De slopade läxorna – för likvärdigheten

Ett stenkast från havet i ett gammalt sommarstugeområde som förvandlats till en villaförort. Där ligger Backeboskolan sedan 1993. Då med 13 elever, i dag med 180  elever från förskoleklass till sexan.

– Vi funderade ett tag på att försöka ha två klasser i varje årskurs. Men elevunderlaget räcker inte. Det är lite bökigt att ta sig hit för elever som bor längre bort, säger Jessica Grandin, rektor på skolan sedan drygt tio år.

När hon klev in på skolan, som drivs som en ekonomisk förening, utan vinstintresse eller band till någon pedagogisk inriktning, fanns det läxor.

– Då gav vissa lärare läxor, kanske i matte och svenska, medan andra inte gav läxor alls, berättar hon.

Men hennes erfarenhet från en högstadieskola med 76 olika nationaliteter ville hon dela med sig av. Där gick hon snabbt från läxor till läxfritt. Även då som rektor.

– När jag kom in i lärarrummet låg det drivor av ogjorda läxor och prov för elever som sällan var i skolan. Är det inte bättre att skippa det och försöka få eleverna till skolan i stället? frågade hon kollegorna innan hon tog beslut om att ta bort läxorna.

Ett lyckat drag.

– Eleverna kom tillbaka när de visste att de inte skulle ställas till svars.

Det problemet fanns knappast i Backeboskolan, där de flesta är villabarn från socioekonomiskt stabila hem.

Men det gällde att få med sig lärarna.

”Det är a­lltid bättre att ­hjälpa eleverna i ­klassrummet.”<br />

Det gick snabbare än många trodde, minns Sofia Grip, lärare på Backeboskolan sedan 2009. Först på mellanstadiet, i dag på lågstadiet.

– Jag och flera andra lärare hade aldrig tänkt på det här med läxfritt. Jag gav väl lite glosor, någon svenskläxa och veckans ord ibland. Ganska typiska läxor, säger Sofia Grip.

Ganska snabbt såg hon fördelar med läxfritt. 

– Det är bättre att hjälpa eleverna i klassrummet. Då har jag som lärare kontrollen. Lämnar jag över en del till hemmet vet jag inte hur det görs, säger Sofia Grip.

– Om de ens görs alls, skjuter Jessica Grandin in. 

Tre skäl att inte ha läxor

Jessica Grandin ser tre huvudskäl till att inte ha läxor.

Först det hon kallar det medmänskliga.

– Vad ska ett dygn innehålla för en sjuåring eller tolvåring? Det räcker att de jobbar intensivt med skolämnen i fem timmar. Man kan inte begära att de, efter att ha varit tillsammans med mängder av andra barn och vuxna hela dagen med allt vad det innebär med att lära sig nya kunskapsområden och socialt samspel, ska gå hem och göra läxor. När skolan är slut måste man få spela fotboll, vara med kompisar eller hänga i soffan.

Det andra skälet är likvärdigheten.

– Elevers kunskaper beror på hur hemmet ser ut, de socioekonomiska förutsättningarna. Är föräldrarna utbildade? Har de svenska som modersmål?  Ger du läxor förstärker du ojämlikheten.

Det tredje skälet till läxfrihet är, enligt Jessica Grandin, lagarna – läroplanen, timplanen och kravet på legitimerade lärare.

– Den säger exakt vad man ska göra och lära sig, hur lång tid det ska ta och vem som är ansvarig. Och mycket av skolan är en lång repetition. Det finns tid att repetera och nöta in kunskapen i skolan.

Det är lätt att säga i ett område som Saltsjö-Boo. Det är väl mycket svårare i ett utsatt område?

– Tvärtom. Det är ännu viktigare att inte ge läxor där. Att jobba för likvärdig skola är ett uppdrag som alla huvudmän i Sverige har. I utsatta områden är det än viktigare att skolan tar ansvar för skolarbetet. Att då ge läxor är att ge bort en del av skolan. Då är det bättre att träna glosor i skolan så du kan säkerställa att alla gör det, säger Jessica Grandin.

OM man ska sluta med läxor är det viktigt att undervisningen anpassas. Det är både Jessica Grandin och Sofia Grip överens om. Nyckeln är att ha varierade lektioner som alltid innehåller flera moment.

– Du måste lägga upp lektionen lite annorlunda. Den färdighetsträning som du annars gör i hemmet måste göras på plats. Det kräver mer av lektionsplaneringen, säger Sofia Grip.

Men den tid som hon tidigare lade på läxor kan hon i stället lägga på att förbereda lektioner.

– Det gick åt ganska mycket arbete med läxor, stötta hemmen hur man skulle göra läxor. Nu slipper jag coacha och kan koncentrera mig på lektionerna.

Vad säger eleverna själva då?

– Skönt för då kan man fokusera på -annat när man kommer hem, säger -Gustav Nilsson i årskurs sex.

Klasskompisen Elsa Molander nickar:

– Jag tränar hellre eller är med kompisarna än gör läxor.

Men båda erkänner att föräldrarna är lite skeptiska.

– Pappa vill att man ska ha läxor, men inte mamma, säger Gustav Nilsson. 

För Elsa Molander är det tvärtom:

– Mamma vill, men inte pappa.

Backeboskolan har en liten ventil för läxgillande föräldrar:

– Det är klart att vi inte hindrar någon från att öva mer. När man går hem är det helt fritt att träna gitarr, spela fotboll, lära sig mer om franska revolutionen eller ha slöjdverkstad, säger Jessica Grandin.

– Vi hjälper föräldrar som vill hjälpa till. Vi ger förslag på böcker att läsa eller berättelser att skriva på vår hemsida. Det är klart du lär dig mer om du pluggar hemma två timmar per dag.