Skolans resursbehov är lika akut som sjukvårdens

Nyligen lovade statsminister Ulf Kristersson att regeringens vårbudget ska innehålla tillräckligt med pengar för att förhindra uppsägningar i sjukvården. Statsministerns löfte kommer efter att region efter region aviserat personalneddragningar. Det är inte svårt att förstå att regeringen känner sig manad att skjuta till medel.

Men det är inte bara i sjukvården som varningslamporna blinkar. I en enkät som Sveriges Television gjorde inför årsskiftet uppgav 146 av landets kommuner att de skär ner på verksamheten 2024 och 61 procent gör nedskärningar i skola och förskola. Håll då i minnet att många kommuner redan under 2023 skurit ner sina utbildningsbudgetar, minskat på resurspersonal och till och med dragit in lärartjänster.

Det är önskvärt på sikt

Kommunernas bristande förmåga att finansiera skolor och förskolor gör att besked måste komma från regeringen om nya pengar. De statsbidrag som måste till behöver vara villkorade mot att kommunerna inte tillåts göra neddragningar. På sikt är det önskvärt att staten övertar hela finansieringsansvaret.

Ökade statsbidrag skulle rimma med rege­ringens mål om att höja kunskapsresultaten. Som det nu är hänger målet inte ihop med den vardag som vi lärare har att möta med minskade resurser för särskilt stöd, växande klass- och gruppstorlekar och otillräcklig tid till planering, för- och efterarbete av undervisningen.

Det är inte att ta långsiktigt ansvar för verksamheten och elevernas utbildning.

Resursbristen i Skolsverige är akut. Ändå finns det ett stort antal kommuner som trots många år av stora överskott väljer att göra drastiska nedskärningar i skolor och förskolor så fort ekonomin riskerar underskott ett enstaka år. Det är inte att ta långsiktigt ansvar för verksamheten och elevernas utbildning. Det går heller inte lika fort att bygga upp som att riva ner.

Samma sak gäller för skolan

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att sjukvården behöver ekonomiskt tillskott av staten. Mitt budskap är att exakt samma sak gäller för skolväsendet. Det finns också anledning att sätta kostnadsutvecklingen i de båda sektorerna i perspektiv.

Kostnaderna i hälso- och sjukvården har expanderat kraftigt räknat från mitten av 1990-talet till nu, från cirka 8 procent av BNP till 11,5 procent. Befolkningsökning, högre kvalitet, nya läkemedel och medicinteknisk utveckling brukar nämnas som förklaringar.

Låt vårbudgeten bli starten

Skolväsendets kostnader under samma period har bara ökat från knappt 5 procent av BNP till cirka 5,5 procent. Det är bra att vårt samhälle under lång tid valt att möta behoven i sjukvården. Men det är illa att motsvarande investeringsvilja hos de kommunala huvudmännen saknats vad gäller kvalitativa förbättringar i skolväsendet.

I regeringens vårbudget är det därför inte bara sjukvården som behöver ges reella ekonomiska tillskott. Låt vårbudgeten bli starten på ett ökat statligt finansieringsansvar och en långsiktig ambitionshöjning för skolväsendet.

• Tummen upp: Skolverkets nya general­direktör Joakim Malmström vill ha nära dialog med lärarkåren. Självklart. Välkommen! 
• Tummen ner: Stockholmsskola lämnar ut prov till företag som tjänar pengar på proven. Orimlig tolkning av offentlighetsprincipen.

Åsa Fahlén, ordförande Sveriges Lärare

• Ledare i Vi Lärare #2 2024

LÄS MER: C: Var är statsministerns löfte till skolorna?