Ny avhandling visar: Så bör skolans huvudmän leda digitaliseringen

– Lärarna är ofta är utelämnade till sig själva i den digitala utvecklingen. Kommuner och skolans huvudmän brister i sitt ansvar på det området, säger Annika Agélii Genlott, doktorand i informatik.

Digital teknik kan bidra till att förbättra elevers resultat, men fel använd kan den också försämra undervisningen. Därför måste digitaliseringen i skolan ledas tydligare, något som glömdes bort när Sverige la upp sin digitala strategi att föra in ny teknik i klassrummet, menar Annika Agélii Genlott.

– Inte så att alla ska göra på samma sätt, men det behövs ramar och former för att stödja utvecklingen. Nu ligger vissa skolor långt fram, medan andra inte alls förmår dra nytta av tekniken. Det slår hårt mot likvärdigheten i skolan.

Doktorsavhandlingen bygger på fyra egna studier som inleddes när hon arbetade som lärare i Sollentuna 2012. Ny teknik skulle köpas in till skolan och hon började fundera på kärnfrågan: Hur kan man förbättra undervisningen - och därmed lärandet - med hjälp av IT?

Pedagogiska vinster

– Att få in teknik i klassrummet och sedan jobba på som vanligt - att i princip byta ut penna mot dator - skulle inte ge några pedagogiska vinster. Jag insåg att man måste förändra sin undervisning för att kunna dra nytta av det nya.

Hon började på egen hand utveckla en pedagogisk modell som byggde på känd forskning om vad som är viktigt för lärande och undervisning. Hon applicerade den nya tekniken på modellen och kallade den ”Skriva sig till lärande”, STL.

Men vilken effekt hade den? 2013 testade hon modellen på fyra klasser i årskurs ett. Resultatet visade tydligt att de klasser som använde IT fick ett bättre resultat än de som arbetade traditionellt.

I en större studie år 2015 kom ännu intressantare resultat.

– De lärare som fått fortbildning kring tillämpande av teknik som stöd för pedagogik fick upp till 20 procent bättre resultat. Å andra sidan: De lärare som hade fått in teknik i klassrummet, utan att få någon utbildning i hur den kunde tillämpas pedagogiskt, fick sämre resultat i sina klasser, jämfört med den grupp lärare som ledde traditionell undervisning, utan digitala verktyg.

Doktorsavhandlingen pekar på utmaningen hos skolhuvudmän att leda digitalisering inom sin skolorganisation, vilket kan leda till brister som lämnar den enskilde läraren utan stöd vad gäller tillämpning av digital teknik. Avhandlingen ger dock exempel på hur man som skolhuvudman, forskningsgrundat, kan leda och driva långsiktig och hållbar digitalisering i skolan med förbättrad undervisning och ökade elevresultat som följd.

– Många fokuserar på tekniken. Men organisationen som lärarna befinner sig i, tar väldigt olika ansvar beroende på hur kommunerna arbetar. Det duger inte bara att ta ansvar för att köpa in tekniken, det gäller att skapa en väl fungerande digital infrastruktur och stödja implementeringen av densamma.

Doktorsavhandlingen visar att teknikanvändandet i sig inte är det svåra. Mest utmanande är att kunna förändra rutiner och sin pedagogiska vardag och den undervisning man lagt upp.

Släpar efter

Lärarutbildningen släpar efter på det här området, det vittnar många huvudmän om. Många nyutexade lärare är kunniga i teknik men behärskar inte hur de kan få hävstång på pedagogisk undervisning med hjälp av den.

Den pedagogiska modell Annika Agélii Genlott utvecklat används i dag i ett femtiotal kommuner. Hon har inget egenintresse i att modellen sprids, hon har inte tjänat några pengar på den.

– Modellen i sig är inte det viktiga, den är snarast ett förhållningssätt till hur man kontinuerligt och systematiskt, kan förbättra sin undervisning – och därmed lärandet för eleverna.

Viktigast är att skolorganisationen stödjer och leder utvecklingsarbetet kopplat till digitalisering och erbjuder ett ramverk som lärare kan stödja sig på, menar hon. Men också att ramverket är vetenskapligt underbyggt och testat innan man beslutar sig för att använda det.

Skolhuvudmän som tillsammans med skolledarna och lärarna tar ansvar för att leda och driva digitalisering hör inte till vanligheten. I stället delegeras allt som oftast ansvaret för digitaliseringen till IT strateger eller IKT pedagoger som i och för sig har kunnandet men inte alltid mandat att bedriva förändringsarbete – vilket digitalisering i allra högsta grad innefattar.

Gemensamt ansvar

Annika Agélii Genlott pekar på vikten av att huvudmän och skolledare, tillsammans med lärare inom skolorganisationen gemensamt tar ansvar för att långsiktigt och hållbart leda den förändringsprocessen. Avhandlingen är ett exempel på hur det arbetet kan läggas upp och bedrivas.

– Mönstret är tyvärr ofta att ju högre upp vi kommer i beslutshierarkin desto lägre är kompetensen kring digitalisering. Det beror nog ofta på att digitalisering betraktats som ett ämne för sig, som är komplext och innefattar hög grad av sakkunskap. Just därför är det så viktigt att ledarskapet bedrivs på flera nivåer och innefattar såväl ledarna som de personer som besitter sakkunskapen.

SKR: ”Kraftsamling krävs för att klara skolans digitalisering”