Karin Herlitz om ungas läsning: ”Vi borde vara jätterädda”

Skolinspektionens senaste rapport kritiserar skolors läsfrämjande arbete på flera punkter. Det sker för ofta på initiativ av enskilda lärare, samverkan med skolbiblioteken – i den mån de finns – fungerar inte som det ska, läsningen får mindre utrymme i de äldre elevernas undervisning med mera.

Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska och bloggar på skolvärlden.se. Hon är en stark förespråkare av läsning i undervisningen. Och hon känner igen mycket av det som myndigheten lyfter i sin rapport.

– Det är exakt det här jag brukar säga. Det finns ingen styrning uppifrån utan det är upp till enskilda lärare. I vissa klassrum läser man och i andra inte. Det borde inte vara avhängigt vilken skola man går på eller vilken lärare man har. Det måste läsas i alla klassrum i hela landet, säger hon.

Skolan hon själv jobbar på, Nacka gymnasium, är den första hon varit på där det arbetas med läsning i alla klassrum

– Det är första gången i min lärarkarriär som jag arbetar på en skola med gott om läromedel, skönlitteratur och ett fantastiskt bibliotek med bibliotekarier. Så orättvist kan det inte få fortsätta vara, säger hon.

Läslovet ”en jättefånig idé”

Enligt en studie av forskaren Mats Tegmark vid Högskolan Dalarna läser hälften av eleverna i årskurs nio mindre än en sida sammanhängande facklitteratur under en skoldag, och hela 87 procent av dem läser mindre än en sida skönlitteratur, rapporterar tidningen Läraren.

– Det är ofattbart och vi borde vara jätterädda, säger Karin Herlitz.

Hon delar på många sätt den oro för framtiden som i kölvattnet av liknande rapporter präglar debatten om ungas bristande och minskande läsande. Däremot menar hon att den ofta leder in på villospår med förslag på åtgärder som egentligen inte löser det faktiska problemet.

Ett exempel på det är aktuellt i just dessa dagar: Läslovet, känt som höstlovet fram tills 2016 när dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) berättade att man byter namn på den lediga veckan, för att stimulera läsning bland hos de yngre.

– Läslov är det billigaste tänkbara sättet att främja läsning, man behövde bara komma på ett namn. Men jag kan inte påverka mina elevers läsning när de har lov, det är en jättefånig idé. Låt loven vara lov. Samtidigt har vi en utredning som säger att det ska finnas ett bibliotek på varje skola, men det gör det ju inte. Och skolbibliotekarier finns inte, säger Karin Herlitz.

Rejäla insatser i skolan krävs

I stället borde man fokusera på att jobba med elevernas läsning när de faktiskt är i skolan, menar hon. Hon hänvisar till Pisa-studien från 2018 där fler än hälften av de svarande eleverna uppger att de bara läser om de måste.

– Man kan gräva ner sig i det och tycka att det är jobbigt. Men man kan också tänka ”ok, då måste man läsa i skolan”. Då har man ju löst det problemet, de läser ju om de måste.

Vad krävs för att alla elever ska få läsa i skolan?

– Det måste finnas läromedel och skönlitteratur, klassuppsättningar av skönlitteratur, det måste skapas en naturlig plats för läsning. Sen är lärare så stressade över att bocka av saker i matriser och ha ryggen fri i sina bedömningar att man inte upplever att det finns tid att läsa i klassrummet. Vi måste ge lärare mandat att prioritera undervisningen. Och att vi läser texter i undervisningen, vi läser mer än noll sidor skönlitteratur om dagen.

Plan för arbete med läsning

En annan tendens i debatten om läsning är att man börjar prata om läslust. Att lärare ska stimulera elevernas läslust och på så sätt öka mängden text de läser. Men det menar Karin Herlitz är fel utgångspunkt, av den enkla anledningen att all läsning inte är lustfylld.

– Jag har inget emot att folk lustläser, inget gör mig så glad som att se mina elever uppslukade av böcker. Men om vi lär elever att läsning alltid ska vara lustfylld, vad händer då när en ung människa behöver läsa en lagtext?

Hon tycker att läsfrämjandet ska lyftas till huvudmannanivå. Att man där ska ta fram en plan för hur alla skolor ska jobba med läsning, och därmed visar att läsningen är viktig.

– Skolans uppdrag är att se till att varje elev kan ta till sig all typ av text som serveras i ett samhälle, för det kräver samhället. Text är basen i vårt samhälle, och kan vi inte ta till oss det kan vi inte delta fullt ut i samhället. En demokrati kräver medborgare som kan delta. Man kan inte överlåta det ansvaret på enskilda individer och hoppas de tar tag i det, säger Karin Herlitz.