Låt pojkar vara pojkar!

Yrkesläraren Linda Nieuwenhuizen tror inte på att vara ”skojbråkspoliser” mot pojkarna i skolan. Foto Istock

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Debatt Det är inte pojkarna som är problemet. Det är skolsystemet. Det skriver läraren och fembarnsmammam Linda Nieuwenhuizen i en debattartikel.

Linda Nieuwenhuizen

3 dec 2020

Jag är gymnasielärare och lyssnade häromdagen på en föreläsning av Fredrik Zimmerman, universitetslektor vid Högskolan i Borås, som forskat om varför pojkar presterar sämre än flickor i skolan. Manlighetsnormer och antipluggkultur är enligt Zimmerman förklaringen.

I skolor som anammat pluggkultur lyckas pojkarna bättre. Råder däremot antipluggkultur, finns det enligt honom ”ett maskulint ideal enligt vilket det är tjejigt att plugga. Därför kan det innebära en social kostnad för pojkar att vara ambitiösa i skolan, till exempel att de förlorar i status eller blir retade.”. Enligt DN (2017-09-20) visar rapporter att pojkars skolresultat försämrats och Genussekretariatet kopplar till det ”hopplösa” maskulinitetsidealet och hur vi fostrar pojkar.

LÄS MER Forskaren: ”Pojkar behöver mer styrning”

Jag delar inte Zimmermans eller Genussekretariatets slutsats om att det är killarnas sätt som är grundproblemet, utan jag vågar påstå att det är skolsystemet.

För det första, internationella studier visar tvärtom, att det inte är pojkarnas sätt som är problemet till underprestationer, utan just skolsystemet. I Kanada har projekt genomförts och nya lärosätt provats för att förbättra pojkars skolprestationer, i stället för att göra om pojkars sociala beteende.

Resultaten visar att skolsystemet är avgörande för att pojkar misslyckas. Kanadastudien visar även att annan pedagogik; ”variation i litteratur med betoning på t ex äventyr, tävlingsinriktade lektioner och fysisk aktivitet kan göra mycket för pojkars skolprestationer.”.

LÄS MER Sju av tio lärare är kvinnor – är det en förklaring?

Låter killarna hållas en stund

Zimmerman har studerat hur elever hälsar på varandra på morgonen och kunde se mönster och olikheter. Flickor gick upp i tonläge, gav komplimanger, kramades och relationssnackade. Pojkar gick ned i tonläge, dunkade varandra i ryggen och slängde käft. Enligt Zimmerman är skojbråk killars sätt att socialisera sig och finna gemenskap med varandra. Jag känner igen detta då jag är inne på mitt 16:e läsår och arbetar på yrkesprogram med killar i majoritet: industri, fordon, bygg osv. Jag låter killarna hållas en stund med sina skojbråk, sedan kan vi fokusera på arbetet, självklart är det lärarens ansvar att avbryta om skojbråket urartar.

För det andra, Delegationen för Jämställdhet i Skolan och ovan nämnda genussekretariat varnar för ”ensidiga förklaringar av antingen biologiska eller sociologiska faktorer när man diskuterar pojkars skolprestationer”, DN (2017-09-20).

Linda Nieuwenhuizen, leg. gymnasielärare i svenska och samhällskunskap, Lidköpings kommun,

Det ironiska är att de själva gör precis det. Forskar man inte på biologiska faktorer bakom skoltappet utan bara sociala, blir resultatet sociologiskt; att boven i dramat är manlighetsidealet. Det som Zimmerman missar, är att hela skolsystemet är utformat till hur flickor bäst lär in. Lösningen får inte vara att göra pojkar mer lika flickor.

Jag är fembarnsmamma till tre pojkar och två flickor och fostrar dem olika eftersom det finns biologiska såväl som individuella skillnader. Pojkar har inte svårare att lära säger Zimmerman, de har bara ett annat sätt. Det håller jag med om. Borde inte slutsatsen då bli att dagens skola inte tar hänsyn till hur pojkar lär in? Hur kan Zimmerman dra slutsatsen, att det är pojkars normer som är problemet? Ska nästa steg bli nolltolerans mot feminina ideal för flickor? På sikt får vi en social totalitarism där alla är konforma.

För det tredje, den största dödsorsaken bland män mellan 15-44 år i Sverige är enligt Karolinska Institutet självmord. Arenorna krymper alltmer för pojkar avseende skolan och dess system. Elitiseringen inom lagidrotten och den konkurrens den medför slår hårt och mobbning inom lagidrott är ett känt faktum. Vi har dessutom 120 män per 100 kvinnor, vilket innebär att det är svårare för män att hitta en framtida partner.

LÄS MER Enkät: Så ska fler pojkar lyckas i skolan

Tror inte på ”skojbråks-poliser”

Detta krympande utrymme är således allvarligare faktorer för självmordsstatistiken än att pojkar skojbråkar i skolan. Zimmerman skickade med oss en uppmaning att fundera över att införa nolltolerans mot skojbråk. Då stönade jag högt. Ska inte pojkar få vara pojkar längre? Har vi vuxna glömt hur det är att vara ung på gymnasiet? Skolarbetet är viktigt men inte det enda för våra unga. Identitet och behovet av kamrater är minst lika avgörande faktorer för individens välmående.

Avslutningsvis vill jag höja ett varningens finger, jag tror inte på ”skojbråkspoliser” som i Kling- och-Klanganda jagar pojkar för att de är pojkar. Jag vägrar bli en pedagog á la Prussiluskan. Det stjäl bara tid och fokus från det som är viktigt – pedagogiken i inlärningssituationen. Frågan är vilken nytta nolltolerans medför mot skojbråk? Jag anser att nolltolerans är plakatpedagogik och kommer innebära spiken i kistan för att pojkarnas skolprestationer ska kunna förbättras. Anpassa i stället skolsystemet så att det passar både pojkar och flickor.

Jag uppmanar skolforskningen att också utgå från den biologiska aspekten så att man inte drar enögda och i förlängningen felaktiga slutsatser enbart utifrån sociologi.
Låt pojkar få fortsätta vara pojkar!

LÄS MER De fick fler pojkar att lyckas i skolan