Maria Wiman: Föräldrar ska inte göra vårt jobb

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Som jag hade velat vara en fluga på väggen i konferensrummet där Liberalerna höll möte. Vem knäckte den briljanta idén? Hur gick diskussionerna? Var alla överens om att klubba beslutet? Eller var det någon i rummet som skruvade obekvämt på sig, harklade sig besvärat och mumlade något i stil med: ”detta är ju jubeljönsigt”.

Ni vet kanske inte vad jag pratar om? Kanske har ni missat veckans gapflabb (eller eventuellt störtgråt beroende på perspektiv)? Låt mig berätta! Denna vecka har Liberalerna basunerat ut en kampanj där de konstaterar att elever som spottar och sparkar på varandra är vardag för många av oss i skolan. Det fastslås att vi måste hantera ordningsproblemen och därför kommer Liberalerna med ett sprillans nytt utspel. Håll i hatten kollegor – skolan ska få mandat att beordra in föräldrar för att hålla rätt på sina ostyriga ungar. Heureka! Vilket osedvanligt knakelibrakdumt förslag.

Det är så dumt att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. Så lärare (eller skolledning?) ska alltså kunna kommendera in föräldrar till klassrummet för att upprätthålla studiero? Brandmän, sjuksköterskor, taxichaufförer, sophämtare och universitetslektorer ska ställa sig i givakt när läraren kallar. De ska lämna allt de har för handen för att delta under matematikgenomgången och ta Pelle i örat varje gång han gör en ansats till att kasta sudd eller vråla rätt ut. Man måste ju inte vara medlem i Mensa för att inse att detta inte är hållbart. Vem fattar beslutet att arbetsbefria vårdnadshavarna? Har de rätt att överklaga? Har arbetsgivaren något att säga till om? Vad blir påföljden om någon vägrar? Och hur många dokument, utvärderingar och uppföljningar kommer vi lärare att behöva fylla i för ordningens skull?

Man kan också fundera över vilka signaler det sänder ut till eleverna? Att vi lärare är så in i bomben maktlösa att vi måste kalla in vuxna utifrån för att få tyst i klassen? Högre status för lärarna, skriver Liberalerna stolt på sin hemsida. Samtidigt vill de att mamma brevbäraren och pappa revisorn ska rycka in när våra resurser brister. Är det bara jag eller är inte detta lite prilligt? Motsägelsefullt rent av.

Sanningen är att i de flesta klassrum flyger inga skottloskor och jämförelsevis få elever sparkar på varandra i parti och minut. Liberalerna vill gärna måla upp vår tillvaro som en vardag på ruinens brant men det är ingen rättvis bild. Dock ska det inte förnekas att vi har elever som har svårt att foga sig i alltför stora klasser, barn som inte hinner ikapp i skolans höga tempo och ungar som ibland slår bakut i vårt hårt besparade skolsystem. Lösningen på detta är inte att erbjuda skolplats för föräldrar. Lösningen är att ge oss lärare förutsättningar för att upprätthålla studiero. 

Att få politiker att fatta att vi lärare är kompetenta och vet vad som behöver göras är som att krama vatten ur en gråsten. Istället vill man ”hjälpa” oss på alla upptänkliga sätt. När vi ber om mindre klasser, fler speciallärare och ökad personaltäthet får vi istället en hjälpande (?) hand i form av betyg från årskurs fyra, lagar om mobilfria klassrum och förslag på att tjoffa in stressade föräldrar som ordningsvakter i skolan. Det är ju för bövelen helt tröstlöst att vara lärare i detta land! Vad är det i kommunikationen som brister? 

Nu får det vara slut på tokstollerierna. Istället för att befalla föräldrar att göra mitt jobb i skolan skulle jag vilja kommendera in valfri politiker. Släpp dina arbetsuppgifter och inställ dig i första bästa skola. Behovet av en skopa vardagsrealism tycks nämligen vara akut.