Konsten att rätta rätt – Anne-Marie Körling om att utveckla stavning

Med boken ”Från stavfel till stavrätt: genom bokstäver, ord och litteratur” fortsätter prisbelönta läraren, adjunkten, författaren och föreläsaren Anne-Marie Körling sin utgivning i pedagogisk litteratur. Ett tiotal böcker har det blivit och syftet med den senaste är att skapa nyfikenhet på hur elever stavar och hur de kan utveckla sin stavningsförmåga. Hon avslöjar också att hon redan påbörjat en bok som tar vid efter denna.

– Ända sedan jag blev lärare har jag alltid forskat lite i mina klassrum. Jag vill undersöka vad som händer och för anteckningar.

Hon började titta närmare på hur lärare rättar och studerade sina barns läroböcker.

– Vanligtvis var det en bock eller rödpenna, men inga förklaringar varför ordet eller meningen var fel. Barnen hade skrivit det mesta rätt så det var oftast egentligen bara en bokstav eller ett ljud som var fel. Det hjälpte mig att skapa undervisning om ljud, bokstäver, kombinationer och dubbelteckning.

För att utveckla elevers stavning och nyfikenhet använder hon ofta skönlitterära texter i klassrummet.

– ”Skriv av några ord här.” Jag har gjort det med femmor och åttor och de tycker det är jätteroligt. De får läsa upp varandras ord och diskuterar. En elev med dyslexi kom fram och sa ”det är första gången jag känner att jag kan skriva”, och ”allt annat lyssnar jag på och jag har aldrig fått göra så här; det är roligt att jag också får skriva om ord och arbeta med böcker”. Jag tycker undervisning ska leda till känslan av att man kan.

Hon har jobbat utifrån samma princip med nyanlända elever. Ofta förstår de inte orden men lär sig om uttal, får läsa för kompisarna och sedan pratar de tillsammans om vad orden kan betyda och hur de uttalas.

– Nästa gång skriver de ofta ordet korrekt. Det är väldigt roligt att se den utvecklingen.

Hon noterar hur personligt och känsligt skrivande ofta är.

– En författare sa en gång: ”när någon kritiserar min text förstår de kanske inte att i varje punkt finns en bit av min själ”. Man är känslig för hur läsaren tar emot texten. Jag som vuxen kan handskas med text men barn kan inte det. Som lärare måste jag tänka på att främja skrivandet. Det utvecklar samtidigt läsandet.

Hur lärare rättar texter har stor betydelse för elevers skrivlust. Hon menar också att det är tveksamt om det är nödvändigt att alltid rätta.

– Om jag ser att flera elever har svårt med dubbelteckning kanske det är dags för mig att göra en undervisning där jag återför undervisningsinnehållet – ”hur många dubbelteckningar hittar ni i era böcker?” Eller ljudstridighet, då jobbar vi med det eleverna tappat. Tyvärr är stavfel ofta skamfyllt och lärare som stavar fel kan också känna sig påhoppade.