6 av 10 lärare saknar fortbildning

I fjol presenterade universitetslektor Nils Kirsten vid Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet en studie där han med hjälp av resultaten i internationella undersökningar som Talis (”The Teaching and learning international survey”) bland annat studerat svenska lärares deltagande i kompetensutveckling i ett internationellt perspektiv.

I sin studie konstaterar han bland annat att svenska lärare deltar i kompetensutveckling i betydligt mindre utsträckning än vad som är snittet för de skolsystem – länder och regioner – som deltar i Talis, 48 stycken i den senaste undersökningen.

• Enligt Talis 2013 rapporterade svenska lärare i snitt att de deltagit i kompetensutveckling 2,8 dagar per år, vilket kan jämföras med det internationella snittet på 5,7 dagar. Omräknat till deltagande per heltidstjänst blir motsvarande siffror 3,2 dagar respektive 6,9 dagar per år.
• Fem år senare, i Talis 2018, var det svenska snittet 3,9 kompetensutvecklingsdagar per år och det internationella 6,4 dagar. Omräknat till deltagande per heltidstjänst blir motsvarande siffror 4,2 dagar respektive 8,7 dagar per år.

Av metodskäl är de båda undersökningarna inte direkt jämförbara. Det går alltså inte att säga att lärare 2018 lade ner mer tid på kompetensutveckling än 2013.

Enligt Nils Kirsten är det inte klarlagt varför lärare i Sverige får mindre kompetensutveckling än sina kollegor i många andra länder. Det ser dessutom ungefär likadant ut i de övriga nordiska länderna. Mest kompetensutveckling, enligt Talis, får lärare i en del länder i Sydostasien, till exempel Sydkorea och Singapore. I mitten hamnar länder som USA, Nya Zeeland och Australien.

Har lärares bristande kompetensutveckling och fortbildning betydelse för elevresultaten?

– Det finns forskningsöversikter som visar ett statistiskt samband mellan deltagande i kompetensutveckling och ökade elevresultat, men de visar samtidigt att variationen mellan insatser är stor och att en del program inte påverkar elev-resultaten alls.

Har de satsningar som svenska staten gjort, exempelvis läs- och matematiklyften samt lärarlyftet, haft någon effekt på elevresultaten?

– Lärarlyftet handlar inte om elevresultaten annat än indirekt, utan om att lärare ska ges möjlighet att förbättra sin behörighet, vilket är mycket viktigt. Det borde man satsa ännu mer på, inte minst med tanke på lärarbristen.

– Matematik- och läslyften har däremot som direkt syfte att förbättra elevresultaten. De hittills publicerade studierna av matematiklyftets effekter på elevresultaten visar dock på små eller inga effekter. När det gäller läslyftet finns det inga publicerade studier av effekterna på elevresultaten. Enligt enkätundersökningar är dock lärarna positiva till både matematik- och läslyften.

NILS KIRSTEN ÖNSKAR sig ett system där fortbildnings- och kompetensutvecklingssatsningar utvärderas genom försöksverksamhet.

– Det får gärna till att börja med vara småskaliga satsningar, så att man inte brer ut dem över landet innan man vet om de har någon effekt eller inte. Just nu verkar satsningarna styras av vad som har varit i fokus i den allmänna debatten. Vi behöver arbeta mer långsiktigt och verkligen pröva vad som fungerar. Dessutom visar riksrevisionens undersökningar att det är de huvudmän som har minst problem som deltar mest i dessa insatser.

"Vi behöver arbeta mer långsiktigt"

Bengtsfors är en av en handfull kommuner som enligt Skolverkets statistik inte deltagit i vare sig läs- eller matematiklyftet.

– Däremot har vi varit med i andra kompetenshöjande insatser, till exempel specialpedagogik för lärande. Vi är en för liten kommun för att kunna vara med på allt om vi vill få ut någon effekt av satsningarna. Vi försöker koppla kompetensinsatserna till de behov som vi ser i det systematiska kvalitetsarbetet, säger Heli Kittilä som är skolutvecklare i Bengtsfors kommun och rektor för Bäckeskolan (F–5).

Nils Kirsten betonar att lärares kompetensutveckling och fortbildning inte bara handlar om elevresultat, utan också om läraryrkets professionalitet och attraktivitet.

– Med tydliga och likvärdiga villkor för kompetens-utveckling kan man bygga en starkare lärarprofession med goda karriärmöjligheter och där lärarna känner att de kan utvecklas.

– Det finns dessutom studier som visar att lärar-omsättningen minskar om lärarna erbjuds mer kompetens-utveckling.

SEDAN ETT ÅR tillbaka håller ett forskarlag vid Högskolan i Borås på att undersöka marknaden för kompetensutveckling, vad lärarna erbjuds, vem som har makten över kompetensutvecklingen och vilken relevans den har för lärarnas professionella lärande.

En viktig del av Fakturan, som projektet kallas, är att granska fakturor som är relaterade till just kompetensutveckling.

– En preliminär genomgång av drygt tusen fakturor som sänts till kommunala skolor i tre kommuner visar att den största delen av kompetensutvecklingen köps in från kommersiella aktörer. Ett flertal av aktörerna har dessutom sin grund i andra discipliner än de som traditionellt sysslar med undervisning och utbildning, till exempel pedagogik och specialpedagogik, säger docent Lill Langelotz som är en av forskarna i projektet som finansieras av Vetenskapsrådet.

Hon berättar att det är få av fakturorna som direkt går att relatera till universitet och högskolor, vilket innebär en ökad risk för att den kompetensutveckling som ges saknar vetenskaplig förankring.

– Men självklart kan de kommersiella bolagen ha exempelvis föreläsare från lärosätena i sina ”stall”. I vårt material ser vi heller inte den kompetensutveckling och fortbildning som inte genererar fakturor.

– Nästa steg i projektet är att intervjua lärare i grund- och gymnasieskolan kring deras fortbildning och kompetensutveckling, om hur mycket de själva får bestämma över den och vad som kännetecknar beställare och utförare.