Hamid: Utredningen handlar så mycket mer än om urvalskriterier

Den efterföljande debatten på landets ledarsidor har mestadels handlat om förändrade urvalskriterier och hur de fristående huvudmännen kommer påverkas av de föreslagna förändringarna. Men utredningen om likvärdig skola handlar om så mycket mer än förändrade urvalskriterier.

Ytterst ställer den oss alla frågan vilket samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i. Vi vet sedan länge att den svenska skolan är allt annat än likvärdig. Eleverna är redan från start uppdelade utifrån socioekonomisk bakgrund och migrationsbakgrund.

Vi vet också att den svenska skolsegregationen har skapat tidigare oanade negativa konsekvenser för samhället i form av utanförskap och arbetslöshet som kostar samhället åtskilliga miljarder varje år.

Jag skulle vilja problematisera skolsegregationen utifrån mitt arbete som rektor i några av Göteborgs mest segregerade områden.

Bostadssegregationen pekas ofta ut som den främsta boven bakom skolsegregationen och det som bidragit allra mest till den demografiska förändringen i städerna.  Konsekvensen har blivit att skillnaden mellan skolorna ökat successivt över tid. En kartläggning i Dagens Samhälle (3/10-2019) visar att i våra storstäder finns skolor där 100 procent av eleverna är behöriga till gymnasiet. I samma kommuner finns skolor där knappt 33 procent av eleverna blir gymnasiebehöriga.

Tydligare än så kan inte skolmisslyckandet beskrivas. Samtidigt är de flesta bedömare överens om att bostadssegregationen är en trög och svårarbetad kraft att förändra. Vi kan helt enkelt inte vänta på att åtgärda bostadssegregationen för att komma tillrätta med den segregerade svenska skolan.

En kritisk fråga som dykt upp i debatten är varför inte staten tar sitt ansvar för att se till att lyfta de sämre presterande skolorna. Detta är lättare sagt än gjort. Skolsegregationen i kombination med stor migration till Sverige över tid har resulterat i att det inte är ovanligt med skolor där knappt några av eleverna har svenska som sitt förstaspråk. Detta är skolor som historiskt tagit emot stora grupper nyanlända elever. Eleverna kan vara födda i Sverige, gått ut hela grundskolan men aldrig komma i kontakt med elever som har svenska som modersmål. Elevernas ordförråd och språkliga nivå är eftersatt redan från förskoleåldern.

En sådan tillvaro skapar dessutom svag identifiering med det svenska majoritetssamhället. Så pass etniskt segregerad är den svenska skolan idag. Det krävs inget sociologiskt geni för att förstå att på sikt gör detta något med den sociala sammanhållningen i samhället. Cynikern inom mig säger att detta kanske ändå är det som den stora medelklassen önskar? Men då kan man inte heller förfasa sig över varför integrationen haltar, varför gängkriminaliteten skördar nya offer och utanförskapet ökar.

Därför måste alla mekanismer som kan vända denna utveckling upp på bordet. Allt som kan säkerställa att alla barn ska få en chans till en lyckad skolgång. Det är i ljuset av detta som vi måste läsa Åstrands utredning.