Experterna: Så ser perfekta läxan ut

 

Den tyngsta och förmodligen tråkigaste läxan i den svenska folkskolans barndom var att lära sig Lilla katekesen. Utantill.

Kravet försvann först med Undervisningsplanen 1919. Men korvstoppning och själlöst rabblande tog inte slut med det.

Därför handlar det inte om att vara för eller emot läxor, menar Max Strandberg, lektor i didaktik vid Stockholms universitet som forskat kring läxor. 

– Det är som att säga om du är för eller emot bilar. Det beror ju på vilka bilar. Det går inte att dra alla läxor över en kam, säger han.

Hur ser en bra läxa ut?

– Den bör vara likvärdig och ge alla elever i klassen goda möjligheter att lära. Det räcker inte att läraren går igenom läxan noga så att alla förstår. Läraren måste också följa upp läxan för att veta vilka som förstått och inte, säger Max Strandberg, som trycker på att ge flera olika typer av läxor.

Några kan innehålla mer övning och repetition medan andra kan bidra till att utveckla elevers fantasi och nyfikenhet. Några kan vara samarbetsläxor.

– Jag har forskat om läxor där elever intervjuar vuxna om olika frågor. Att intervjua dem om deras livserfarenheter var gynnsamt. Men skulle man i stället intervjua dem om deras akademiska meriter så skulle inte det gynna likvärdigheten, säger Max Strandberg.

Fem olika typer

Lite förenklat kan man dela in läxorna i fem olika typer. De är:

• Repetition och övning. Den kanske mest klassiska läxan som kan vara alltifrån glosor till multiplikationstabellen.

• Förberedande. Kan handla om att läsa ett kapitel i en roman som sedan diskuteras i klassen.

• Vidga vyerna. För att eleverna ska komma i kontakt med något utanför skolan. Kanske en intervju med en förälder eller någon bekant om dennes jobb.

• Komma ikapp. För att ta igen något eleven missat eller för att nå uppsatta mål.

• Betygsgrundande. Kan vara en uppgift där eleven gör stora delar av arbetet utanför lektionstid. Kan ge läraren ett bredare underlag vid betygssättning.

– Det är viktigt att syftet med läxan är tydligt, säger Max Strandberg.

En bra läxa ska heller inte vara för lång eller för otydlig. Det menar Åsa Wikforss, professor i filosofi och akademiledamot.

– Under de senaste decennierna har det ofta handlat om att gå hem och forska, uppgifter där eleverna själva ska söka sitt material. Det är för svårt för de flesta och kräver stort stöd hemifrån. Läxorna måste vara tydliga och hanterbara, gärna läsläxor. Inget är viktigare för likvärdigheten än att stärka allas läsför-måga. Det räcker inte med att läsa i skolan.

Ska läxan vara rolig?

– Nej, men den måste vara tydlig och hanterbar för eleven. Dåliga läxor är sådana som eleven inte klarar själv och som har otydliga instruktioner, säger Åsa Wikforss.

Får inte pågå för länge

Åsa Wikforss får medhåll av Jana Söder-berg, verksamhetsansvarig på Moti-vationslyftet, som utvecklar träningsprogram inom självledarskap för både elever och lärare.

– Att läxorna är tydliga är ännu viktigare för barn med diagnoser. De måste ha ett tydligt ramverk och struktur. Mer kunskap i studieteknik skulle hjälpa andra elever också.

Och att lärarna samarbetar mer.

– Det finns ett revirtänk bland många lärare. Jag skulle vilja se bättre dialog i arbetslag för att det inte ska bli tre läxor på samma dag, säger Jana Söderberg. 

En bra läxa ska också ha ett rimligt slut. Den får inte pågå för länge, menar Ingrid Westlund, doktor i pedagogik vid Linköpings universitet.

– Det går inte att säga att träna på det här tills du kan det. Det betyder att några inte ens behöver göra läxan medan det är en oöverstiglig uppgift för andra. Det är bättre att säga att ”träna på det här i 20  minuter”.