Ledare Antingen levererar partsmodellen resultat som gör skillnad. Eller så måste Sveriges Lärare i stället efterfråga mer och skarpare statliga regleringar som beskär huvudmännens självständighet. Om partsvägen visar sig stängd, så får vi gå den andra vägen, skriver förbundsordförande Anna Olskog.
Dagarna före jul överlämnade jag Sveriges Lärares yrkande till våra centrala motparter på den kommunala sidan inför den stundande avtalsrörelsen. Våra krav är tydliga. Vi vill ha nationellt överenskomna regleringar som gör att lärares arbetstid hålls inom kristallklara gränser och att den används till kärnuppdraget – till undervisningen.
Det handlar om tak för antalet undervisningstimmar och om reglerad individuell tid till planering och uppföljning av undervisningen. Vi kräver också att lärares relativlöner ökar under avtalsperioden och en löneprocess med överenskomna och kända kriterier som ansvar, behörighet, erfarenhet, meritering och ämneskompetens.
Vi kräver med andra ord ett avtal som lovar en hållbar arbetsbelastning, ett mer privatekonomiskt sett attraktivt läraryrke, men också ett avtal som håller vad det lovar. Tiden har runnit ut för flummiga avtalstexter utan bindande förpliktelser.
Få konkreta förbättringar i praktiken
Trots många gemensamma ambitioner hos oss och våra motparter i de senaste årens centrala kollektivavtal, så har resultatet i praktiken blivit få konkreta förbättringar. Arbetsbelastningen har förblivit hög och löneutvecklingen svag. Vill arbetsgivarna att partssystemet ska uppfattas som legitimt av Sveriges Lärares medlemmar, så måste det ske en markant förändring i årets avtalsrörelse.
Vi lärare kan i dag inte i tillräcklig utsträckning använda vår tid och kompetens till det som verkligen gynnar barns och elevers lärande. Vår arbetsdag innebär ständiga avbrott från kärnuppdraget av saker som andra yrkesgrupper skulle kunna göra, eller som inte skulle behöva utföras alls. Alltmer arbetstid äts upp av administration, av teknikstrul, av överdrivna krav på dokumentation eller av stöd och hjälp till barn och elever som borde utföras av annan personal.
Förtroendet för partsmodellen i riskzonen
Som jag ser det ligger ökat fokus på lärares kärnuppdrag egentligen i arbetsgivarnas intresse. Att de hittills inte själva prioriterat detta måste ses som ett allvarligt systemfel. I de förhandlingar som nu tar sin början förväntar jag mig därför en ökad beredvillighet hos arbetsgivarsidan att ta ett långsiktigt ansvar för att vi lärare ska få vara just lärare.
Om inte våra motparter på ett konstruktivt sätt kan möta våra krav, så riskerar partsmodellen tappa ytterligare förtroende i lärarkåren. Då blir Sveriges Lärares huvudväg i stället krav på regering och riksdag att gripa in och införa för huvudmännen tvingande regler i lag och förordning.
Genom tillsättandet av ett antal statliga utredningar har regeringen öppnat för den möjligheten. Vill arbetsgivarsidan värna ett eget handlingsutrymme, så kräver det en överenskommelse med Sveriges Lärare i centrala kollektivavtal. Arbetsgivare som vill värna partsmodellen bör vara medvetna om vad som står på spel.
JUST NU:
- Tummen upp: En statlig utredning föreslår halvklassundervisning och så kallad förstärkningsundervisning i stället för obligatorisk lovskola. Klokt.
- Tummen ner: Anmälningarna om våld i låg- och mellanstadieskolor har ökat kraftigt de senaste fem åren. I takt med nedskärningarna.
LÄS MER:
Anna Olskog: Dags för arbetsgivarna att leverera
Anna Olskog: ”Skolor ska inte drivas i vinstsyfte”
Anna Olskog: Fler måste vinnas till motståndsrörelsen mot nedskärningar