks vara resultatet med stort R. Och detta resultat ska jämföras och rangordnas. Det ska systematiseras globalt, alldeles oavsett hur radikalt olika skolsystem länderna har, hur olika läroplanerna ser ut, oavsett olika skolkulturer, olika ideologier, olika antal undervisningstimmar, olika politiska utbildningssystem osv. Det sägs ibland att detta resultat är ett kvitto på svensk skola. Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson sa till och med på presskonferensen idag att resultatet definierar svensk skola. Gulp.

Jag konstaterar att PISA 2018 inte kommer att orsaka ramaskri. Sverige ligger över OECD-genomsnittet i samtliga tre områden, läsförståelse, matematik och naturkunskap. Jag konstaterar också att vi brister i likvärdigheten fortfarande. Där är vi sämst i hela Norden. Det är föga förvånande. Man kan ju skriva in hur många vackra ord som helst om jämlikhet och likvärdighet och kompensatoriskt uppdrag i styrdokumenten men vi har ju fortfarande en omvärld att relatera till, en verklighet som rullar på och ger blanka fan i vad som står i läroplanen. Skolvalssystemet fungerar inte som det ser ut idag och det ser vi ju bevis på varje dag, alldeles oavsett vad PISA berättar för oss.

Säga vad man vill om PISA alltså och jag ska vara lite ärlig här. Det är smått remarkabelt att Sverige fortfarande presterar över medel. Det har ju sparats hårt på svensk skola de senaste åren. Man kan knappast säga att skolan har varit prio ett i budgeten. Resurspersonal har försvunnit, läromedel har dragits in, lärares administrativa börda har ökat och skolklasserna har blivit större. Att svensk skola detta till trots har lyckats prestera över medel är sannerligen ett smärre julmirakel. All heder åt Sveriges lärarkår med andra ord, som i motvind stretar vidare, med trubbnosig envishet för att nå fram till varje enskild unge. Att Sverige fortfarande levererar på denna nivå är inget annat än en bedrift värd att applåderas. Att hela tiden spara och ändå förvänta sig skyhöga resultat borde enligt alla mått nämligen vara en omöjlig ekvation.

Så vad händer nu? Erfarenheten säger att det gissningsvis kommer att gnisslas en del. Någon kommer att säga att svensk skola fortfarande är på väg ner i fördärvet. Någon kommer att föreslå politiska åtgärder. Det fria skolvalet kommer att debatteras högljutt på nyheterna. Men vi på klassrummets golv kommer att truga på som vanligt. Vi har liksom det vi har att jobba med och vi kan inte trolla. Vi gör vårt absolut bästa utifrån de förutsättningar vi får oss tilldelade. Vi valde läraryrket för att vi värderar utbildning högst av allt. Och vi harvar vidare, alldeles oavsett detta resultat. Helt ärligt - vem av oss har ens tid att stanna upp och på riktigt analysera?

Nog om detta. Jag måste sluta skriva nu. Jag har nämligen lektion med mina åttor. Vi läser bok och övar läsförståelse. Det gör vi varje tisdag och så kommer det förbli. Alldeles oavsett vad Pisa-resultaten visar.